You are currently browsing the monthly archive for augusti 2013.

I går lyssnade jag på ett program om tro i SR P1. Ordföranden i Svenska Kyrkans ungdomsförbund intervjuades och hon sa att hon i första hand var troende och i andra hand kristen. Som troende kan hon möta och diskutera med andra troende. Svenska Kyrkans ungdomsförbund har ett samarbete med muslimska ungdomsförbund. Jag tycker det är vackert att man kan mötas över religionsgränser, för grunden i islam och kristendom är att båda tror på en och samma Gud och utgår från Abraham och skapelseberättelsen med Adam och Eva. De har många förutsättningar för att kunna mötas.

Idag läser jag att Sverigedemokraternas partiledare har hållit ett tal, där han vill återta ”fäderneskyrkan” där Svenska Kyrkan ska förstatligas igen och att Svenska Kyrkan ska upphöra med samarbete och samtal över religionsgränserna. Om man inte samtalar med varandra så tror jag inte att man kan mötas. Uppenbarligen är Sverigedemokraterna emot möten och istället verkar de vara för en polarisering där man skapar ett samhälle med vi och dom. Det är ur ”vi och dom” som konflikter skapas och byggs på. När man exkluderar andra människor så skapar man en grogrund för motsättningar, som i förlängningen kan ta många destruktiva uttryck. Sverigedemokraternas väg är en väg mot konflikt istället för en väg för fred.

Annonser

En intressant artikel som förklarar begreppen islamism och sionism djupare.

http://motargument.se/2013/08/25/fordomar-om-islamism-sionism/

Vi individer har en tendens att gruppera in oss för att hantera och strukturera vår verklighet, och i detta så är vi också medlemmar av flera grupper samtidigt vilket gör att ingen grupp är homogen. Det är en naturlig strävan för människor att göra detta, det finns människor som uppskattar att hedra sitt arv och en kulturell tradition som de är uppvuxna i. Men samtidigt som vi föds in i en familj och vissa traditioner, så ingår vi också i en massa andra grupper samtidigt. 

Samtidigt som man kan vara en nordsame tillhörande en sameby, så kan man också vara en hårdrockare, homosexuell, medelålders akademiker som är frimärkssamlare samt samlar på 50-tals bilar och Rockabilly med brylcreme i håret och har ett idolporträtt av Johny Cash i garaget bredvid The Aerosmiths och Iron Maiden. Personen i detta exempel tillhör nu flera grupper samtidigt, och han är ingen ”typisk” same, eller ”typisk” medelålders akademiker, ”typisk” frimärkssamlare, ”typisk” hårdrockare, eller ”typisk” 50-talist med rockabilly. Han tillhör alla grupperingar och för honom är det en del i identitetsskapandet och det är trevligt att umgås med likasinnande i frimärkskklubben, på hårdrockskonsert eller det lokala garaget med en jukebox, samtidigt som han sitter i sametinget och är politiskt aktiv för samernas rättigheter. 

Jag ser det inte som fel att människor grupperar och delar in sig. Problemet blir när det föds idéer om att människor i vissa grupper är bättre och att människor i andra grupper är sämre. Detta är ingen automatisk funktion i en grupp, utan det är något som avgörs av människorna själva om de vill höja upp sig själva och se ner på andra utanför den egna gruppen eller grupperna som man tillhör. Att hantera mindre strukturer är lättare för människor, samtidigt som man givetvis också är världsmedborgare och ovanför det också ingår i universums alla liv. 

Som jag ser det handlar det hela om en inre trygghet, att när människor har sin inre trygghet så har de också förutsättningar och en möjlighet för att möta andra människor utifrån detta. 

Etnologi är kulturforskning, en forskning om människor, och i detta finns en strävan efter att se individer – kulturforskning visar just att idéen om en homogenitet är en illusion. En bok som jag har kommit i kontakt med under mina studier i etnologi är ”Olikhetens paradigm” och den tyckte jag om, det handlar om se individer och att se i det intersektionella perspektivet istället för bara en grupp. Intersektionellt perspektiv är same-exemplet jag tog upp ovan, att se att människor är så mycket. Det ä en motvikt till kategoriseringar som ”vita medelålders män” eller ”Kvinnliga akademiker över 40” eller vad man nu har för kategorisering, det intersektionella perspektivet ser mycket mer än så och når individen. I detta ser vi att individer är olika, för även om vi alla kommer från samma källa och alla är precis lika mycket värda, så ha vi också olika personligheter, olika intressen, olika personliga strävan i livet, vi har olika klädstilar, vi gillar olika musik, vi har olika personliga uttryck – och detta innebär i praktiken en mångkulturalism och därför är jag också för mångkulturalismen eftersom jag menar att det är det vi människor är. 

Jag personligen är inspirerad av Michel Focault. Han var starkt engagerad för flyktingar och mänskliga rättigheter, exempelvis båtflyktingar från Vietnam som var frekvent i slutet av 70-talet. Vid en presskonferens sa han följande: ”Det finns ett internationellt medborgarskap som medför rättigheter, förpliktelser och som förbinder till uppror mot allt missbruk av makt, vem som än utövar den och vem som än är dess offer. När allt kommer omkring är vi alla styrda /—/ Individernas vilja måste få en plats i den verklighet som regeringarna har velat behålla som sitt monopol, ett monopol som man måste ta ifrån dem bit för bit varje dag”

Internet är en källa för information som kan innebära glädje och inspiration, men det finns även de som använder internet för att uttrycka åsikter om andra människor, etniciteter och religiösa grupperingar som innebär hat, diskriminering och förtryck. Det handlar om att vissa grupper i samhället vill hävda sig själva på andras bekostnad och står för ett ”vi” och ”dom” där ”dom” är sämre och ”vi” är så mycket bättre. 



Ett exempel på detta är alla de hemsidor och forum på internet som lyfter fram idén om en judisk världskonspiration som styr över världen och som det är den vita rasens skyldighet att bekämpa. Denna idé är inte ny utan har formats under flera hundra år och sträcker sig tillbaks ända till Jesus tid. Enligt kristendomen så var Jesus guds son och judarnas kung, Messias, men flera i hans samtid tog inte emot honom eller hans budskap utan var skeptiska. Här går skiljelinjen mellan kristendom och judendom. Kristendom infördes i Europa och blev det normativa, medan judarna bemöttes med misstänksamhet och sågs som sämre människor på grund av att de inte hade tagit emot Jesus som Messias. Detta var för 2 000 år sedan och fortfarande påverkar än idag.

Nazismen i Tyskland drog förtrycket och diskrimineringen av judar till sin spets, i den nazistiska anti-judiska propagandan skuldbelagdes det judiska folket och påstods vara källan till Tysklands alla problem. Än idag fortsätter dessa idéer om en judisk världskonspiration och det finns de som försöker förminska det våld och förtryck som den tyska nazismen gjorde genom att hävda att Sovjetunionen var ledd av judar och sionister och att Stalins arbetsläger (GULAG) var ett verk av sionister där 10 miljoner människor dödades.



Vad innebär sionism? Det var en politisk rörelse av en judisk nationalism med syfte att skapa en judisk stat i mellanöstern och som var en motrörelse till förtrycket och förföljandet av judar som var påtagligt under 1800-talet och som eskalerade under nazismen i Tyskland. Idag är sionism en politisk rörelse för att upprätthålla staten Israel. Värt att poängtera att det inom sionismen finns olika riktningar, alla sionister är inte religiöst troende och alla judar är inte sionister.

Men hur var det nu med judarna och sionisterna i Sovjetunionen? Colin Shindler, University of London, har utrett frågan i sin bok ”Israel and the European Left. Between Solidarity and Delegitimization”. I Sovjetunionen fanns det många judar och flera av dem var sionister även om långtifrån alla var det. Flera judar anslöt sig till kommunismen och de socialistiska idealen, vilket även många andra i det ryska samhället gjorde.

Här bör vi komma ihåg att Marx idéer utgick från ateism och en mekanistisk världsbild, Marx var kritisk mot religion och såg det som ”ett opium för folket”. Ryssland och sedermera Sovjetunionen var en ateistisk republik. Även om man var född av judiska föräldrar så var det inte någon självklarhet att man var religiös eller ens såg sig som jude. Marx själv var ett exempel på detta då hans släkt var judisk, men han var uppfödd av en sekulär far och Marx tog som sagt avstånd mot religion och blev ateist. 



Lenin var ledare för boljsovikerna och lade grunden för Sovjetunionen. Han var född i ett ryskt-ortodoxt hem och blev vid 16 års ålder en övertygad ateist och, precis som sin inspirationskälla Marx, tog avstånd från religion. När Lenin var sjuk och svag tog Stalin över makten och skapade den totalitära makten. Värt att minnas är att Lenin inte var för en totalitär makt, utan trodde på en folkets demokrati. Det totalitära Sovjetunionen var Stalins idé. 

På 1920-talet började sionister arresteras och skeptismen mot judar öka i samhället, men redan innan hade hebreiska skolor stängts och tidningar på hebreiska fick ändra språk. Samma år som Lenin dog och Stalin slutgiltigt tog över – år 1924 – togs det initiativ till ett kommunistparti i det brittiskledda Palestina och från början var det för både araber och judar, men Stalin agerade för att få bort judarna så att det bara blev araber kvar och såg framför sig en arabisk arbetarrepublik från Marocko till Syrien. 

Ironiskt nog så hade Stalin i sin ungdom studerat till präst inom den rysk-ortodoxa kyrkan, men som andra ledande kommunister blev han övertygad ateist.


Ett argument som troende på en judisk världskonspiration tar fram, det är att chefen för NKVD (den politiska säkerhetstjänsten direkt underställd det styrande kommunistpartiet och i nära samarbete med den hemliga polisen) Genrikh Yagoda var född av judiska föräldrar och detta gör honom då automatiskt till jude och sionist som kämpar för den judiska saken. Om vi nu betänker det faktum att Yagoda var chef över Gulag där miljoner människor dog, inklusive judar och sionister som deporterades till dessa arbetsläger, så är det lätt att se orimligheten i påståendena om att Yagoda var sionist eller ens såg sig som jude. Tvärtom så stödde han Stalins förföljelse och förtryck av judar. Ironiskt nog så blev Yagoda själv efter två år offer för sin egen myndighet där han dömdes för korruption och sköts.

Det finns de som påstår att Yagoda är skyldig till 10 miljoner människors död, men tittar vi på alla de som dog under stalinismen på grund av hungersnöd, avrättningar, Gulag och deporteringar så ligger uppskattningar bland historiker på totalt 4 – 9 miljoner döda. Den ryske författaren Vadim Erlikma uppskattar det till 5 miljoner döda enbart i Gulag. Detta under stalinismens hela period 1924 fram till Stalins död 1953, och inte bara under Yagodas 2 år som chef för NKVD år 1934 – 1936. Det verkar som om de övedrivna siffrorna för Yagodas chefsskap är satta på grund av att han hade judiska föräldrar och man vill sätta en siffra som är högre än Hitlers förintelse av judar som uppskattas till 5,8 – 6,3 miljoner. Återigen – bara för att en människa har judiska föräldrar så innebär det inte att personen identifierar sig med jude eller är sionist.



År 1939 skapades Molotov-Ribbentrop-pakten (Molotov var Stalins utrikesminister) och situationen för judarna i Sovjetunionen förvärrades genom närmandet till Tyskland. När Sovjetunionen ockuperade de baltiska staterna deporterades judar till arbetslägren (Gulag), i första hand inriktade man sig på företrädare för judiska och sionistiska organisationer. Förföljelserna av judar i Sovjetunionen ökade kraftigt. Molotov tvingades skilja sig från sin judiska fru som dömdes och sändes till arbetsläger.

Stalin var emot all religion och religiösa grupperingar, han såg till att kyrkor och andra religiösa byggnader brändes eller stängdes, och religiösa symboler och ikoner förstördes. Det fåtal byggnader som blev kvar överlevde som muséer. I det ateistiska Sovjetunionen var religion inte välkommet.

Staten Israel bildades 1948 och Sovjetunionens dåvarande FN-ambassadör Gromyko (som sedan blev Sovjetunionens utrikesminister och i slutfasen av sitt liv blev han Sovjetunionens president) menade att judarna inte kunde nekas ett nationellt hem. Med tanke på Sovjetunionens kraftfulla anti-judiska och anti-sionistiska hållning, så verkar detta märkligt, men allt handlar om taktik och ett politiskt spel. Sovjetunionen ville att britterna skulle lämna mellanöstern snabbast möjligt och att bejaka bildandet av Israel innebar rent praktiskt att britterna förlorade mycket av sitt inflytande där. Det handlade alltså inte om någon omsorg om judar, utan det handlade om att man ville bli av med britterna.

År 1952 påstod Stalin inför Sovjetunionens Centralkommitté att ”varje jude är en potentiell spion för USA”. Strax efter detta anklagades en samling berömda läkare, varav flera judar, för att ha förgiftat Stalin. Nu trappades förföljelserna av judar upp och i Cetralasien inrättades läger dit man kunde deportera judarna för att bli av med dem.


Vad vi kan se av denna korta genomgång, det är att Sovjetunionen var en kraftig motståndare till judar och sionister. Det är följaktligen enligt min mening både ologiskt och orimligt att påstå att Sovjetunionen och deras arbetsläger Gulag skulle vara ledd av judar och sionister.

Källa: Colin Shindler, ”Israel and the European Left. Between Solidarity and Delegitimization”, University of London.

Ps. I denna artikel tar jag inte ställning till eller diskuterar dagens situation i Israel och den Israelisk-palestinska konflikten. Syftet med denna artikel är endast ett historiskt perspektiv på judar och sionism i Sovjetunionens tidigare skede. Mellanöstern idag är en komplex och bekymmersam situation och jag önskar att området får uppleva fred där invånarna kan samarbeta utifrån respekt, hänsyn och medkänsla med varandra utifrån jämlikhet och humanism där ingen är mer eller mindre värd än någon annan – oavsett religion eller etnisk tillhörighet. 
Ds.