You are currently browsing the monthly archive for juli 2015.

Europa är en splittrad konstellation där polariseringen mellan samhällets mest välbärgade och samhällets fattigaste och mest utsatta grupper har ökat. Det är en konstellation som under många år fört en nyliberal politik som har inneburit en nedskärning av statens och samhällets omsorg om samhällets mest utsatta och marginaliserade grupper. Denna polarisering har lett till motrörelser och motkrafter och reaktioner, det har skapats ett ”vi och dom” och nyfascisterna har fått ökat stöd och inflytande för sin problembeskrivning av att skulden ligger hos utomeuropeiskt födda invandrare. Men samtidigt finns nya rörelser för en inkluderande politik där man vill arbeta tillsammans, där man vill se ett Europa och en värld som handlar om solidaritet och medmänsklighet.

Greklands nej till långivarnas destruktiva politik, är ett ja till solidaritet och medmänsklighet. Europa föddes i Grekland, det är ett grekiskt ord. Det är något ironiskt att Europas stormakter har fört en politik som har syftat till att underminera Greklands inflytande över det Europa som började i Grekland.

De senaste årens stödlån till Grekland har handlat om att lägga om lånen från kommersiella banker till statslån från Tyskland med flera, de har handlat om att rädda bankerna inte om att rädda befolkningen. Den av EU, ECB och IMF designade sparpolitiken har ökat budgetunderskottet, ökat arbetslösheten, minskat skatteintäkterna och minskat tillväxten samt försvagat Greklands konkurrenskraft. Igår såg jag Jan Björklund, Folkpartiet, i TV som försvarade den förda destruktiva politiken och han raljerade över grekerna och påstod att de inte ville betala sina lån. Men eftersom den politik han stödjer i praktiken innebär försämrade möjligheter att betala lån, vi har den evidensen efter hur den politiken har verkat i Grekland, så menar jag att det är dags att prova något nytt – vilket precis är det som den grekiska regeringen försöker få övriga Europa att förstå att de vill göra.

Självfallet vill Grekland betala sina skulder, men den grekiska regeringen vill få igång ekonomin och bygga upp landet för att få möjlighet att betala skulder. Ett land bygger man upp genom investeringar, inte genom att be svältande att banta.

Grekland är evidens för nyliberalismens misslyckande, den Tatcherism och Reaganism i den ekonomiska politiken som utgår från att arbetssökande är för lata att söka jobb och att man får ner arbetslösheten genom att sänka skatterna för de som har jobb för då skulle arbetssökande anstränga sig mer för att skaffa jobb. Det är en idé som handlar om att det finns mer än tillräckligt med jobb, att problemet ligger hos att arbetssökande hellre stannar hemma och går på bidrag än söker jobb. Den verklighet jag ser är att i Sverige är det vanligt med över ett hundratal sökande på varje jobb, så hur arbetslöshet kan handla om att arbetssökande skulle anstränga sig för lite det är något som jag inte förstår.

Nyliberalismen utgår från att skärs det ner i de offentliga utgifterna och samhällets ansvar så kommer privata och ideella initiativ automatiskt att ta över och därmed ge fullgod och kvalitativ vård, omsorg och hjälp för samhällets mest utsatta grupper. Men som vi ser i många länder världen över så räcker inte de ideella insatserna till. Det behövs även att samhället tar sitt ansvar, det innebär att vi medborgare är samhället och att vi tillsammans hjälps åt för solidaritet och medmänsklighet.

Greklands situation där utsatta grupper demonstrerar och sätter ner foten, säger att det nu räcker det med förtryck och diskriminering, det räcker med att de fattigaste och mest utsatta alltid ska betala och står för kalaset medan de rikare blir allt rikare på de utsattas bekostnad, det är en situation som jag tror kommer få följdverkningar i hela Europa. Det finns liknande rörelser i Spanien, Italien, Portugal med flera. Det är inte en gammelvänster med kommunism och en elit som bestämmer över massorna, och ej heller nyfascismen som är motståndare till det mångkulturella samhället och människors lika värde, utan det är en ny solidarisk rörelse som vill skapa ett nytt ekonomiskt system utifrån solidaritet och medmänsklighet där vi människor samarbetar, det är en rörelse som utgår från folket.

Jag tror att vi lever i en nyrevolutionär tid och att Europa är i förändringens tid. Jag är positiv och hoppfull, jag tror det är dags för nya tankar, nya visioner och nya system där vi förstår att vi lever på en värld tillsammans och vi behöver alla medverka till att ta hand om varandra. Vi är alla bröder och systrar, vi alla hör samman, vi alla tillhör samma familj. Det fungerar inte att stänga in sig i länder och bygga murar, det leder bara till våld och krig.

Annonser