För att spinna vidare på Indien och hinduismen, och min förra text om Baghavad Gita, så vill jag säga det att –
När vi har frid i oss själva, när vi har lycksalighet – inte den tillfälliga falska och övergående lyckan som kommer av tillfällig tillfredsställelse av vår längtan och lustar – , då påverkar detta samhället till mer frid, lycka och osjälviskhet. Vi har Mahatma Gandhis ord – ”Var den förändring du vill se i världen”. Personlig utveckling hos individen, såsom finns i Baghavad Gita och i flera andra hinduistiska texter, utvecklar också samhället. En samhällsförändring som kommer inifrån individen. För att skapa ett samhälle byggt på kärlek behöver du uppleva och känna kärlek inuti, du behöver vara kärlek för att kunna bygga samhället av kärlek. Du behöver vara i frid och fred med dig själv för att vara utan krig, våld och konflikt med andra människor. Du behöver vara i fred med dig för att vara rättvis mot andra.

När du är i frid, lycka, osjälviskhet och kärlek, så agerar du ut detta i världen och omgivningen omkring dig och du skapar strukturer och förhållanden som utgår från detta. Den som är i frid och fred med sig själv, den är också detta med omgivningen och därför är den personen utan krig, utan konflikt, utan osämja. Yoga och meditation är för att kultivera detta inuti sig. Bhakti yoga (hyllning av det gudomliga genom sång och dans) öppnar hjärtat och sprider kärleken inuti sig själv och sin omgivning.

Härav följer att de orättvisor och konflikter vi ser i världen, de beror på att människor saknar frid och kärlek i sig själva. De som krigar, gör det för de har krig inom sig. När människor upptäcker enheten med allt, som är det som visas i flera hinduistiska texter som en grundtanke – allas själar kommer från Det Enda, från enhet – och desa själar finns inte enbart i människan utan även i naturen – så kan människan se att varje man är en älskad broder och varje kvinna en älskad syster, och därmed visa medkänsla för allt liv och allt levande – inte bara människan utan även djuren och naturen. Krig, miljöförstöriing, våld mot djur, allt är effekter av kriget inuti människan, ett krig som styrs av egot – egoismen. Egot och egoismen är självet i disharmoni och obalans, egot är det sjuka självet. Självet som friskt är i frid, kärlek och osjälviskhet och medkänsla med allt. Och ett sådant själv bidrar till fred, kärlek och rättvisa i världen – det är en fundamental utgångspunkt för en harmonisk värld där alla människor får plats och älskas som de är.

I ett Indien av hundratals miljoner människor och begränsade materiella resurser och strukturer, så är det givetvis en utmaning att behålla friden och kärleken, osjälviskheten. Det kan t o m vara en utmaning att uppleva frid och kärlek ens tillfälligtvis. Men vi människor kan sträva mot det och göra vårt bästa för det och därmed för varandra.

När det kommer inifrån så är det äkta, är du visar kärlek till en annan människa för du är i frid och fred med dig själv så blir det en annan kvalitet än om du visar kärlek för att du har fått höra att det är vad du ska göra. När man är i frid och fred med sig själv så kan man inte låta bli att visa kärlek, det kommer av sig självt, det är naturligt och det finns ingen som behöver tala om för en att man ska göra det. Det händer och uppstår som en följd av den inre friden och lycksaligheten.

Raphael Mabo
Skribent, zen-coach och student i etnologi och idéhistoria

Annonser