You are currently browsing the monthly archive for mars 2014.

MV5BMTQ0ODg1OTQ2Nl5BMl5BanBnXkFtZTgwNTc2MDY1MDE@._V1_SY317_CR1,0,214,317_Den stora skönheten är Paulo Sorrentinos mångfaldigt prisbelönta Oscarsvinnande italienska film med must, färg, många karaktärer, mycket dialog och en inblick i ett dekadent Romerskt nattliv med yta, alkohol och droger, sexuella utsvävningar, stil och manér – och existensiell ångest med återkommande hänvisningar till författare som Proust och Flaubert.

Filmen drar igång med ett extravagant party och födelsedagsfest för den 65-årige Jep, en journalist och författare känd för att ha skrivit en roman som gjorde stor succé när den kom och sedan blev det ingen mer roman skriven. Huvudpersonen är som en melankolisk och sorgsen Woody Allen i vit kostym med gul näsduk i kavajfickan och under sommarhatten finns ett soligt leende som fäller cyniska och dräpande kommentarer medan han rör sig bland innefolket och den rika kultureliten där palats, pool och långa partynätter är obligatoriska tillbehör. Och givetvis finns här även föryngringsdoktorn med botox-sprutan med, han som tar emot klienter på löpande band.

Som kontrast finns i bakgrunden ett kloster med nunnor, barn, vacker körsång och en åldrad kardinal som istället för livets stora och andliga frågor hellre vill diskutera matlagning och kryddor, medan skratten och glädjen är på ytan i en drömsk lek. När filmen börjar kännas färdig och klar, så lägger filmen i en ny växel genom en känslomässig konfrontation med Jeps ungdkomskärlek och återstoden av filmen blir en resa i mer existensiella reflektioner där barndomens minnen och svunna kärlekar kontrasterar mot nuet.

Trots att filmen levererar flera träffsäkra poänger så blir det aldrig riktigt roligt, inte på det där skrattande sättet, utan filmen håller en jämn sinnesstämning av en slags lättsam sorgsen och reflekterande melankoli från första rutan till den sista. Det är mer en allvarsam samtidsironi än slapstick.

Detta är en film med tydliga kontraster och polariteter; det är liv och död, skratt och sorg, rikedom och fattigdom, yta mot djup och religion, kapitalism mot kommunism, barn och vuxna, drömmen om romantisk kärlek som ställs mot sexuell lust. Det är fåfängans marknad och tillfälligheternas spel som kontrast till Roms vackra och stolta arkitektur och detaljrika skönhet.

Filmen är fylld av symbolik, detaljer och en rörlig betraktande kamera som rör sig mellan perspektiv på ett lekfullt sätt. Det synnerligen genomtänkta kameraarbetet innebär en visuell fest, som tillsammans med utmärkt och trovärdigt skådespeleri gör en välgjord film som håller intresset hos betraktaren vid liv, trots att den saknar egentlig början, slut och klassisk dramaturgi. Den slutar lika plötsligt som den börjar, och det emellan är episoder i Jeps liv bland hans vänner under en sommar i Rom.

En samhällskritisk film om det moderna stadslivet och tidsandan, som väcker tankar utan att leverera några lösningar eller svar. En viktig film på många sätt. Vart är samhället på väg, egentligen?

En aktuell film i samma italienska tradition och anda som Ettore Scolas ”Vi som älskade varann så mycket” och Federico Fellinis ”Det ljuva livet”, om än med mer svärta.

Raphael Mabo

Annonser

Det är val snart, det har kanske inte undgått någon. De senaste numren av den lokala informationstidning där jag bor har haft annonser från partier. Jag har några tankar om det ekonomiska systemet.

Jag tror på en grundtrygghet för alla i samhället, en kravlös grundtrygghet istället för dagens myriad av olika bidrag och regler och krav som är komplext och svårt att förstå och där kraven skapar stress, otrygghet och människor som mår dåligt. Ett system som innebär att vi kan spara pengar på administration och få ut mer av varje peng. Ett system som ersätter försörjningsstöd, studiebidrag och studielån, föräldrapenning, sjukpenning och så vidare.

Vi kan säga att den är på 10 000 kr netto, som ett exempel. Grundtryggheten garanteras alla, och har man nettointäkter som gör utöver detta så betalar staten ut mellanskillnaden mellan grundtryggheten och andra intäkter. En person som har en nettointäkt på 5 000 kr i månaden får därför 5 000 kr utbetalat av staten så det blir tillsammans 10 000 kr. Den som har 3 000 kr i nettointäkt får 7 000 kr och den som har 9 000 kr i nettointäkt får 1 000 kr. Den som har 10 000 kr eller över i nettointäkt får ingen grundtrygghet i basinkomst eftersom den ligger över.

Detta som ett exempel på hur det fungerar, sedan kan man diskutera den exakta nivån givetvis om den ska vara 10 000 eller 12 000 kr netto eller något annat. Men här illustrerar jag principen. Och denna princip gäller då alla vuxna, oavsett studenter, ålder, arbete, deltid, företagande, pensionär etc. Är man under 18 år så anser jag en grundtrygghet på 50 procent av vad en vuxen får, som ges till föräldrar eller annan ansvarig vuxen och i praktiken ersätter barnbidrag och föräldrapenning. Här ges föräldrar möjlighet att vara hemma med sina barn hur länge och mycket de vill utan att samhället lägger sig i. Och vill man studera och vara hemma med sina barn samtidigt, exempelvis studera på distans och göra sina uppgifter när barnen har gått och lagt sig om kvällen, ja då får man göra detta också… och / eller driva eget företag och så vidare… Full flexibilitet. 

Har man särskilda behov, exempelvis man behöver assistans och därmed pengar till assistansbolagen eller man har höga kostnader för läkemedel, ja då kan staten betala för detta som ett extra tillägg.

För den som blir arbetssökande och har haft en anställning med hög lön, den rekommenderas i mitt förslag att ha privata tilläggsförsäkringar. Min erfarenhet är att den som har en hög lön också har en tendens att skaffa sig en livsstil som innebär högre kostnader. Detta kan då finansieras privat som en A-kassa, som tas hand av fackförbunden som idag eller andra aktörer. Samma för extra sjukförsäkring.

Sedan när det gäller finansiering så tror jag inte på skatt på arbete, utan jag tror på markavgift och landsskatt. Har vi skatt på arbete så anser jag att detta symboliskt blir ett straffande av en som arbetar. Den som arbetar ger av sitt arbete till samhälle, och har vi skatt på denna gåva så ser jag det som moraliskt och etiskt tveksamt. 

Men landsskatt, där vi använder naturresurserna och betalar efter användning, och vi alla använder ju någon form av naturresurs, så får vi ett system där vi tar in naturen och vi värdesätter naturen som viktig och vi lär oss att hushålla med den och att leva ekologiskt och hållbart för det blir mer ekonomiskt – om vi har en landsskatt där nivåer är satta för att främja en ekologisk och hållbar livsstil och där överutnyttjande av naturen och miljöförstörelse blir ekonomiskt ohållbart.

En landsskatt och markavgift kan ses som en expansion av fastighetsskatt, och när denna utökade fastighetsskatt fasas in så sänks skatt på arbete och företagande – under infasningen vill jag att landsskatt / markavgift är avdragsgill så att det inte blir mer skatt än tidigare, bara en annan fördelning av skatt.

Avgiften bör ta hänsyn till vad det är för mark, var den ligger, vad det finns för geologi i området och hur populär den är. Den kan bli högre i städerna och lägre på landsbygd och i glesbygd. Är man fler som bor på samma yta så delar man på avgiften. Detta gör att den högre avgiften i storstäder på en given yta kompenseras av att det är flerbostadshus med flera som bor och delar på avgiften så per person så behöver det inte bli mer i avgift än det blir att bo på landsbygden i en fåpersoners bostad med stor markyta / tomt.

Jag vill se ett nytt ekonomiskt system med en ny skattepolitik och avgiftspolitik, inte en justering av dagens skattepolitik med skatt på arbete. Och jag vill ha en fördelningspolitik som handlar om naturens resurser och ekologisk hållbarhet.

Det politiska parti som vågar detta får min röst.

Raphael Mabo

Igår såg jag på ett program på SvT som jag upplevde väldigt inspirerande. Det var ett reportage om en kvinna i Bangalore i Indien som levde sin dröm och hon har blivit en förebild för en ny generation unga kvinnor som ifrågasätter traditionella könsroller. Detta ger mig hopp om ett utvecklat Indien där män och kvinnor kan bli mer jämställda. Den glädje och positiva energi och engagemang som visades upp i programmet blev jag glad av att se.

http://www.svtplay.se/video/1902375/del-2-av-6-dans-i-bangalore

Rekommenderas varmt!

Raphael Mabo