You are currently browsing the monthly archive for november 2014.

Vad som händer när vi fortsätter med kärnkraften och varför kärnkraften är en del av problemet och inte en del av lösningen

Under den tid som vi har haft kärnkraft, så har vi haft en stark industrialisering och utveckling av konsumtionssamhället därför att vi har haft tillgång till väldigt mycket elkraft. Denna höga industrialisering har på många sätt orsakat stora miljöproblem; som utsläpp i luft och vatten av industrierna, som kemikalier i vår natur, som en allt mer ökande gruvbrytning med sina problem med utsläpp i naturen och miljöförstöringen.

Vi har haft en utveckling till allt mer hemelektronik och det står idag för ett av de största näringsgrenarna inom samhället, det är en bransch vars produkters tillverkning tillhör det mest smutsiga och miljöbelastande som finns i världen idag. Världen har blivit allt mer elektrifierad där vi använder elektriska lösningar och installationer i mängder med miljöer, arbetsplatser och hem. Tillsammans med detta så har vi ett konsumtionssamhälle där producenterna tillverkar apparater med begränsad livslängd. Anledningen till att de gör detta är för att tjäna maximalt med pengar. Produkter med kort livslängd innebär att konsumenten måste köpa nytt oftare. 

Med en stor tillgång på elkraft finns ingen anledning till att ändra vår livsstil, en stor tillgång på elkraft göder ett överflödstänkande om elkraft och därmed inget incitament och ingen motivation för människor att hushålla med energi, att ändra konsumtionsvanor, att för företag ändra produktion och för vårt samhälle att genomföra nödvändiga förändringar. 

Denna stora tillgång på elkraft har kärnkraften skapat och därför har kärnkraften varit en stark bidragande orsak till att samhället har tagit en inriktning om miljöförstöring och konsumerism. Därför är en fortsatt satsning på kärnkraft en cementring av dagens samhälle och de problem och miljöförstöring som finns i vårt samhälle. En satsning på kärnkraft kommer innebära en fortsatt satsning på elektrisk utrustning från Kina och därmed ökad miljöförstöring. Och världens industrier kommer fortsätta att släppa ut klimat- och miljöförstörande utsläpp. 

Dessutom minskar inte kärnkraften nivåerna växthusgaserna idag, för att minska nivåerna behöver vi en satsning på naturen, jordbruket, växterna för att binda dessa gaser i jorden och vi behöver öka jordlagret – soil. Idag är jordlagret – soil – av undermålig kvalitet på grund av det kemiska industrialiserade jordbruket. Vi behöver göra på ett helt annat sätt, och det är inget kärnkraften hjälper oss med.

Jag tror inte att vi kan läsa miljöproblemen genom en fortsatt satsning på det som har orsakat problemen. Satsar vi kärnkraft kommer vi bara längre ifrån att lösa världens klimat- och miljöproblem. 

Lösningen är ett nytt paradigm och ett nytt tankesätt som är tvärtemot dagens:

Om vi räknar på dagens energibehov och har det som utgångspunkt för framtidens energilösningar, så menar jag att det innebär att sätta människan först. Det är samma sak som att säga att människan är viktigast på jorden och det som finns omkring människan ska anpassa sig efter människans behov. Det innebär att människan söker förändra världen efter sig själv. 

Jag anser att det är precis det tankesättet som har skapat kärnkraften och den miljöförstörande industrialiseringen och därmed de utmaningar på miljö- och klimatområdet som vi har idag. Därför är det fel att räkna på dagens energibehov och försöka mäta dagens energibehov. 

Det finns ett annat sätt att göra det på och det är att tänka tvärtemot. Inom permakultur så är det naturen som sätts före människan. Naturen är viktigare än människan eftersom naturen fanns innan människan och människan är en produkt av naturen. Människan är beroende av en fungerande miljö för att människan ska ha fungerande livsbetingelser. Om naturen inte fungerar, så kommer människan inte att överleva. Därför är människan underordnad naturen. Naturen härskar över människan och människans syfte är att tjäna naturen och se till så att naturen och miljön mår så bra som möjligt, när människan gör detta så kommer även människan själv att må bra. 

Istället för att utgå från människans energibehov, så är första steget i en permakulturanalys att inventera naturen och undersöka naturens behov. Vad har naturen för resurser, hur fungerar nattens ekologiska system? Vad behöver naturen för att naturen ska kunna frodas och vara rik, levande och frisk?

Efter denna inventering av naturens behov, så kommer människan in. Hur ska nu människan här på bästa sätt uppfylla naturens behov och hjälpa naturen samtidigt som människans grundläggande behov som mat och ett hem uppfylls? Människan har behov som behöver uppfyllas för att människan på bästa sätt mår bra och kan tjäna och fylla naturens behov. 

Inom permakultur så finns synsättet att allt är energi. Energi är alltså inte enbart elkraft och kilowattimmar. Värme är energi. Sol, vind, vatten och så vidare – allt är energi. Strävan inom permakultur är att tillfredsställa människans grundbehov på ett sätt som hjälper naturen och där vi inspireras av naturen. Det handlar om att skapa energilösningar som utgår från det som naturen erbjuder. Ett exempel på detta är s k jordskepp, och om jordskepp finns en artikel här: 
http://www.fria.nu/artikel/112743 

Jordskepp visar att vi klarar oss utan mycket av den elektriska utrustning som idag har blivit standard i samhället. 

När det gäller industrier så menar jag att ska vi släppa storindustrierna och övergå till mindre hantverksmässig produktion där det mesta handlar om återvinning och service. Det som produceras nytt ska till större delen vara av förnyelsebara råvaror. Maten produceras lokalt och lokalsamhällets småföretagare hjälps åt för att tillhandahålla olika sorters service, tjänster och hjälp för samhällets medborgare. De datorer och teknik vi använder idag bör ha längre livslängd, hållbarhet och vara baserat på så mycket återvinning som möjligt. Världen har ett elektronikberg av kasserade datorer och mobiltelefoner, vi kan återvinna detta vilket även kommer minska gruvbrytningen. 

För att höja kvaliteten på jordlagret – soil – så har permakultur lösningar för biologisk mångfald och rikedom där växter och djur gynnas, allt utifrån ett systemtänkande där naturen kommer först och där människan och djuren samverkar under naturen för en hållbar utveckling och bra livskvalitet även för våra kommande generationer.

Annonser

På internetforum, i diskussioner till artiklar och på Facebook, så lägger jag märke till det som jag uppfattar som en ökande ateistisk aggressiv aktivism. Ett klassiskt argument hos dem är att religionsfrihet måste innebära frihet från religion i samhället. Om vi nu för en stund bortser från problematiken att avgöra vad som är religion, tro, andlighet, ateism, icke-tro, och vem som avgör det (även i akademiska kretsar finns det olika uppfattningar om vad som är vad och en bredd mellan definitioner), och för enkelhetens skull för denna diskussion utgår från att detta ändå går att definiera på ett sätt som människor är överens om – Betänk nu detta: 

Vi har ett samhälle bestående av troende och icke-troende, av religiösa och icke-religiösa, av andliga och de med en materialistisk syn på tillvaron. I det offentliga rummet, på våra gator, i parker, på sjukhus, i skog och mark, så rör sig dessa människor. 
Troende, religiösa och andliga kan bära symboler, smycken och klädesplagg som visar deras livssyn, och materialistiska, icke-troende, icke-andliga materialister kan bära klädesplagg som saknar detta. En troende, andlig eller religiös person kan sitta i en park och be eller meditera, en ateist, icke-troende och icke-andlig kan avstå från sådana aktiviteter. 

Religionsfriheten och trosfriheten som vi har i Sverige tillåter en frihet att ha denna spännvidd hos människor, en bred spännvidd mellan andliga, religiösa, troende och ateistiska, icke-religiösa, icke-andliga uttryck och beteenden i det offentliga rummet. I det offentliga rummet så möter ateister, icke-religiösa och icke-troende de som är troende, religiösa och andliga, och de som är andliga, religiösa och troende möter ateister, icke-troende och icke-religiösa. Människor i det offentliga rummet möter följaktligen både religion och icke-religion, ateister och troende, andliga och materialister, och uttryck för allt detta.

En frihet från religion, andlighet och trosuppfattning i det offentliga rummet, som många ateistiska aktivister strävar efter, det skulle innebära att denna balans och jämvikt rubbas och att troende, religiösa och andliga skulle lämna detta hemma och i det offentliga rummet klä sig och uttrycka sig som ateister, icke-troende och icke-andliga. Om vi har kravet på frihet från religion, andlighet och tro i det offentliga rummet så bör vi alltså samtidigt ha krav på frihet från ateism, icke-tro och icke-religion i det offentliga rummet – att ateisterna, icke-religiösa och icke-troende lämnar det hemma. 
Då får vi att religiösa, troende och andliga klär sig, uttrycker sig och beter sig som ateister, icke-troende och icke-religiösa, samtidigt som ateister, materialister och icke-troende beter sig som troende, andliga och religiösa.
 
Det verkar ju rätt krångligt, så då tycker jag att det är enklare att låta människor vara som de är och att vi istället fortsätter att tillåta denna bredd mellan religion, andlighet, troende, ateism, materialism och icke-religion som vi gör nu. Istället för aggression mellan grupper, låt oss respektera människors val av livsåskådning där vi tillåter alla att finnas i det offentliga rummet. Låt oss tolerera och respektera andra människor.