You are currently browsing the monthly archive for maj 2014.

Det positiva med SDs framgång i EU-valet och opinionsundersökningar, det är att det splittrar högern så att troligen blir ett regeringsskifte. Både KD och M tappar väljare till SD. Inom högern finns en tveksamhet när det gäller solidaritet och mångfald, konservatism är ju bakåtsträvande – SD tydliggör det.

Mp och V kan förhoppningsvis få även S att bli mer progressiva och öppna med blickar framåt. F! påverkar där med om de kommer in i Riksdagen.

Kanske EU-valet även har det positiva med sig att det öppnar upp ögonen om att det är viktigt att rösta. Lågt valdeltagande gynnar högerextrema eftersom deras väljare är mer benägna att rösta. Hitler fick framgång för vanliga människor röstade på dem, och sedan ändrade de lagar och regler som innebar att de gav sig själva ännu mer makt och så var Tyskland en diktatur och enpartistat. Det är viktigt nu att vi som vill ha ett samhälle som rör sig mer mot medmänsklighet, mångkultur och solidaritet, använder vår rätt att rösta för det.

Även om vi kan tycka att det är tråkigt att SD och deras särskiljande politik stöds av 10 procent av svenskarna så är de isolerade. Varken Fp eller C skulle samarbeta med SD, det är för stora ideologiska skillnader. M har investerat mycket i ett nej till SD, och SD är ju ett resultat av konservativa högernationalister som inte hittar hem hos de andra.

SD kommer troligen inte få något inflytande även om de skulle gå framåt i Riksdagsvalet, en framgång som skulle innebära att högern inte kan bilda regering. Möjligen att C och FP öppnar sig för S om S inte vill luta sig mot V och Fi.

Sverige har flera intressanta småpartier, exempelvis Enhet – www.enhet.se. Politiskt upplever jag att Enhet har inslag som påminner om liberalism, socialism och grönism, men mest av allt är Enhet sig själva utan ideologiska -ismer. För att de ska lyckas komma in i Riksdagen behövs ett framryck och medvindar som F! har nu.

EU-valet ritade om den politiska kartan och vi får se om detta även gäller för valet till Riksdagen. I år är ett spännande valår!

Raphael Mabo

Annonser

Ibland hamnar jag i diskussioner som är kritiska mot humaniora, kultur- samhällsvetenskap. De kritiska argumenten brukar handla om svårigheten att se den samhälleliga nyttan med det, och att det bara är för individen själv och att det är bättre att utbildning fokuserar på praktiska färdigheter.

När jag ser mig omkring i samhället idag så ser jag ökande fördomar och diskriminering av människor som på olika vis är ”annorlunda” och jag ser rädslor, stigmatisering och att det blir allt vanligare att dra människor över en och samma kam.

Ett exempel är de allt vanligare påståendena sin florerar på internet om att det är en del av islam att män våldtar kvinnor, eller att judar är giriga och hungriga efter makt och världsherravälde, att romer är tjuvar, bedragare och för lata för att jobba. Alla dessa är förenklingar och fördomar.

Vad humaniora, kultur- och samhällsvetenskap har förmågan att ge samhället, det är kunskap och förståelse för människor, kulturella uttryck, religioner och så vidare. Humaniora, kultur- och samhällsvetenskap visar upp världens komplexitet, sätter i sammanhang och berättar om världen som färgrik i många nyanser istället för svart och vitt med enkla svar och särskillnad.

Jag tror på att det behövs mer av humaniora, kultur- och samhällsvetenskap i skolan idag. Under många år har dessa ämnen nedmonterats bit för bit till förmån för matematik, naturvetenskap och teknik. Jag ser det som en delförklaring till att intoleransen för andra människor ökar i samhället.

Det vi inte känner till, det vi har för lite kunskap om och det vi inte förstår, det skapar osäkerhet och av osäkerhet kommer rädsla och självförsvar för det okända.

Grunden för människors växande är inre trygghet och relationsskapande till sig själv och andra, i detta växer empati. Men jag tror vi även behöver en motvikt till informationssamhällets förenkling och polarisering, där ser jag att humaniora, kultur- och samhällsvetenskap har sin plats.

Raphael Mabo

Musik ligger mig varmt om hjärtat och här är ett par recensioner som jag skrivit nyligen.

George Michael ”Symphonica”

Mike Oldfield ”Man on the Rocks”

Kommentera gärna, flipp eller flopp, håller du med eller är jag helt fel ute? 🙂

Raphael Mabo

Den ökande trenden i Europa av ett ”vi och dom” där ”dom” diskrimineras, förtrycks, förföljs (exempelvis judar, muslimer, romer, människor med mörk hudfärg, homo-, bi-, transsexuella och queer m fl) tror jag handlar om att det finns de som tillhör en majoritetskulturer eller majoritetsgrupper och som upplever att den egna gruppen är utsatt för ett hot – och det är en bild som jag tror i grunden härstammar från socialdarwinismen som bygger på idén om att livet är en kamp där den starkaste överlever. 

Utgångspunkten är Darwins tankar inom naturvetenskap om evolutionen och det naturliga urvalet, som i den socialdarwinistiska teorimodellen utgör en grund som appliceras på samhällsstrukturer och sociala relationer. Enligt den socialdarwinistiska teorin ska vi inte hjälpa människor som har det svårt, samhället ska inte stödja de svaga eller stötta minoriteter utan förlita sig på den naturliga utslagningen där de starka överlever. Det är en intellektuell idé, en tankekonstruktion, men det är ingen idé från hjärtat, från själen och från medmänsklighet. 

Högernationalistiska grupper har modifierat om detta till att samhället ska stödja svaga, men bara de svaga inom den egna gruppen och den egna gruppen är då majoritetsgruppen. De som tillhör minoriteter ska enligt dessa inte ha rätt till stöd, hjälp och medmänsklighet. 

Jag tror att människor lockas av detta därför att de har en inre frustration, att de upplever ett utanförskap, att de ser sin trygghet hotad och att de upplever att de inte har makt över sin vardag, och att då välja att tillhöra grupper som hävdar sig själv på bekostnad av andra är något som upplevs lockande för det egna egot, att de känner att de tillhör en rörelse som handlar om styrka och om makt. Istället för en inre trygghet och hitta styrkan inuti sig själv så får de tryggheten och styrkan av den grupp de väljer att tillhöra, en grupp som mobbar och trycker ner andra. 

Det finns en diskriminering och förtryck som många upplever i sin egen vardag i Sverige idag, för att man på något sätt är ”annorlunda” – att man har ett namn som upplevs udda, eller ett utseende som upplevs udda, eller att man bekänner sig till en religion som upplevs udda, eller klädstil, sexuell preferens, livsstil som upplevs udda, så kan andra människor reagera attackerande. 

Jag tror att om vi bygger ett samhälle som skapar förutsättningar för inre trygghet där alla inkluderas, så tror jag att vi kan möta varandra på ett bättre sätt än många upplever idag. Och jag tror på brobyggande, för att se och förstå att en människa som har en annan hudfärg, en annan religion, ett annat namn eller annan sexuell preferens, klädstil eller livsstil än det som är normativt hos majoritetsbefolkningen – är också en människa precis som alla andra och varken märklig eller konstig.

Jag tror människor mår bra av att möta sitt inre, upptäcka sitt inre, sin själ och sitt hjärta. Vårt samhälle har i mångt och mycket blivit väldigt rationellt, och i detta har hjärtat försvunnit bland matematik, tekniska konstruktioner och kvanitifering. Jag anser att en logik och rationalism utan medmänsklighet och kärlek, är ingen äkta logik och rationalism. För vi är människor inte robotar eller datorer, och jag tror på ett samhälle där människor kan behandlas som människor och inte maskiner.

Låt ditt val i EU-valet vara ett medmänskligt val! Partier som Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Feministiskt Initiativ och Enhet vill alla omforma EU till mer demokratiskt och medmänskligt. Min personliga rekommendation är www.enhet.se.