På internetforum, i diskussioner till artiklar och på Facebook, så lägger jag märke till det som jag uppfattar som en ökande ateistisk aggressiv aktivism. Ett klassiskt argument hos dem är att religionsfrihet måste innebära frihet från religion i samhället. Om vi nu för en stund bortser från problematiken att avgöra vad som är religion, tro, andlighet, ateism, icke-tro, och vem som avgör det (även i akademiska kretsar finns det olika uppfattningar om vad som är vad och en bredd mellan definitioner), och för enkelhetens skull för denna diskussion utgår från att detta ändå går att definiera på ett sätt som människor är överens om – Betänk nu detta: 

Vi har ett samhälle bestående av troende och icke-troende, av religiösa och icke-religiösa, av andliga och de med en materialistisk syn på tillvaron. I det offentliga rummet, på våra gator, i parker, på sjukhus, i skog och mark, så rör sig dessa människor. 
Troende, religiösa och andliga kan bära symboler, smycken och klädesplagg som visar deras livssyn, och materialistiska, icke-troende, icke-andliga materialister kan bära klädesplagg som saknar detta. En troende, andlig eller religiös person kan sitta i en park och be eller meditera, en ateist, icke-troende och icke-andlig kan avstå från sådana aktiviteter. 

Religionsfriheten och trosfriheten som vi har i Sverige tillåter en frihet att ha denna spännvidd hos människor, en bred spännvidd mellan andliga, religiösa, troende och ateistiska, icke-religiösa, icke-andliga uttryck och beteenden i det offentliga rummet. I det offentliga rummet så möter ateister, icke-religiösa och icke-troende de som är troende, religiösa och andliga, och de som är andliga, religiösa och troende möter ateister, icke-troende och icke-religiösa. Människor i det offentliga rummet möter följaktligen både religion och icke-religion, ateister och troende, andliga och materialister, och uttryck för allt detta.

En frihet från religion, andlighet och trosuppfattning i det offentliga rummet, som många ateistiska aktivister strävar efter, det skulle innebära att denna balans och jämvikt rubbas och att troende, religiösa och andliga skulle lämna detta hemma och i det offentliga rummet klä sig och uttrycka sig som ateister, icke-troende och icke-andliga. Om vi har kravet på frihet från religion, andlighet och tro i det offentliga rummet så bör vi alltså samtidigt ha krav på frihet från ateism, icke-tro och icke-religion i det offentliga rummet – att ateisterna, icke-religiösa och icke-troende lämnar det hemma. 
Då får vi att religiösa, troende och andliga klär sig, uttrycker sig och beter sig som ateister, icke-troende och icke-religiösa, samtidigt som ateister, materialister och icke-troende beter sig som troende, andliga och religiösa.
 
Det verkar ju rätt krångligt, så då tycker jag att det är enklare att låta människor vara som de är och att vi istället fortsätter att tillåta denna bredd mellan religion, andlighet, troende, ateism, materialism och icke-religion som vi gör nu. Istället för aggression mellan grupper, låt oss respektera människors val av livsåskådning där vi tillåter alla att finnas i det offentliga rummet. Låt oss tolerera och respektera andra människor. 

Annonser