You are currently browsing the monthly archive for februari 2018.

Så har det uppstått en diskussion igen på sociala medier om dödsstraff. Dödsstraff finns i en del andra länder och i Sverige höjs rösterna för att införa det. Min åsikt är klar: Vad människor än har gjort så är dödsstraff fel. Brott ska lagföras, men dödsstraff ser jag som djupt problematiskt av flera skäl: 

1. Det går aldrig att försäkra sig om att oskyldiga inte döms, det har hänt flera gånger att man varit bombsäker på att man hittat och dömt rätt person, och så uppdagas det sen nya bevis som visar att fel person dömdes. Med dödsstraff kan man inte säga sen ”Sorry, vi tog fel”. 

2. Ett samhälle som tillåter dödsstraff kommunicerar ut att det är okej att mörda eftersom samhället själv gör det. Om vi ska kunna bygga ett säkert samhälle så blir det dubbla budskap om samhället säger det är fel fast samtidigt rätt att mörda. Staten ska vara det etiska och moraliska föredömet. 

3. Dödsstraff avskräcker inte från grova brott, för de som begår grova brott är övertygade om att de inte kommer åka fast. De överskattar sig själva, sin egen smarthet, och underskattar polisen. Det visar forskning. 

4. Dödsstraff handlar om hämnd, och människans lust efter hämnd och vedergällning är en stark bidragande orsak till att det finns en massa krig och våldsamheter i världen. Ett samhälle som kommunicerar ut att hämnd och vedergällning är helt okej, det är inget samhälle som kan bygga fred.

Annonser

Så har vi återigen en burka och slöja-debatt i Sverige, som en följdverkan av den intensiva diskussion om ett eventuellt burka-förbud som pågår i Danmark. Jag anser att diskussionen har fel utgångspunkt – därför att man problematiserar kläderna istället för att problematisera tvång.

Anledningen till att det finns röster som vill förbjuda burka eller slöja (hijab), det är för att de ser dessa plagg som symboler för kvinnoförtryck som kvinnor påtvingas, och i samhällsdebatten finns ofta en hänvisning till Saudi Arabien och Iran. Det är särskilt intressant att Iran brukar nämnas eftersom i Iran har de inte ens burka, burka tillhör inte iransk eller persisk tradition. Däremot har de sedan den iranska revolutionen ett slöjtvång för kvinnor.

Tvånget ses som kvinnoförtryckande, och jag håller med – det är absolut förtryckande för kvinnor att tvingas ha ett visst plagg. Självfallet ska kvinnor ha rätt att bära vilka kläder de vill, en kvinna äger sin kropp och därför ska ha full rätt att bestämma hur hon vill smycka den och hur hon vill uttrycka sig själv och sin identitet i kläder. Men när man vill förbjuda klädesplagg för kvinnor så ägnar man sig åt symtombehandling istället för grundproblemet, och man gör det genom att ersätta ett förtryck med förtryck.

Låt mig förklara: Ett förbud mot burka eller slöja innebär ett tvång för kvinnor att avstå från kläder, det innebär att andra – staten/samhället – har åsikter om och vill bestämma vad kvinnor inte ska ha på sig. Det är lika illa som när staten/samhället eller kvinnornas män eller släktingar vill bestämma vad kvinnorna ska ha på sig. Det är andra sidan av samma mynt som tvång för slöja eller burka. Av detta förstår vi att det inte är kläderna i sig som är problemet, utan tvånget.

Vi bör även förstå att det finns många kvinnor som väljer dessa plagg frivilligt. Iran och Saudi Arabien har hårda klädlagar, men låt oss inte döma hela Mellanöstern och Nordafrika eller alla muslimska länder utifrån Iran och Saudi Arabien. Länderna är olika. Det innebär även att ställningen för dessa klädesplagg är olika, de har olika betydelse och innebörd i olika länder. Ett förbud mot dessa plagg blir särskilt diskriminerande och förtryckande för de som vill ha dessa plagg, som väljer dem frivilligt för att markera sin identitet.

Därför: Kriminalisera tvånget. Gör det kriminellt för män att tvinga kvinnor att ha eller inte ha på sig vissa kläder, gör det kriminellt för män att tvinga sin åsikt på kvinnor. Män som vill bestämma om frun ska vara hemma eller jobba, män som vill styra fruns val av utbildning eller yrkesval osv. Inför ett förbud för tvång inom privatlivet. Män får ha åsikter, men inte tvinga sin åsikt på en kvinna, kvinnan ska ha rätt göra som hon vill. På samma sätt som det är kriminellt att tvinga kvinnor att ha sex, så kan vi göra det kriminellt att tvinga kvinnor att ha på sig vissa klädesplagg.

Vi kan också göra lagstiftningen könsneutral, dvs ingen ska få tvinga någon annan vad man ska ha på sig eller inte ha på sig, oavsett kön. Här gäller det att skriva lagen på sådant sätt att den tar hänsyn till att undantag kan göras för verksamheter där personalen av praktiska eller hygieniska skäl måste ha ett visst plagg. Självfallet ska man också kunna få ha klädkoder i olika privata och organisatoriska sammanhang, bara det kommuniceras innan och att det är en frivillig överenskommelse mellan deltagare.

När vi har lagen på plats där tvånget är förbjudet, så behöver vi självfallet också kombinera lagstiftningen med information och påverkansarbete för att förändra attityder från tvång till frivillighet. Här har civilsamhället stor betydelse. Det finns mängder med frivilligorganisationer som arbetar med att förändra normer och att frigöra kvinnor, som stödjer och stöttar kvinnor som vill gå en annan väg än sina män.

Problemet är att dessa organisationer har för lite resurser och får för lite pengar, så här behöver vi ge mer stöd för dessa. De anordnar kvinnocaféer och har kvinnocirklar, de utbildar, stöttar och ger kvinnor sammanhang för att bryta sig ur männens grepp. De gör ett stort arbete, tyvärr är ju deras arbete sällan uppmärksammat i media. En sådan organisation är till exempel Blå vägen som finns i Spånga, de arbetar bl a genom projektet VIA kvinnor som är en stegförflyttande verksamhet för att hjälpa kvinnor att gå från utanförskap till självförtroende, ny livskvalitet och aktörskap.

Annonser