You are currently browsing the monthly archive for januari 2015.

Det olyckliga och smärtsamma dådet i Paris för några dagar sedan har väckt upprörda känslor världen över. Det är i sanning ett dåd att uppröras över och tydligt ta avstånd ifrån och kommunicera att det är fel med mord och våld. Våld och mord är inte acceptabelt i ett samhälle. 

Istället för att se dådet som ett verk av gärningsmännen, så vill många röster nu skylla på islam och skuldbelägga alla muslimer. Jag säger – låt oss besinna oss i detta. Muslimska religiösa ledare världen över har fördömt dådet och tydligt talat om att terror och islam är oförenligt. Tyvärr finns det en allt större mytbildning om islam och muslimer som onda och som inte kan samexistera med andra i väst. 

Det är lätt att låta känslorna dra iväg med en när man är upprörd. När Israel besvarade elden från Hamas och dödade oskyldiga så protesterades det mot svenska judar. Det är som om mina släktingar i USA skulle hållas ansvariga för om den svenska regeringen skulle använda våld. De höjda rösterna mot muslimer är lika fel. 

Om vi antar att det är en organisation som IS eller liknande som står bakom dådet i Paris, så är det ett kollektivt skuldbeläggande av muslimer som de vill och önskar. De söker framkalla ett hårdare tryck mot muslimer där muslimers religiösa rättigheter och yttrandefrihet begränsas. Varje person som skuldbelägger muslimer och islam för dådet i Paris, är en seger och framgång för rörelser som IS och liknande. Ju mer trycket hårdnar mot muslimer, ju mer religionsfriheten inskränks, ju mer motstånd, diskriminering och förtryck av muslimer som sker i Europa – desto mer växer och stärks IS. Det växande motståndet mot islam och de höjda rösterna för uteslutning av muslimer, är reklam för IS. 

IS och Al-Qaida är oläkta sår från Gulfkriget och USA:s invasion av Irak. Ledarna inom IS är tidigare officerare och utbildade våldsaktörer från Saddam Husseins armé. De kapitaliserar på de politiska konflikter som finns mellan grupper i Irak och Syrien, och som Iraks regering efter Hussein har underblåst genom att de istället för en inkluderande politik har förföljt politiska motståndare och attackerat hundratals fredliga demonstranter. Framväxten av IS och Al-Qaida visar än en gång att det inte går att bomba för fred, att våld för att lösa konflikter leder till mer våld och att hat göder hat. 

IS och liknande rörelser har sin rekryteringsbas hos framförallt unga muslimer som inte ser en framtid för dem, som känner ett utanförskap, som blir diskriminerade och förtrycka i samhället på grund av sin religiösa tro. Det är unga vuxna som inte får jobb och inte inkluderas och välkomnas i samhället på grund av att de är muslimer. När en rörelse säger att de vill kämpa för dem och försvara dem, när en rörelse säger att de ska slå emot motståndet och få bort allt förtryck och diskriminering av dem och ge dem en framtid, så kan detta te sig lockande för unga vuxna utan hopp, som inte ser en framtid och som inte ser någon mening med sina liv. Eftersom IS har intresse av att växa och få fler rekryter, så applåderar de över det växande motståndet mot islam och kollektivt skuldbeläggande av muslimer. Det ger kraft och motivation till den kamp som IS anser sig föra.

Det är samma mekanismer som gör att militanta högerradikala nationalistiska rörelser ökar i Sverige. Framförallt ungdomar och unga vuxna i utanförskap som hittar en rörelse som kapitaliserar på rädsla och kanaliserar deras frustration, och de köper retoriken med en förenklad världsbild och förenklad lösning på komplexa problem.
 
Därför säger jag – låt oss besinna oss nu. Låt oss upphöra med kollektivt skuldbeläggande och exkludering av människor. Låt oss istället börja agera för ett samhälle som verkligen agerar för att inkludera människor och ge dem hopp om en framtid. Ett samhälle där varje människa, absolut varje ungdom och ung vuxen, känner sig välkommen i samhället, ett samhälle som ger människor möjligheter, stöd och framtidstro. 

Det är så vi drar undan benen för olika militanta grupper som lockar människor i utanförskap. Det är så vi säkrar freden, välfärden och tryggheten i samhället. Inte genom hat, kollektivt skuldbeläggande och exkludering, utan genom kärlek från samhället och inkludering. Ett samhälle som respekterar religionsfriheten, de mänskliga rättigheterna och som ser varje människa som värdefull. Ett samhälle som ger människor en stabil grundtrygghet. 

Raphael Mabo
Fil. kand. humaniora och samhällsvetenskap.
Coach i personlig utveckling.

Annonser