You are currently browsing the monthly archive for augusti 2015.

Den moderna civilisation som vi människor har byggt upp, den hotas av egoism, rädsla och eskalerande klassklyftor. Flyktingkrisen i världen har i Europa lett till allt höjdare röster för omänsklighet istället för medmänsklighet. Flyktingar avhumaniseras genom att de ses som ett hot mot välfärdssamhället. Retoriken går ut på att det är mer synd om skattebetalare än om människor som flyr för sina liv. Lidande och utsatta människor ses som en belastning och istället för att hjälpa dem så önskar allt fler människor stänga flyktingar ute. Vi är på väg att skapa ett Metropolis där en del av människorna lever i sus och dus medan andra befinner sig längst ner i lidandets mörka dal. Ett samhällsbygge som inte klarar av medmänsklighet, det är ett samhälle som är dysfunktionellt och ohållbart.

När vi slutar att bry oss om varandra, det är då vi människor riskerar att upphöra att vara människor. När vi delar in varandra i ”vi och dem”, där ”dem” blir några abstrakta siffror istället för människor av kött och blod, det är då vi bygger barbari. Solidaritet är grunden för ett hållbart samhälle, när vi ruckar och svajar på det så öppnar vi upp en avgrund som mänskligheten lätt faller ner i – en avgrund som handlar om våld, konflikter och ett ständigt ökande mörker och smärta i folksjälen. Det blir ett samhälle där människor kommer att slåss om resurser och tillgångar, ett samhälle som blir allt mer otryggt och våldsamt.

Samhällets ökande klassklyftor leder till ökat våld och kriminalitet, och detta botas inte genom att stänga gränserna eller att kollektivt skuldbelägga människor. Socioekonomiska skillnader är problemet och i detta ser vi också lösningen – vi behöver satsa resurser på att ge människor en grundtrygghet och en plats i samhället. Resurser behöver satsas på en välfärd som tillkommer alla.

Vi människor löser inte problem genom politiska förslag som i praktiken innebär att likt strutsen stoppa huvudet ner i sanden och hoppas att någon annan tar hand om problemen, vi löser inte genom att titta bort och säga ”det är inte mitt bord, inte mitt ansvar” när hundratusentals människor flyr för sina liv. Flyktingkonventionen tillkom för att skydda flyktingar, för att flyktingar skulle ha någonstans att vända sig till när de tvingas fly för sina liv. Det är en överenskommelse i FN som flera länder har skrivit på, däribland Sverige. Asylrätten, rätten för varje människa att söka asyl och att denna asylrätt prövas individuellt, är grunden i Flyktingkonventionen. Att fly för sitt liv och att bli mottagen, att få en plats där man får mat för dagen och en sovplats, där man kan leva tryggt och där man får samma status som mottagarlandets egna medborgare – det är en mänsklig rättighet, en rättighet som FN:s länder har avtalat om! Denna rättighet försöker nu flera politiska partier i Europa och i Sverige bortse ifrån. Det är när vi struntar i de mänskliga rättigheterna som vi monterar ner civilisationen och skapar barbari.

Jag har fortfarande hopp om att vi människor ska kunna vända utvecklingen och välja fred istället för krig, välja kärlek istället för hat och välja medmänsklighet istället för omänsklig avhumanisering. Samtidigt som varje enskild människa har ett ansvar att välja fred och medmänsklighet i sin egen vardag, så har även politikerna ett ansvar att skapa en politik och ekonomiska system som inkluderar människor och höjer upp de fattigaste och mest utsatta, en politik som minskar klassklyftor och ger alla människor rätt till mat för dagen, en sovplats, utbildning och en grundtrygghet.

Låt oss välja kärlek och medmänsklighet, låt oss välja fred.

Annonser

Mänsklig anständighet är att se att alla människor är värdefulla, att ingen är bättre eller sämre än någon annan, att se att oavsett religion, kultur, könsidentitet, sexualitet eller yrke så är vi alla värdefulla. Den rikes ansvar är att hjälpa den fattige, majoritetens ansvar är att hjälpa minoriteten, den som är privilegierad har ett ansvar att hjälpa den som är mindre privilegierad.

Ett Europa som bygger stängsel för att stänga ute människor för de har ”fel” religion, ”fel” hudfärg, ”fel” klädsel, det är ett Europa som har förlorat sin anständighet – det är ett Europa som har blivit omänskligt och inhumant.

Låt oss vända avhumaniseringen som sker i Europa nu, låt oss vända oss till kärleken igen. Exkludering, utanförskap, diskriminering och förtryck leder till radikalisering, till konflikter och våld. Låt oss inkludera människor oavsett bakgrund eller livstro.

Låt oss skapa fred igen, fred genom inkludering och välkomnande av människor!

Jag tror att sommaren 2015 kommer att gå till historien som hatets sommar, det var sommaren därfördämningarna brast och vanliga svenska medborgare spydde ut sig hat och aggressioner på sociala forum som formligen exploderade i beskyllningar och lynchstämning. Misstänkta döms ut som brottslingar innan ärendet ens har prövats i domstol, oskyldiga blir mordhatade, polisen blir anklagad för att ljuga när de inte hittar bevis för en påstådd våldtäkt. Det sprids en misstro mot ”gammelmedia” där högerextrema hatmedier som Avpixlat, Fria Tider, Nyheter Idag, Samtiden, Exponerat med flera, ses som mer trovärdiga för att de bekräftar svenskars fördomar mot flyktingar och invandrare som våldsamma brottslingar. Våld och brott som utförs av etniska svenskar ses samtidigt mellan fingrarna, och försvinner bort i mediabruset.

I Sverige ökar hatet mot asylboenden, asylsökande och mot flyktingar som ses som ett hot mot den svenska kulturen. Flyktingar och invandrare beskylls för att vara kriminella och våldtäktsmän. Vi ser ett kollektivt skuldbeläggande av utomeuropeiska asylsökande, flyktingar och invandrare som grupp.

Det är lätt att låta känslorna dra iväg med en när man är upprörd. När Israel besvarade elden från Hamas och dödade oskyldiga under förra sommaren så protesterades det mot svenska judar. Det är som om mina släktingar i USA skulle hållas ansvariga för om den svenska regeringen skulle använda våld. De höjda rösterna mot asylsökande, flyktingar och invandrare är lika fel.

Detta kollektiva skuldbeläggande och hat gynnar extremism och radikalisering. Särskilt utsatt är muslimer genom att islam och muslimer i Sverige skuldbeläggs kollektivt för extrema terroristers handlingar. Ju mer trycket hårdnar mot muslimer, ju mer religionsfriheten inskränks, ju mer motstånd, diskriminering och förtryck av muslimer som sker i Europa – desto mer växer och stärks terrorister som IS. Det växande motståndet mot islam och de höjda rösterna för uteslutning av muslimer, är reklam för IS. Unga svenskar som känner tryck mot islam och mot sig själva, som vill besvara hatet de får, hatet de möts av i samhället, som känner behov av att försvara sig, sina traditioner och sin religion mot hatet – de söker sig till IS som blir en motrörelse. Ju hårdare trycket ökar mot islam och muslimer desto mer växer IS.

IS och liknande rörelser har sin rekryteringsbas hos framförallt unga muslimer som inte ser en framtid för dem, som känner ett utanförskap, som blir diskriminerade och förtrycka i samhället på grund av sin religiösa tro. Det är unga vuxna som inte får jobb och inte inkluderas och välkomnas i samhället på grund av att de är muslimer. När en rörelse säger att de vill kämpa för dem och försvara dem, när en rörelse säger att de ska slå emot motståndet och få bort allt förtryck och diskriminering av dem och ge dem en framtid, så kan detta te sig lockande för unga vuxna utan hopp, som inte ser en framtid och som inte ser någon mening med sina liv. Eftersom IS har intresse av att växa och få fler rekryter, så applåderar de över det växande motståndet mot islam och kollektivt skuldbeläggande av muslimer. Det ger kraft och motivation till den kamp som IS anser sig föra.

Det är samma mekanismer som gör att militanta högerradikala nationalistiska rörelser ökar i Sverige. Framförallt ungdomar och unga vuxna i utanförskap som hittar en rörelse som kapitaliserar på rädsla och kanaliserar deras frustration, och de köper retoriken med en förenklad världsbild och förenklad lösning på komplexa problem.

Därför säger jag – låt oss besinna oss nu. Låt oss upphöra med kollektivt skuldbeläggande och exkludering av människor. Låt oss istället börja agera för ett samhälle som verkligen agerar för att inkludera människor och ge dem hopp om en framtid. Ett samhälle där varje människa, absolut varje ungdom och ung vuxen, känner sig välkommen i samhället, ett samhälle som ger människor möjligheter, stöd och framtidstro – oavsett etnisk bakgrund, religion, livsåskådning eller sexualitet.

Det är så vi drar undan benen för olika militanta grupper som lockar människor i utanförskap. Det är så vi säkrar freden, välfärden och tryggheten i samhället. Inte genom hat, kollektivt skuldbeläggande och exkludering, utan genom kärlek från samhället och inkludering. Ett samhälle som respekterar religionsfriheten, de mänskliga rättigheterna och som ser varje människa som värdefull. Ett samhälle som ger människor en stabil grundtrygghet. Vi vuxna har ett ansvar att säga nej till hat och ja till kärlek!

Raphael Mabo
Fil. kand. humaniora och samhällsvetenskap.
Coach i personlig utveckling.

Ett mångkulturellt samhälle ger oss möjlighet att vara oss själva som vi är, det ger oss större frihet att välja våra kläder, musiksmak, matvanor och kost, livsstilar, relationer och ideologier. Även i ett mångkulturellt samhälle finns sociala normer och ramverk, men perspektivet är bredare och valmöjligheterna fler än i ett monokulturellt samhälle. Mångkulturen ger utrymme för fler tankar, kontaktytor och möten med olika människor vilket expanderar och berikar oss som människor.

I ett monokulturellt samhälle utifrån samma värdegrund och värderingar, samma kulturella val, traditioner, livsstilar med mera mera, så behövs det inte fler partier eftersom människorna tycker likadant och tänker i samma banor. Utvecklingen i länder som strävar efter monokultur, exempelvis Ungern som är det tydligaste exemplet på detta i Europa, så ser vi att det finns en strävan efter att bygga en enpartistat med diktatur. Vi har ju även nationalsocialismens Tyskland i färskt minne. Monokulturella samhällen är dömda att misslyckas som samhällsbyggen i ett längre perspektiv, därför att vi människor är mångkulturella i vår natur. Vi vill söka nya vägar och att utforska, människans drivkraft är expansion och utveckling.

Om vi tittar på världens kulturer och nationer, även i mindre etniska grupper, så finns mångfald och mångkultur. Tittar vi på exempelvis samerna så har de en stor bredd på detta med att vara same, vi kan dela upp dem i nordsamer och sydsamer, i samer som bor i städer och samer som är renskötare. De kan alla sägas tillhöra en samisk nation, men de är olika inbördes, de har mångkultur, mångfald och olika värderingar och politiska ideologier. De är inte homogena, utan heterogena.

Jag tror på en expansion av det mångkulturella samhället, där vi människor möter och blandar oss med varandra oavsett etnisk bakgrund, religion, livsåskådning eller sexualitet, ett samhälle med kontaktytor där vi växer i idéer och samskapande, där vi låter oss få influenser från varandra och expanderar. Motsatsen till mångfald är likriktning.

Det mångkulturella samhällen begär av oss att vi har acceptans och tolerans mot människor som väljer sin egen väg, som bryter mot sociala normer och oskrivna sociala spelregler, det begär att vi tillåter oss att ge varandra frihet.

I Sverige höjs rösterna emot vissa klädstilar, under sommaren har det varit en debatt om kvinnors slöja och täckande klädsel och det har förekommit förslag om förbud. Denna debatt verkar uppstå varje sommar på grund av att det finns svenskar som provoceras av att se människor som inte följer den i dag normativa svenska sommarstilen med halvnaket. Min åsikt är att i ett liberalt och demokratiskt samhälle bör människor få klä sig precis som de vill och det ska inte vara statens ansvar att bestämma över människors klädval. En norm om slöjfrihet blir lika diskriminerande och förtryckande som en norm om att bära slöja.

Att bära slöja kan handla om många olika saker, i Sverige förknippas det tyvärr gärna med tvång eftersom svenskar brister i att förstå att kvinnor kan välja att bära slöja frivilligt. Kläder är identitetsbärande, vi visar identitet och grupptilhörighet med våra klädval. Det kan handla om musik, politik, etnicitet, men också om religion. Hårdrockare har sina klädstilar, hiphopare sina och synthrockare ytterligare en variant på klädstilar. Hippiestil med baktikfärgade kläder i många färger, är också en ideologisk och identitetsbärande stilmarkör. Och visst kan det även handla om att vilja att man vill visa sin tillhörighet med en viss religiös inställning, men det kan också handla om en kulturell tradition och ett sätt att bevara en kontakt med sitt ursprung. Med kläder uttrycker vi den vi är, vad vi tror på och den grupp vi vill tillhöra. Med kläder uttrycker vi oss själva.

Det verkar vara en västerländsk idé, som handlar om eurocentrism, att människor världen över måste anamma västerländsk klädstil för den är bäst… Och kvinnor som väljer en i mellanöstern och asien traditionell klädstil ja de ses ju då som hjärntvättade, knäppa och att männen har tvingat dem – för inte kan det vara deras eget val att klä sig på annat sätt än västerländskt eftersom den västerländska klädstilen måste vara alla kvinnors våta dröm eller hur?!

Men låt oss ställa frågan – varför upprör en kvinna i slöja mer än en man som klär sig traditionellt a’la mellanöstern med lång kjol eller kaftan och tyg över huvudet? Jo, för enligt västerländsk norm så måste kvinnan alltid vara tillgänglig för mannen och därmed måste hon synas så att hon kan bli bedömd.

Kvinnors utseende bedöms alltid i vårt samhälle och av män. Vi har ju den sanna berättelsen om den amerikanska DJ:n Tatiana Alvarez som var kvinna som klädde ut sig som man för att slippa ha kravet på sig att vara sexig, kvinnan som ville få frihet att utöva sitt yrke utan att bli bedömd utifrån sitt utseende. Att hon kände sig tvungen att klä ut sig som man för att få mer frihet, det säger en hel del om det kvinnoförtryckande patriarkala och utseendefixerade västliga samhället som vi har där kvinnan enligt normen ska vara snygg, sexig och klä sig efter vissa normer.

Självfallet ska vi inte ha några förbud för slöja, självfallet måste människor ha rätten att klä sig som de vill.

Vet ni förresten varför det är vanligt med heltäckande kläder i väldigt varma länder? Med tyg över huvudet och klänningar för män och kvinnor? Jo för att det skyddar mot den brännande heta solen och det blir svalare så, det fungerar även i Sverige för den som inte vill vara svettig och halvnaken enligt den stil som varit populär i Sverige sedan framförallt 70-talet och framåt. Det finns en praktisk orsak till att varma länder med het sol har utvecklat en viss klädstil, och när människor flyr från sina länder på grund av våld, krig och förtryck till Europa så tycker jag att det är en självklarhet att de ska få ha sina kläder som de är vana vid att ha om de vill det.

När jag växte upp så var solidaritet ett fint ord. Solidaritet innebär att den som är stark hjälper den som är svag, att den som är privilegierad hjälper den utsatte, att majoritetsgrupper hjälper och lyfter upp minoriteter. När jag ser mig omkring i sociala medier som Facebook, när jag läser – företrädesvis borgerliga – ledarsidor, när jag ser innehållet hos nya mediakanaler på webben, så ser och förstår jag att i dagens Sverige så är solidaritet inte längre något fint, eftersträvansvärt och bra. Istället så har det blivit ett fult ord som står för sådant som många i dagens Sverige vänder sig emot.

Vi har den största flyktingströmmen i världen sedan andra världskriget, vi har dessutom en klimatkris och en skenande miljöförstöring. Världens samhällen utnyttjar jordens resurser i en rasande takt, precis som att vi hade betydligt fler jordklot än vi har. Det är lätt att i detta tappa tron på människor och mänskligheten, men jag tror fortfarande på solidaritet. Solidaritet behövs nu mer än någonsin. En solidaritet baserad på kärlek och tolerans.

Det pratas om volymer i samhällets flyktingdebatt, där man pratar om volymerna på flyktingströmmen som om det handlar om ett regnväder där man kan bestämma hur mycket molnen ska regna, eller en kran som fyller ett badkar där man stänger kranen när badkaret är fyllt. Men flyktingströmmen är inte något som stryps genom stängda gränser, för så länge det finns anledning att fly så kommer det finnas en flyktingström. Krig och våld är det som gör att människor tvingas lämna sina hem. I närområdena kring krigen och våldet är det redan överfullt med människor där flyktingar lever i läger under omänskliga förhållanden, världens fattigaste länder är de som har tagit emot flest flyktingar och de svämmar över. De behöver avlastning. Stänger vi gränserna och minskar mottagningen i Sverige så blir det inte färre flyktingar, strömmen finns fortfarande kvar, och vem tar hand om de som inte kommer in hit? Det är dags för Danmark, Finland, Norge att öppna upp sina gränser för flyktingar. Solidaritet behövs för att avlasta varandra och hjälpa till.

Inom den nära framtiden med växande klimatkris och miljöförstöring så kommer vi också att få nya kategorier av flyktingar, flyktingar som flyr därför att levnadsförhållandena i deras hem har förstörts av klimatkrisen. Vi kommer få flyktingar som flyr undan torka och översvämningar. Detta har redan börjat hända, och det kommer hända ännu mer i framtiden. Det är dags att världen ställer om sig till att vara förberedd för stora folkförflyttningar.

Enligt min uppfattning så har den som är privilegierad i samhället, den som befinner sig högre upp i samhällets rangskala, mer skyldigheter och den som befinner sig längre ner har färre. Den som tillhör majoritetsbefolkningen har mer skyldigheter och den som tillhör marginaliserade och utsatta grupper färre. Detta handlar nämligen också om solidaritet, att den som ingår mer i samhället har mer plikter – särskilt gentemot de utsatta, de som är utanför, de som exkluderas, de som diskrimineras och förtrycks.

I vårt samhälle idag ser jag att de privilegierade klagar på de som är mindre privilegierade. Ett exempel är ”Kista-mannen”, som det har skrivits mycket om i media senaste tiden, en man som attackerar och angriper tiggare i Kista. Han har jobb och arbete, är svensk medborgare och skattebetalare, och han angriper de som är utsatta och uteslutna ur samhället. Enligt hans egen utsago så har de inte rätt att vara där, för de betalar inte skatt och de beter sig ”annorlunda” enligt hans normer för hur människor ska vara. Jag anser att av de som är mer privilegierade så kan vi begära mer ödmjukhet, tolerans och acceptans – inte minst mer tolerans för människors olikheter och skilda personligheter.

I Sverige kan vi lösa mycket genom fler bostäder som vanliga människor har råd med. Utförsäljningen av Allmännyttan och omgörningen av hyresrätter till bostadsrätter har skapat en segregerad bostadsmarknad och bidragit till bostadsbrist. Det är dags att staten träder in och erbjuder hyresrätter med låg hyra. Urbaniseringen har lett till avfolkning av landsbygden med ökat tryck på storstäder, genom subventioner som lägre skatt i glesbygd för både individer och företag kan vi bygga ut och förstärka landsbygden. Sverige behöver fler småskaliga ekobönder som bidrar till biologisk mångfald, låt oss slopa skatt och avgifter för ekojordbruk. Och erbjud en basinkomst och grundtrygghet för samhällets utsatta och arbetslösa, låt oss förändra välfärdssystemet till att bli mer inkluderande istället för dagens exkluderande system med hårda krav som passiviserar och kränker människor. Låt oss skapa ett samhälle som tror på medborgarna!

I samhällets pågående tiggeridebatt så ser jag allt fler debattörer som vill att motståndet mot tiggare ignoreras på grund av att de anser att det är reklam för SD. Det tycks finnas en alltmer utbredd uppfattning att människor röstar på SD för att andra är emot och ogillar dem, en slags omogen tonårstrots. Jag tror det är enklare än så, att människor dras till SD därför att de gillar deras politik, värderingar och synsätt. SD är en röst för de fördomar och misstankar som många människor har i det svenska samhället idag. Jag tror inte att tystnad och ignorans är lösningen, jag tror på diskussion och dialog, att ge svar och ge alternativ.

Nu har ju många bemött SDs påståenden, det har varit en aktiv debatt i minst två år. Problematiseringen i att kriminalisera fattigdom har lyfts fram, romernas situation har lyfts fram, regeringen har sedan 5 juni i år ett samarbetsavtal med Rumäniens regering med syfte förbättra situationen, det publiceras undersökning på undersökning som visar att det finns ingen organiserad brottslighet bakom tiggeriet. Det är ironiskt att två månader efter att Sverige tecknade avtalet med Rumänien så sprids fortfarande påståenden i sociala medier om att den svenska regeringen inte gör något och att SD är de enda som har presenterat en lösning på problemet. Den svenska regeringens projekt tillsammans med den rumänska regeringen har i stort ignorerats i sociala medier. Dessa sakliga och informativa svar på SD ges inte alls samma mediala uppmärksamhet som SDs åsikter och mytbildning. Svaren försvinner bort i media.

Kanske för att SD agiterar och kampanjar medan de andra försöker diskutera och resonera. Men jag tror det även handlar om att många faktiskt håller med SD. Många moderater kräver förbud mot tiggare, flera representanter från näringslivet vill förbjuda tiggeri, och för ett par veckor sedan varnade Dagens Industri för att tiggarna skrämmer iväg turisterna och därför måste tiggeri förbjudas. Borgerligheten krattar vägen för SD och anpassar sig allt mer till den världsbild och de glasögon som SD har, det är genom det som SD får mer stöd – vi har sett exempel på detta i Danmark och Norge. SDs åsikter normaliseras av andra högerpartier vilket gör att SD alltmer framstår som ett vanligt högerparti, som en kombination av gamla M och KD.

Det finns ett synsätt där det är mer synd om svenska skattebetalare och butiksinnehavare som möter tiggarna, än att det är synd om tiggarna. Det finns ett synsätt där det är de svenska skattebetalarna som är de mest utsatta och de som drabbas hårdast av situationen.

Frågan om tiggarna är komplex, och de projekt som Sverige hjälper Rumänien med på plats i Rumänien kommer att ta tid innan de får effekt. Tyvärr tar politiska lösningar tid att implementera, det finns en tröghet i politiska system där akuta åtgärder försenas av utredningar och arbetsgrupper – men det är också för att politiker söker underlag för att fatta beslut som ger så bra effekt som möjligt, och det handlar även om att det finns många åsikter om vad som är bra åtgärder – det gör att samtal behövs för att komma överens, komma framåt och leda till beslut. Om alla tyckte samma sak så skulle det gå enkelt och snabbt.

 

Nu bör vi förstå i detta att det inte finns några enkla lösningar och att detta är ett tidsödande arbete. Romerna i Rumänien har en historia av över 500 års slaveri och förtryck vilket är ett historiskt faktum som är struket ur de officiella rumänska historieböckerna. Rumänien förnekar sin egen historia, vilket försvårar för rumäner som inte är romer att förstå och möta romerna på ett respektfullt sätt. I Rumänien finns enormt negativa bilder och attityder gentemot romer som försvårar hjälpverksamhet för romer, det finns både i civilsamhället men även hos myndigheters attityd i offentlig förvaltning och omsorg. Romer ses som förbrytare och bedragare.

Det finns hjälpverksamhet i Rumänien för romer som drivs och sköts av romer själva (och som får bidrag från olika europeiska organisationer), men den rumänska regeringen låtsas inte om dem och dessa organisationers kunskap och arbete är i dagsläget inte implementerat och omfattat av avtalet mellan Sverige och Rumänien (på grund av Rumäniens ovilja mot dem). Förhoppningsvis kommer de att bli inkluderade i en snar framtid.

Så det finns mörka moln, men samtidigt ett hopp om framtiden och sammanfattningsvis är den svenska regeringens steg väldigt positivt.

Det vi kan göra snabbt medan arbetet pågår för att förbättra situationen i Rumänien, det är att hänvisa tiggarna till campingplatser och låt oss subventionera avgiften samtidigt som vi ger tillgång till en fungerande sophantering och sanitära möjligheter. Detta löser den mest akuta situationen med nedskräpning och bosättande på platser som inte är gjorda för det annat än tillfälligt.

Jag står bakom idéer om en grundinkomst, en basinkomst, därför att jag anser att det är en mänsklig rättighet att ha mat för dagen och en sovplats. Världens ekonomiska system behöver reformeras och det bör vara enklare att jobba och ha en försörjning, det behöver vara enklare att röra sig över gränserna och där länderna hjälper varandra genom bastrygghet oavsett var människor är födda. Jag tror det är dags att vi går från lokalt medborgarskap till ett världsligt och globalt medborgarskap.

Problemet med tiggeri handlar i grunden om fattigdom, att vi har ett ekonomiskt system som bygger på utnyttjande av och distansering från de människor som är de mest utsatta. De rika blir rikare och de fattiga blir fattigare. Vi behöver lösa fattigdom för att lösa tiggeriet. Vi gör det inte genom att stänga gränserna och påstå att tiggarna är organiserade brottslingar.