You are currently browsing the monthly archive for april 2015.

Tema och problemställning

För min diskussion kommer jag att utgå från temat revolt och protest hos Hungerspelen och hur detta påverkar ungdomar idag, jag kommer att titta på hur Hungerspelens fiktion kan kopplas till verkligheten. En till aspekt som jag kommer ta upp är huvudkaraktären Katniss som inspiration för unga flickor idag.

Teorier och begrepp

Jag kommer använda mig av begreppen stigma och territoriell stigmatisering. Stigma står för negativa attityder och värderingar mot en grupp eller företeelse. Territoriell stigmatisering innebär en medial och samhällelig diskurs om ett område som påverkar människor negativt, som skapar rädsla och osäkerhet, som innebär stereotypiska föreställningar om kriminalitet, etnicitet, kultur och religion som skapar motsättningar och göder ett ”vi och dom” (Sernhede 2009). Området, territoriet, väcker en negativ associationsstruktur som färgar åsikter och attityder gentemot de som bor i området.

En till analytisk och teoretisk ingång som jag kommer att använda är postrukturalism. Det handlar om problematisering av skillnadsskapande (Ambjörnsson 2009). Makt kan upprätthållas genom att människor väljer att tillhöra en norm. Normalisering innebär en maktstruktur.

Bakgrund

Hungerspelen är en romanserie i tre delar författad av Suzanne Collins. Första delen släpptes år 2008 och serien har blivit en succé världen över. Trilogin har även filmatiserats, första filmen släpptes år 2012, andra 2013 och trilogins sista del släpps som två filmer där första halvan släpptes hösten år 2014 och sista filmen släpps hösten 2015. Serien är därmed väldigt aktuell för ungdomar idag. 

Böckerna beskriver en dystopisk värld i framtiden, en nation som tillkom efter stora naturkatastrofer och krig. Nationen består av en centralmakt och storstad som styr över ett antal distrikt där varje är specialiserad på ett särskilt produktionsområde och uppdelade i ett till tolv från rika till fattiga – det finns även ett mytomspunnet distrikt 13 som gjorde revolt och därför utrotades av centralmakten. För att straffa distrikten för ett tidigare uppror, är varje distrikt tvunget att utse en pojke och en flicka, 12 – 18 år, för ett gladiatorspel på liv och död; de så kallade ”hungerspelen”. Dessa spel är en populär händelse och underhållning i den statliga och enda TV-kanalen. Seriens huvudperson och hjältinna är Katniss, en fattig tonåring på 16 år från distrikt 12 som sysslar med kolutvinning. Vi får följa hennes kamp genom hungerspelen, som blir en kamp även mot den styrande regeringen och statsmakten. Katniss är bågskytt och kämpar för de fattiga mot de rika. Som hjälp har hon sin vän Peeta, en jämngammal kille som är kär i henne. Hungerspelen har ett klassiskt tema om kampen mellan de goda och de onda.

Innan jag satte igång med denna analys så hade jag inte mer kännedom om Hungerspelen än att det var böcker och filmer som varit väldigt framgångsrika, särskilt bland tonåringar. Jag hade inte läst någon av böckerna eller sett någon av filmerna. Efter att ha pratat med en pojke i tonåren som gillade trilogin, väcktes ett djupare intresse hos mig. Serien tycktes för mig som en intressant variant på Robin Hood-temat, och jag blev nyfiken på hur ungdomar relaterar till den kvinnliga hjältinnan och revolten mot statsmakten. Det kändes även intressant för mig med att skriva om en aktuell ungdomskultur. Inför den här analysen har jag sett de två första filmatiseringarna.

Diskussion

Ett centralt tema i Hungerspelen är protest mot det rådande samhället, en protest mot orättvisorna. Förhållandet mellan huvudstaden och distrikten anser jag kan jämföras med förhållandet mellan innerstad och förorter. Enligt Binar och Sernhede (2013) förknippas innerstaden i regel med högre status och förorter med lägre status, där förorter är stigmatiserade. Det blir en territoriell stigmatisering som färgar invånarna i sitt område, där de bedöms utifrån sitt område istället för att bli sedda och mötas utifrån som de är. I Hungerspelen är staden drömmen och målet, det är det primära medan distrikten är sekundära och invånarna där har inte tillgång till staden annat än som deltagare i spelen och som vinnare. Förorten / distriktens ungdomar är underklass och innerstaden / storstaden är överklass. Lalander och Johansson (2012) tar upp att stigma säger mer om de som skapat stigmat, än om det som stigmatiseras. Stigma handlar om att höja upp den egna gruppen, normer, attityder, värderingar, genom att sänka statusen för andra; det handlar om att skapa ett vi som ses som bättre och mer värdefullt än  de andra. I Hungerspelen är storstaden vi och distrikten de andra, i vårt samhälle blir innerstaden vi och förorten de andra. Makten i Hungerspelen upprätthålls inte bara genom hot om våld och stark polismakt, i serien kallad fredsväktare, utan även genom normer och status. Ambjörnsson (2009) skriver utifrån poststrukturalismens perspektiv om att makt upprätthålls genom självdiscplinering, att människor följer samhällets normer av eget intresse för att det upplevs som bättre att göra det. Vi människor blir som lyckligast av att följa normen, och att följa normen har även högst status. Huvudpersonen Katniss följer inte normen, hon vinner spelen tillsammans med sin vän och de revolterar, på hennes initiativ, mot samhällets normer, lagar och regler – hon trotsar normerna och överenskommelserna och det vinner hon på. 

Sernhede (2009) skriver om att det pågår en utveckling där multietniska förortsområden segregeras från det övriga samhället, där ungdomarna kan uppleva ett främlingsskap i förhållande till majoritetskulturen och att de därmed öppnar för en global kultur. Hunger-spelen är en serie som når ungdomar över hela världen, det är en inspirationskälla som når ut globalt. Tematiken med en central makt som styr över andra, det är en tematik som fungerar för flera former av förtryck och diskriminering. Förutom att se det som särskiljande av storstad och förorter, så kan vi också se temat som särskiljande mellan rika och fattiga, mellan vuxna och ungdomar, mellan majoritetskultur och minoriteter, mellan innanförskap och utanförskap. Därmed kan vi se det som en lockelse och identitetsbildning för ungdomar som är emot rådande förhållanden i samhället.

Lindgren (2009, 20) tar upp ungdomskultur som en seismograf, ”ett finkänsligt instrument som registrerar och återger samhälliga förändringar, trender och strömningar”. Hungerspelen är ett exempel på fiktion som inspirerar aktiviteter och händelser i vår faktiska och aktuella verklighet därför att människor kan applicera Hungerspelens tematik på sin verklighet. Bengt Fridén (2014) skriver: ”I amerikanska Ferguson sprayas Katniss Everdeens stridsrop på husväggar. Rebellernas handsignal syns bland thailändska demokratikämpar. Hungerspelen har blivit samhällsomstörtande.” Han menar att serien går bäst hos de som på olika sätt står utanför den rådande normen i samhället. Grupper använder sig av symboler för att skapa en gemenskap mellan sig och särskilja sig ut från andra (Lalander och Johansson,  2012). I Hungerspelen finns två distinkta symboler som används av motståndsrörelsen: den ena är en fågel i en ring som håller i en pil; och den andra är en gest med ena handen där tummen och lillfingret möts, och de tre andra fingrarna hålls ihop och sträcks uppåt med handflatan utåt från kroppen. Dessa symboler har fått ett liv utanför fiktionen. Lalander och Johansson (2012, 38) säger: ”Många av de symboler som ungdomsgrupper gestaltar handlar om att visa att man tar avstånd från etablerade ideal och uppfattningar i samhället”. På detta sätt används även Hungerspelens symboler.  

Sernhede (2009) diskuterar motkulturer och subkulturer, där motkulturen har rötter i medelklassen och tar ett tydligt avstånd från den i samhället dominerande kulturen med förslag till alternativa levnadssätt, och subkulturen har rötter i arbetarklassen och är mer tydligt bundet till arbetarklassens villkor. De som leder proteströrelsen i Hungerspelen är ungdomar, det är en ungdomsrevolt som växer och får andra med sig. Ungdomar mot det som kan kallas för etablissemanget, mot vuxna och mot traditioner. Ungdomarna kommer med nya tankar och idéer, de vill förändra samhället och de står för en ny rättvisa. Jag ser det som att Hungerspelen inspirerar till motkultur oavsett ens klassbakgrund då berättelsens tematik kan appliceras på så många olika sorters förtryck och utanförskap. I Hungerspelen är det hos de fattiga och lägsta klasserna som motrörelsen verkligen börjar och eskalerar, revolten börjar hos de som har störst utanförskap. Att göra motstånd innebär att skaffa sig makt för att påverka sitt liv (Lalander och Johansson, 2012). 

Hungerspelen är normbrytande genom hjältinnan Katniss som tar ansvaret för att försörja sin familj, hon är ute och jagar med pil och båge för att skaffa föda. När hennes syster blir utvald till spelen så träder hon in i systerns ställe. Hennes vän och hjälpare Peeta är kär i henne, men hennes attityd till honom är betydligt svalare och mer distanserad. Hon är inte så intresserad av kläder, smink, pengar och av att visa upp sig, hon vill istället agera för rättvisa och hon gör det som hon upplevs krävs i de situationer hon hamnar i. Hennes drivkraft är inte ära och berömmelse, utan hon vill hjälpa de människor som är viktiga för henne. Katniss är en inspirerande karaktär för unga flickor idag, och en faktor till populariteten är för att hon bryter mot hur flickor vanligtvis skildras i ungdomsfiktion – Katniss jagar och skjuter med pilbåge i skogen istället för den normativa skildringen av flickor som lagar mat och läser (Bengtsson, 2013).

Hungerspelens övergripande tema är revolt och motstånd mot det rådande och existerande samhället, det är en motståndsrörelse där de fattigaste och de som är mest exkluderade agerar mot samhällets elit. Det är även ett populärkulturellt uppror mot en överhet som en vit mansnorm som härskande, vilket attraherar unga flickor (Fridén, 2014). Hungerspelens fiktion attraherar ungdomar som på olika sätt längtar och agerar efter förändring av samhället. 

Referenser

Ambjörnsson, Fanny (2009). Unga och sociala strukturer. I Lindgren, S. (red.). Ungdomskulturer. Malmö: Gleerups.

Bengtsson, Per (2013). Sålda på spelen. Lärarnas tidning. 22 februari. http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2013/02/22/salda-pa-hungerspelen (Hämtad 2015-03-13).

Bunar, N och Sernhede, O (red.). (2013). Skolan och ojämlikhetens urbana geografi. Daidalos: Göteborg

Fridén, Bengt (2014). Hungerspelen har något större att säga världen. Dagens Arena. 26 november. http://www.dagensarena.se/opinion/bjorn-friden-hungerspelen-har-nagot-storre-att-saga-varlden/ (Hämtad 2015-03-13). 

Lalander, P och Johansson, T. (2012). Ungdomsgrupper i teori och praktik. Studentlitteratur: Lund.

Lindgren, Simon (2009). Dagens ungdom. I Lindgren, S. (red.). Ungdomskulturer. Malmö: Gleerups.

Sernhede, Ove (2009). Unga Subkulturer. I Lindgren, S. (red.).  Ungdomskulturer. Malmö: Gleerups.

Annonser