Begreppet ”regnfilm” minns jag från när jag växte upp, det var ett begrepp som betydde film som man ser på sommaren när det regnar. Nu har årets sommar varit mer torr än regnig, men i går kom det några rejäla skurar när jag hade bestämt mig för att klippa gräsmattan. Följaktligen var det läge att se regnfilmer, och mitt val föll på:

Lucy
Franske regissören Luc Besson gjorde stor kommersiell succé med denna existentiellt reflekterande gangsterfilm, vilket kan tyckas ironiskt då filmen innehåller kritik mot konsumerism och samhällets utveckling. Jag uppskattar filmer med djup. Filmen börjar som ett hårtslående och brutalt ångestfyllt gangsterdrama, där paniken och kvinnans utsatthet berör. Så händer det sig att kvinnans mentala kapacitet ökar genom att hon fått i sig en syntetisk drog, och en kamp mot klockan börjar där förövarna ska hinnas sättas fast innan drogen förstör henne för mycket.

Samtidigt som detta pågår, så pågår även en diskussion och reflektion om vårt samhälle, människans utveckling och vad människan egentligen har gjort av den gåva som livet är. Under filmens gång får detta existentiella tema allt större utrymme. Filmen väcker frågor och reflektion som en bra film ska göra. De visuella effekterna, dramaturgin, klippningen, allt är på topp. Skådespelarna passar väl in i sina roller. Definitivt en av Luc Bessons mest minnesvärda alster.

Jupiter Ascending
Syskonen Wachowskis storslagna rymdopera återvänder till temat om det jordiska livet som en illusion, där det finns ett större sammanhang som jordens invånare inte är medvetna om. Där deras Matrix-serie hade ett mer existentiellt tema och frågeställning om vad verklighet är, och konflikten mellan människa och maskin, så är temat den här gången rymden och att jorden är en bricka i ett kosmiskt spel. Här finns ett klassiskt drama med riddaren och prinsessan och kungliga konflikter, men till skillnad från klassiska sagor så är prinsessan här inte en skör skönhet, utan en stark och bestämd, mycket medveten kvinna.

Jag tycker den här filmen är rätt svag. Temat för förutsägbart, den kungliga konflikten engagerar inte riktigt, det känns mest som visuella effekter och stridsscener efter en seg inledning som upplevs som en tonårsfilm. Romantiken oförståelig, i en utsatt och omtumlande, stressig situation så vill prinsessan plötsligt kyssas helt apropå ingenting. Dock har filmen ett rätt roligt mittenparti, som inte passar in i sammanhanget ett dugg men som är rätt kul när prinsessan fastnar i byråkratins korridorer när hon ska få sitt kungliga sigill, skattenummer och kräva sitt kungliga arv och förmåner. Här bryter scenografin av mot övriga filmen och det känns som en Terry Gilliam fantasi i en Harry Potter-miljö. Slutet är som man kan förvänta sig av en sådan här film. Detta känns mer som en ungdomsfilm.

Annonser