You are currently browsing the category archive for the ‘historia’ category.

Modern forskning håller inte med om bilden av människor som våldsamma och krigiska. Människan härstammar från samma släktgren som Bonobon-apan, och Bonobon löser sina konflikter genom kärlek inte genom att slåss. Att jaga och döda djur är enligt forskning ett inlärt beteende hos människor, det finns människor som tog efter rovdjuren för att de valde att göra det – det finns också människor som inte följde det spåret. Det finns mänskliga kulturer sedan tusentals år som har behållit att inte jaga och slakta djur.

Douglas P. Fry, professor i antroplogi vid Åbo universitets akademi, har samlat ihop forskningen om människans krig och fred och visar i sina sammanställningar att människan genom årtusenden har varit ett i huvudsak fredligt väsen.

Krigen är, enligt professor Fry, en ökande sannolikhet på grund av en ökande komplexitet i hierarkiska samhällsstrukturer där människor tappat kontakten med varandra, vilket vi har sett framförallt under de senaste århundradena. Krig är alltså en sentida uppfinning, men vi bör ändå minnas att även idag så finns det mer av fred i världen än krig.

Men, myten om människans våldsamhet är en populär mytbildning som skapas och expanderas av massmedierna. Problem, konflikter, krig är säljande, det är iaf vad massmedierna tror. Därför koncentrerar sig massmedia på en negativ nyhetsrapportering och det mesta av det bra och positiva som händer i världen är de tysta om. Resultatet blir en skev och vrängd bild där massmedia har skapat negativa diskurser. Massmedia programmerar människor till negativitet och frammanar känslor av rädsla och hotfullhet. Dessutom utifrån ett eurocentriskt perspektiv som utgår från väst som norm och där länder och kulturer utanför Europa och den dominerande västliga diskursen negativiseras och utmålas i mörka färger. I en komplex och informationstät värld så förenklar massmedia världen och stödjer ett ”vi och dom”, det finns en kultur av mental negativ diskurs på nyhetsredaktioner, även i Sverige. Detta är fiktiva tavlor som facistiska rörelser och politiska partier stödjer sin politik på och fortsätter utslagningen av ”vi och dom” vilket leder till utanförskap och konflikter som en självuppfyllande profetia, inte minst gällande flyktingar, invandrare och andra religioner än kristendom.

För mer om detta rekommenderar jag den utmärkta antologin ”Mörk magi i vita medier” (Carlsson bokförlag) med Ylva Brune som redaktör. Det är en kritisk och tankeväckande reflektion över nyhetsrapporteringen med texter av svenska självkritiska journalister och av samhälls- och medieforskare. Boken är inte ny utan är från slutet av 1990-talet, men den gäller tyvärr fortfarande och är i högsta grad aktuell än i dag.

Civiliserade samhällen behöver utbildning, för utbildning hjälper oss att se igenom en komplex värld och sätta i sammanhang. Kunskap om historien och samhället hjälper oss att förstå människor och jag tror på att hämta upp historien, lära av den i vårt byggande framåt.

Raphael Mabo
Akademiker med etnologi som huvudämne och idéhistoria som biämne.

Intressanta länkar:

Samarbete för evolutionen framåt

Människor är födda till att samarbeta

Annonser

Vi människor är inte historielösa och jag tror på kunskap och bildning även för framtidens samhälle för jag tror på att för att hitta en riktning framåt är det även bra att veta varifrån man kommer. Humaniora och samhällskunskap ger oss överblick över samhällets utveckling och människans utveckling, det handlar om att förstå människorna och världen som vi lever i. 

Jag har ju valt inriktningen etnologi för mina högre studier, och en inriktning inom etnologi är att se ”den andre” och hur detta bildas i samhället, hur vi skapar kultur i förhållande till varandra. Detta kan innebära forskning på utanförskap, särskilnad, grupperingar, mediabilder och myter. Vi människor tror väldigt mycket, särskilt om människor som kommer från andra ställen. Dessa myter skapar främlingsfientlighet och vandringssägner där man skapar utanförskap och ”vi” och ”dom”. Vad många forskare inom etnologi ägnar sig åt det är att belysa detta, visa upp att detta finns och hur det skapas och även att visa att detta just är myter, det är negativa diskurser som inte stämmer med verkligheten, det är massmediala bilder och politiska bilder som skapar avstånd mellan människor, det är selektiv nyhetsrapportering som bara berättar problem och negativitet – nyhetsrapportering som utgår från att problem säljer. Det gör att de positiva bilderna och berättelserna, som faktiskt finns, inte kommer fram och så blir det snedvridet. Människor tror på dessa negativa bilder och tror det är det enda som finns, eftersom det är vad massmedia rapporterar.

Etnologi bidrar till att slå hål på myterna och att det finns positiva berättelser, andra sidor, andra synsätt. Etnologi bidrar till mångfald och mänskliga möten. Etnologi hjälper oss att förstå det mångkulturella samhället och det är ett verktyg att använda i det.

Raphael Mabo
Akademiker med etnologi som huvudämne och idéhistoria som biämne.

Internet är en källa för information som kan innebära glädje och inspiration, men det finns även de som använder internet för att uttrycka åsikter om andra människor, etniciteter och religiösa grupperingar som innebär hat, diskriminering och förtryck. Det handlar om att vissa grupper i samhället vill hävda sig själva på andras bekostnad och står för ett ”vi” och ”dom” där ”dom” är sämre och ”vi” är så mycket bättre. 



Ett exempel på detta är alla de hemsidor och forum på internet som lyfter fram idén om en judisk världskonspiration som styr över världen och som det är den vita rasens skyldighet att bekämpa. Denna idé är inte ny utan har formats under flera hundra år och sträcker sig tillbaks ända till Jesus tid. Enligt kristendomen så var Jesus guds son och judarnas kung, Messias, men flera i hans samtid tog inte emot honom eller hans budskap utan var skeptiska. Här går skiljelinjen mellan kristendom och judendom. Kristendom infördes i Europa och blev det normativa, medan judarna bemöttes med misstänksamhet och sågs som sämre människor på grund av att de inte hade tagit emot Jesus som Messias. Detta var för 2 000 år sedan och fortfarande påverkar än idag.

Nazismen i Tyskland drog förtrycket och diskrimineringen av judar till sin spets, i den nazistiska anti-judiska propagandan skuldbelagdes det judiska folket och påstods vara källan till Tysklands alla problem. Än idag fortsätter dessa idéer om en judisk världskonspiration och det finns de som försöker förminska det våld och förtryck som den tyska nazismen gjorde genom att hävda att Sovjetunionen var ledd av judar och sionister och att Stalins arbetsläger (GULAG) var ett verk av sionister där 10 miljoner människor dödades.



Vad innebär sionism? Det var en politisk rörelse av en judisk nationalism med syfte att skapa en judisk stat i mellanöstern och som var en motrörelse till förtrycket och förföljandet av judar som var påtagligt under 1800-talet och som eskalerade under nazismen i Tyskland. Idag är sionism en politisk rörelse för att upprätthålla staten Israel. Värt att poängtera att det inom sionismen finns olika riktningar, alla sionister är inte religiöst troende och alla judar är inte sionister.

Men hur var det nu med judarna och sionisterna i Sovjetunionen? Colin Shindler, University of London, har utrett frågan i sin bok ”Israel and the European Left. Between Solidarity and Delegitimization”. I Sovjetunionen fanns det många judar och flera av dem var sionister även om långtifrån alla var det. Flera judar anslöt sig till kommunismen och de socialistiska idealen, vilket även många andra i det ryska samhället gjorde.

Här bör vi komma ihåg att Marx idéer utgick från ateism och en mekanistisk världsbild, Marx var kritisk mot religion och såg det som ”ett opium för folket”. Ryssland och sedermera Sovjetunionen var en ateistisk republik. Även om man var född av judiska föräldrar så var det inte någon självklarhet att man var religiös eller ens såg sig som jude. Marx själv var ett exempel på detta då hans släkt var judisk, men han var uppfödd av en sekulär far och Marx tog som sagt avstånd mot religion och blev ateist. 



Lenin var ledare för boljsovikerna och lade grunden för Sovjetunionen. Han var född i ett ryskt-ortodoxt hem och blev vid 16 års ålder en övertygad ateist och, precis som sin inspirationskälla Marx, tog avstånd från religion. När Lenin var sjuk och svag tog Stalin över makten och skapade den totalitära makten. Värt att minnas är att Lenin inte var för en totalitär makt, utan trodde på en folkets demokrati. Det totalitära Sovjetunionen var Stalins idé. 

På 1920-talet började sionister arresteras och skeptismen mot judar öka i samhället, men redan innan hade hebreiska skolor stängts och tidningar på hebreiska fick ändra språk. Samma år som Lenin dog och Stalin slutgiltigt tog över – år 1924 – togs det initiativ till ett kommunistparti i det brittiskledda Palestina och från början var det för både araber och judar, men Stalin agerade för att få bort judarna så att det bara blev araber kvar och såg framför sig en arabisk arbetarrepublik från Marocko till Syrien. 

Ironiskt nog så hade Stalin i sin ungdom studerat till präst inom den rysk-ortodoxa kyrkan, men som andra ledande kommunister blev han övertygad ateist.


Ett argument som troende på en judisk världskonspiration tar fram, det är att chefen för NKVD (den politiska säkerhetstjänsten direkt underställd det styrande kommunistpartiet och i nära samarbete med den hemliga polisen) Genrikh Yagoda var född av judiska föräldrar och detta gör honom då automatiskt till jude och sionist som kämpar för den judiska saken. Om vi nu betänker det faktum att Yagoda var chef över Gulag där miljoner människor dog, inklusive judar och sionister som deporterades till dessa arbetsläger, så är det lätt att se orimligheten i påståendena om att Yagoda var sionist eller ens såg sig som jude. Tvärtom så stödde han Stalins förföljelse och förtryck av judar. Ironiskt nog så blev Yagoda själv efter två år offer för sin egen myndighet där han dömdes för korruption och sköts.

Det finns de som påstår att Yagoda är skyldig till 10 miljoner människors död, men tittar vi på alla de som dog under stalinismen på grund av hungersnöd, avrättningar, Gulag och deporteringar så ligger uppskattningar bland historiker på totalt 4 – 9 miljoner döda. Den ryske författaren Vadim Erlikma uppskattar det till 5 miljoner döda enbart i Gulag. Detta under stalinismens hela period 1924 fram till Stalins död 1953, och inte bara under Yagodas 2 år som chef för NKVD år 1934 – 1936. Det verkar som om de övedrivna siffrorna för Yagodas chefsskap är satta på grund av att han hade judiska föräldrar och man vill sätta en siffra som är högre än Hitlers förintelse av judar som uppskattas till 5,8 – 6,3 miljoner. Återigen – bara för att en människa har judiska föräldrar så innebär det inte att personen identifierar sig med jude eller är sionist.



År 1939 skapades Molotov-Ribbentrop-pakten (Molotov var Stalins utrikesminister) och situationen för judarna i Sovjetunionen förvärrades genom närmandet till Tyskland. När Sovjetunionen ockuperade de baltiska staterna deporterades judar till arbetslägren (Gulag), i första hand inriktade man sig på företrädare för judiska och sionistiska organisationer. Förföljelserna av judar i Sovjetunionen ökade kraftigt. Molotov tvingades skilja sig från sin judiska fru som dömdes och sändes till arbetsläger.

Stalin var emot all religion och religiösa grupperingar, han såg till att kyrkor och andra religiösa byggnader brändes eller stängdes, och religiösa symboler och ikoner förstördes. Det fåtal byggnader som blev kvar överlevde som muséer. I det ateistiska Sovjetunionen var religion inte välkommet.

Staten Israel bildades 1948 och Sovjetunionens dåvarande FN-ambassadör Gromyko (som sedan blev Sovjetunionens utrikesminister och i slutfasen av sitt liv blev han Sovjetunionens president) menade att judarna inte kunde nekas ett nationellt hem. Med tanke på Sovjetunionens kraftfulla anti-judiska och anti-sionistiska hållning, så verkar detta märkligt, men allt handlar om taktik och ett politiskt spel. Sovjetunionen ville att britterna skulle lämna mellanöstern snabbast möjligt och att bejaka bildandet av Israel innebar rent praktiskt att britterna förlorade mycket av sitt inflytande där. Det handlade alltså inte om någon omsorg om judar, utan det handlade om att man ville bli av med britterna.

År 1952 påstod Stalin inför Sovjetunionens Centralkommitté att ”varje jude är en potentiell spion för USA”. Strax efter detta anklagades en samling berömda läkare, varav flera judar, för att ha förgiftat Stalin. Nu trappades förföljelserna av judar upp och i Cetralasien inrättades läger dit man kunde deportera judarna för att bli av med dem.


Vad vi kan se av denna korta genomgång, det är att Sovjetunionen var en kraftig motståndare till judar och sionister. Det är följaktligen enligt min mening både ologiskt och orimligt att påstå att Sovjetunionen och deras arbetsläger Gulag skulle vara ledd av judar och sionister.

Källa: Colin Shindler, ”Israel and the European Left. Between Solidarity and Delegitimization”, University of London.

Ps. I denna artikel tar jag inte ställning till eller diskuterar dagens situation i Israel och den Israelisk-palestinska konflikten. Syftet med denna artikel är endast ett historiskt perspektiv på judar och sionism i Sovjetunionens tidigare skede. Mellanöstern idag är en komplex och bekymmersam situation och jag önskar att området får uppleva fred där invånarna kan samarbeta utifrån respekt, hänsyn och medkänsla med varandra utifrån jämlikhet och humanism där ingen är mer eller mindre värd än någon annan – oavsett religion eller etnisk tillhörighet. 
Ds.