You are currently browsing the category archive for the ‘humanism’ category.

Jag tror på det mångkulturella samhället därför att jag tror på människors frihet. Kultur och traditioner skapas, omskapas och är i en ständig förnyelseprocess genom människors uppfinningsrikedom, interaktion och det är en process som sker både individuellt och kollektivt mellan oss människor i relation till varandra. Ingen kultur är statisk eller oföränderlig. Det ligger i människans natur att gå framåt, expandera och utvecklas. Samtidigt med detta så ligger det också i människans natur att vara osäker eller bekymrad inför förändringar. Vi människor är samtidigt vanedjur och vi söker tillhörighet med andra, för vi är inte isolerade utan föds in i ett sammanhang, in i ett kollektiv.

När vi svenskar reser utomlands och pratar om Sverige, så är vi mer hyllande och stolta över Sverige än vi skulle visa i Sverige. När svenskar flyttar utomlands så blir svenskarna mer patriotiska, mer omhuldande av det som uppfattas som svenska traditioner, än vi svenskar är i Sverige. Detta är inget unikt, detta finns över hela världen och i alla kulturer – att när vi kommer bort från vår hemmiljö, från vårt kulturella och sociala arv, så söker vi i främmande miljöer oss mer till den kultur och traditioner som vi är vana vid, samtidigt som vi också öppnar upp oss för att lära oss om den kultur och det land som vi har flyttat till. Vi behöver förankring med vårt ursprung för att bygga trygghet i det nya landet, i den nya tillvaron. Det är när vi har en trygg förankring i vår familj, i vårt ursprung och vårt arv, som vi även kan gå ut och möta människor utifrån öppenhet och respekt för den nya kultur som vi har flyttat till. Över hela världen så finns det föreningar, mötesplatser, kyrkor och ja även skolor, för människor från Sverige. Svenskar ser inget fel eller problem med detta, men när människor kommer hit från andra länder och skapar mötesplatser för sig precis som utflyttade svenskar gör i andra länder, då tar många svenskar det som ett hot mot Sverige.

Integration handlar om att människor som är nya i ett land tillåts ta med sig sin kultur och traditioner samtidigt som de jobbar, studerar, skaffar vänner och deltar i livet i det nya landet. Det finns ingen motsättning mellan att bejaka sina rötter och samtidigt också ta aktiv del i det nya landets liv. Det är vad mångkultur också är, att olika kulturer kan leva sida vid sida. Därför är det så viktigt detta som står i de svenska grundlagarna om att skydda och befrämja minoriteters kulturer. Trygghet, rötter, skapar fred. Inkludering av människor skapar fred. Assimilering (att förneka sitt arv, riva upp sina rötter och ta avstånd från vart man kommer ifrån) skapar otrygga människor, utan rötter, utan grund, utan kontakt med sin dåtid och därmed ingen trygg framtid. För att veta vart vi ska, för att möta livet utifrån en trygg plats, så tror jag att det är viktigt att vara medveten om och även bejaka varifrån vi kommer.

Det innebär självfallet inte att uttryck som strider mot de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen så som det är uttryckt av FN, ska tillåtas. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen är en gemensam överenskommelse, ett gemensamt beslutat fundament, som många av världens länder tillsammans har diskuterat fram. Alla länder brister tyvärr i hur detta omfamnas och stöds, så även Sverige som fortfarande inte har inlemmat barnkonventionen i svensk lagstiftning och som fortfarande bryter mot de mänskliga rättigheterna inte minst när det gäller till exempel hanteringen av samerna. Medvetenheten om de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen behöver stärkas i Sverige och i alla världens länder.

Uteslutning och exkludering skapar konfliktytor och därmed våld och ökar risken för krig. Nationalismens strävan efter monokulturella samhällen med likriktning och höga murar mot omvärlden, det ökar risken för krig. Nationalismen och murbyggande är vapenindustrins bästa vän. Jag tror på samarbete, samverkan och öppenhet. Klimatförändringarna och överutnyttjandet av naturens resurser ställer krav på ett globalt samarbete mellan länder, en global resursfördelning och globala åtgärder för en omställning till en tillvaro som är mer anpassad efter naturens förutsättningar.

Det mångkulturella samhället ställer krav på oss människor, att vi ser och behandlar varandra utifrån att alla människor är lika mycket värda. I sociala medier idag sprids en annan berättelse, en berättelse om att Sverige enbart är till för så kallade ”etniska svenskar” och att flyktingar, invandrare och människor som är födda någon annanstans än Sverige, är sämre människor. Det sprids myter och anklagelser om att flyktingar och invandrare får mer i bidrag, är skyldiga till de flesta våldtäkter och de flesta brott, och att medier skulle mörklägga och inte berätta sanningen om muslimer. Överallt i hela världen finns den berättelsen om människor som har kommit till ett nytt land, även svenskar som emigrerade till Nordamerika möttes av misstänksamhet, myter och fördomar. Jag säger inte att det mångkulturella samhället är lätt och utan utmaningar, men det är bättre än alternativen och den enda möjlighet jag ser framåt för en värld där vi tar ansvar för fred, samarbete och samverkan och därmed mänsklighetens överlevnad.

Vi bygger det nya samhället varje dag genom att se, möta och respektera varje människa som en människa, oavsett var den människan är född, oavsett religiös tro eller icke-tro, oavsett folkgrupp. Vi bygger genom att berätta, visa och sprida om vår tro på det mångkulturella samhället och människors lika värde, att stå upp för de mänskliga rättigheterna varje dag i samhället och även på sociala medier, att sprida goda, positiva vibbar!

Annonser

Under de senaste dagarna så har det seglat upp en diskussion i sociala medier angående våldtäkter och ofredanden av kvinnor på festivaler som Putte-i-Parken och Bråvalla. Vad jag observerar i sociala medier det är att det ännu en gång har skapats en diskussion och debatt som främst rör sig mellan två läger. Detaljer om vad som exakt hänt väljer jag att inte diskutera eftersom polisutredning fortfarande pågår och det finns många oklarheter. Däremot tänker jag kommentera den pågående diskussionen i samhället.

Det ena lägret hävdar att våldtäkter och ofredanden handlar om etnicitet, ursprungskultur och är en importerad problematik i Sverige – därför ska vi fokusera på mäns etnicitet. Det andra lägret hävdar att våldtäkter och ofredanden finns över hela världen oavsett etnicitet och kultur, att den gemensamma nämnaren är män. Jag tar ställning för det senare och jag ska här förklara varför:

Om vi börjar med det svenska perspektivet, så visades redan i Brottsoffermyndighetens undersökning ”Slagen dam” som utkom år 2001, att mäns våld och sexuellt ofredande av kvinnor är ett stort problem: 46 procent av kvinnor fyllda 15 år hade varit utsatta för våld i en nära relation, 56 procent hade upplevt grova sexuella trakasserier och ofredande, 67 procent har erfarenhet av våld och sexuella trakasserier. Över 80 procent av förövarna var svenskar. Enligt forskarna ger detta ett mönster som även finns i Norge, Finland och Danmark. Jag kan lista fler undersökningar för att visa att detta finns, det är ett problem och det har funnits länge, och de allra flesta gärningsmän i Sverige är svenskar, födda och uppvuxna i Sverige.

Våldtäkter och ofredanden i offentliga miljöer där många människor samlas tätt, som exempelvis musikfestivaler, det är verkligen inget nytt. Det nya är att det diskuteras mer i dag, förr så fanns inte Facebook eller andra sociala medier, det fanns inte internet så nyheter och händelser spreds långsammare och färre nyheter fick plats eftersom det fanns färre mediekanaler. Förr så stannade denna forskning i den akademiska världen och dessa händelser nådde sällan ut till massorna. Därför saknades en allmän medvetenhet i samhället om dessa problems existens. Det var sällan tidningarna tog upp och debatterade det och skedde det så var det under kort tid. Det förekom inte ”nätstormar” som i dagens sociala medier.

Trots att vi i Sverige, och även i Norden (för länderna påminner om varandra) har jämställdhet och jämlikhet inskriven i grundlagen och där medborgarna har en tydlig idébild om det egna landet som jämställt och jämlikt med moderna och utvecklade värderingar som står högre än övriga världen, så finns denna problematik här och var ett stort problem långt innan kriget i Syrien och senaste tidens stora flyktingström. Tittar jag runt i världen så ser jag problem med våldtäkter och ofredanden i alla länder, i alla kulturer och oavsett etnicitet. Det är inte socialt accepterat någonstans, inte i något samhälle i stort, ändå sker och händer detta överallt.

Låt oss reflektera över en händelse: Bråvalla 2014, fyra ungdomar döms till gruppvåldtäkt, de är skåningar, de är svenska män. Ingenstans diskuteras brottet utifrån kontexten ”skånsk kultur” trots att ”kultur-kortet” alltid läggs fram när det handlar om personer med utländsk bakgrund. Detta speglar en oförmåga här i Sverige att ta in dessa händelser, som att det blir för nära och för känsligt att diskutera och uppmärksamma när det är svenskar.

Jag ser det som att det finns en global våldtäktskultur och kultur av sexuella ofredanden av kvinnor som överskrider gränserna mellan länder, etniciteter och kulturer. Därför tror jag inte att vi kan lösa problematiken genom att fokusera på vissa etniska bakgrunder, jag tror att vi bäst löser det genom att se att detta handlar om män. Det är som att det finns en destruktiv manlighet som söker makt över kvinnor, jag ser det som män som är osäkra i sin manlighet som söker kompensation och att stärka sig själva genom att utöva våld och ofredande mot kvinnor, att de tror sig höja upp sig själva genom att slå ner en annan. Jag ser det som ett försök till kontroll, en inneboende strävan efter att styra och kuva kvinnor och tvinga dem till underkastelse, att detta är händelser som handlar om makt och män som får en kick av att känna den makten. Det är en obalanserad aggressiv maskulinitet, samma kraft som jag ser går ut i krig i världen mot andra män. Våldtäkt och ofredanden är vissa mäns krig mot kvinnor.

Det växer upp en ny manlighet i världen, män som vill frigöra sig från ålderdomliga attityder och värderingar och hitta sitt sätt att vara man på inuti sig själva, män som är friare i könsroller, som bryter mot tidigare ramar och utforskar livet på ett öppnare och mer expansivt sätt. Samtidigt med denna rörelse så finns också många osäkra män, män som upplever förvirring, som reflekterar över vad som är manligt, manlighet och vilka de är. Män som kanske inte alltid känner sig hemma i världen, som letar sin plats.

Jag ser en önskan hos många efter tillhörighet, en grupp, ett gäng. I många gäng frodas en destruktiv manlighet, en tuffhet som ett självförsvar. Detta börjar i ungdomstiden. Utanförskap, exkludering, klassklyftor – att vissa har och andra inte, den materiella kampen. Många mår dåligt, världen står inför många utmaningar: miljöförstöring, klimatförändringar, svält, fattigdom, en kamp om resurser.

Det behövs mer arbete på attityder och värderingar. Här har män, alla män, ett ansvar för sig själva och för andra män, att diskutera, reflektera, visa upp andra värderingar och attityder än de gamla som levt för länge. Vi män kan inspirera varandra! Ge osäkra män stöd att hitta trygghet och sin plats i livet. Men, det räcker inte utan det behövs mer. Världens stora frågor behöver också lösas, den ekonomiska ojämlikheten och problemet med resursfördelningen, att arbeta för mer samarbete och samverkan istället för misstänksamhet mot varandra.

Jag har inga enkla svar eller lösningar, men jag tror verkligen det är dags att fokusera bort från etnicitet och att arbeta för en ny manlighet.

I mitt arbete med asylsökande så möter jag en pojke från Afghanistan. Han är än så länge omedveten om det svenska samhället omkring honom där allt fler väljer att hata och kollektivt skuldbelägga ensamkommande barn, barn som kommit till Sverige utan sina föräldrar. Han är inte ens i tonåren.

Jag hör, ser och möter människor som anser att alla ensamkommande barn egentligen är vuxna,och att alla ensamkommande barn trakasserar flickor och kvinnor sexuellt och att alla är rånare. Jag hör, ser och möter människor i Sverige idag som anser att det är de ensamkommande barnens eget fel att allt de har dåligt rykte och att allt fler svenskar hatar dem. Om en procent ensamkommande beter sig illa så får de kvarvarande 99 procenten skulden för det.

Pojken från Afghanistan har kommit hit utan föräldrar. Han har rest ut i världen för att fly krig, för att överleva, driven av drömmen om en annan och bättre tillvaro. Han kommer hit till Sverige och som andra ensamkommande barn så möter han medmänskliga svenskar som arbetar för hans bästa, svenskar som fortfarande tror på solidaritet och att värna om liv oavsett etnisk bakgrund, hudfärg eller var människor är födda – vi som försöker navigera och ta oss fram i ett svenskt samhälle med allt hårdare och tuffare retorik och angrepp på mänskliga värden, ett Sverige där rasismen har normaliserats till en sådan grad att vara emot rasism är att ”vara PK” och det är något fult.

Jag ser mig omkring i ett Sverige där att vara för solidaritet och medmänsklighet kallas för ”naivt”, där rasism, kollektivt skuldbeläggande och hat kallas för ”realism”, där att tro på människor lika värde, tro på jämställdhet, jämlikhet och religionsfrihet kallas för ”PK” och det är fel, negativt och avskyvärt.

Så tänker jag på pojken från Afghanistan, att för honom så gör vi skillnad i hans liv när vi är kärleksfulla och behandlar honom som den pojke av ljus som han är. Det är vi vuxna som lär barn och oss själva att hata andra på grund av var de kommer ifrån, det är vi vuxna som sår hat, osämja och konflikter i barn av ljus. Tänk om vi kunde få låta dem vara ljus istället för att vi ska förgifta dem med vuxnas hat. Det är vårt ansvar som vuxna att visa på kärlek och ljuset som vägen framåt, det är vårt ansvar som vuxna att expandera den fred som dessa barn har med sig från födseln.

Sverige faller sönder av hat, faller sönder av vuxna människor som sitter på Facebook och sprider ut frustration och hat och som röstar på ett parti som tror på hatet som väg. Den destruktiva nationalismen som hatar andra har blivit rumsren, normaliserad och accepterad.

Vi som tror på medmänsklighet och solidaritet, låt oss fortsätta arbeta med det och tro på det varje dag, varje dygn, varje vecka. Låt oss lära av 1930-talet och agera för kärleken som väg. Låt oss visa att kärlek, medmänsklighet och solidaritet är realistiskt, äkta och sant!

Raphael Mabo

Trollhättan 2015-10-22

Mina tankar, mitt hjärta och min bön om kärlek och fred går till alla er som drabbats.

Rädsla och hat lever i samhället, låt oss inte övermannas av detta. Låt oss inte övermannas av de sorgliga och tragiska rasist- och terrordåden som hänt senaste tiden – våldet i Trollhättan och brandattacker mot asylboenden nästa varje dag senaste veckan. Låt oss välja freden och kärlekens väg. Jag tror på allas lika värde, jag tror på jämlikhet, jämställdhet, mångfald och mångkultur. En värld med öppna gränser där vi hjälps åt tillsammans. Nu är tiden för oss att visa varsamhet om varandra, oavsett etnisk, kulturell eller religiös bakgrund. Låt oss tillsammans bygga ett välkomnande och inkluderande samhälle!

Idag tänder jag ljus för fred i alla människors hjärtan.

Raphael Mabo

Myten om att Halal-slakt är värre djurplågeri än annan slakt
Svenska nationalister vill gärna skaffa sympati för sin sak genom att hävda att halalslakt av djur skulle vara värre djurplågeri än annan slakt i svenska slakterier. De sprider myten om att halal innebär att djuret åderlåts medan det är levande och att det dör till följd av blodbristen. Professionellt utförd halalslakt innebär att djuret först dödas och sedan åderlåts / tappas på blod. Det första snittet i djuret sker på ett sådant sätt att djuret dör omedelbart, och därefter rinner blodet ut när djuret redan är dött.
I slaktande på ”svenskt” sätt används bultpistol för att bedöva djuret, även elchocker förekommer. Dessa metoder innebär skador på djuret och djuret får dessutom en hemsk och traumatisk upplevelse med sig in i döden. Ändå påstås det att denna slaktmetod skulle vara betydligt mer skonsammare för djuret och att muslimer är djurplågare.

Som vegan anser jag att ingen slakt per definition kan vara skonsam, men om vi pratar ”grader i helvetet” så ser jag halalslakten som minst dålig då döden där sker snabbast utan att man skadar djuret först.

Myten om att alla våldtäkter begås av muslimer

En annan väldigt vanlig myt är detta om att våldtäkter i Sverige, Danmark och Norge begås av muslimer, antingen påstås att det är alla våldtäkter eller de flesta. I denna myt ingår att svensk media mörkar fakta om bristerna i det mångkulturella samhället och att Danmark och Norge är mer ärliga.

Nu för varken Danmark, Norge eller Sverige statistik över om en misstänkt eller dömd tror på religion, så det finns inget statistiskt underlag som ger stöd för myten om den muslimske våldtäktsmannen. Gällande detta med religiös tillhörighet, det brukar påstås att om man kommer från ett muslimskt land så är man automatiskt en religiös muslim. Länder som har islam som statsreligion har även andra religioner, så även om man är född i ett muslimskt land så innebär inte detta per automatik att man är muslim. Och om man är muslim, så innebär inte detta per automatik att man är religiös eller tror på Gud. I Sverige så ansluts de flesta infödda barn till Svenska Kyrkan genom dopet, men de flesta svenskar är inte religiösa kristna utan sekulära kristna. Att man är född in i en viss religion det innebär alltså inte automatiskt att man är religiös. Så även om vi har en brottsling som är född i ett muslimskt land så innebär inte det att han är muslim eller ens att han är religiös och tror på Gud.

I Sverige har vi ca 500 00 som har kommit från länder med Islam som statsreligion, och av dessa är ca 110 000 medlemmar i en muslimsk förening eller församling. Ca 25 000 räknas som ”praktiserande muslimer” vilket definieras som regelbundet går på fredagsbönen och varje dag hörsammar koranens bud. Många som har flytt från muslimska länder har gjort det för att de inte är troende och har avsagt sig religionen. Det finns de som vill räkna medlemsskap i församlingar som ”praktiserande”, men tittar vi på kristendom i Sverige så är en majoritet av infödda svenskar medlemmar i Svenska kyrkan och därmed medlemmar av en församling, samtidigt som långt ifrån alla dessa är religiösa, troende eller praktiserande av kristendom, det är liknande hos muslimer – medlemsskap i en församling innebär inte automatiskt att man är djupt troende eller religiös, det kan lika gärna handla om tradition och vana, en kulturell gemenskap och sammanhang än att man lever efter religionens bud i sin vardag.

Verkligheten är att de allra flesta flyktingar och invandrare, oavsett härkomst, följer lagarna i samhället. De allra flesta brotten och våldtäkterna begås av infödda medborgare, inte av flyktingar och invandrare. Detta är naturligt då de infödda är många fler i antal. Om vi nu istället för att räkna absoluta tal tittar på i förhållande till varje grupps storlek så hittar vi något intressant. Här kan vi se att människor med utländsk bakgrund är s k överrepresenterade, det innebär att det är fler som har utfört brott i förhållande till sin folkgrupp än genomsnittet för riket. Har då nationalisterna och högerextremisterna rätt, flyktingar och invandrare är mer brottsbenägna än andra? Nej, för om vi nu tar in aspekten socioekonomiska förhållanden så klarnar bilden:

Personer som har svaga socioekonomiska förhållanden och trassliga familjebakgrunder är mer brottsbenägna än andra, de är överrepresenterade i brottsstatistiken. Och det gäller även infödda svenskar med bristande socioekonomiska förhållanden och trasslig familjebakgrund. Vi kan även se här att personer med utländsk bakgrund är överrepresenterade i att ha svaga socioekonomiska förhållanden och trasslig familjebakgrund. Vi kan även se att män är överrepresenterade i brottstatistiken, och särskilt gällande grova våldsbrott och våldtäkter. Detta oavsett var männen är födda.

Brottsbenägenhet är följaktligen inte alls kopplad till etnisk-, kulturell- eller religiös bakgrund, utan det handlar om hur väl integrerade de är i samhället. Det handlar om att personer som lever i utanförskap och exkludering, personer i fattigdom, som har varit arbetssökande länge, som inte har kommit in på arbetsmarknaden och har ont om pengar, är de som är mest benägna till att begå brott. Personer med trassliga familjer där föräldrarna är arbetssökande, sjukskrivna eller är drogberoende. Och detta gäller oavsett om man har en utländsk bakgrund eller om man är infödd, mönstret är samma oavsett i vilket land som man är född.

Det är fler personer med utländsk bakgrund som befinner sig i utanförskap i samhället i förhållande till sin folkgrupp än infödda svenskar. Orsaken till detta är till stor del rasism och främlingsfientlighet. Infödda svenskar är dåliga på att anställa personer med utländsk bakgrund. Den som är utanför och exkluderad från samhällets gemenskap, den som inte ser hopp för framtiden, det är en person som mår dåligt, som är frustrerad, som saknar hopp om framtiden och försöker lösa sin situation på något sätt, hitta en väg framåt – och det kan leda till brott, konflikter, våldtäkter. Våldtäkt handlar mycket om makt, känna makt över en annan människa.

Vi löser detta genom ett mer humant samhälle som inkluderar människor, alla människor oavsett var de är födda. Ett samhälle som ger mer stöd till utsatta grupper.

Flyktingläger är en förvaringsplats för människor, i praktiken fungerar de som en form av öppna fängelser. Många människor lever hela sina liv i flyktingläger och kommer aldrig därifrån. Jag menar att ett flyktingläger, en tältstad, inte är samma som att ha ett riktigt hem eller att skapa sig en riktig försörjning, att leva och bo och inkluderas i samhället. Flyktingar överlever i dessa läger, men de lever inte – de har inget riktigt liv. Flyktingläger är därför ingen bra lösning för att hjälpa människor. Det är en billig lösning, men det är ingen bra och ingen mänsklig värdig lösning.

Givetvis finns det skillnad i flyktingläger där det finns läger som både är bra och mindre bra, men tittar vi nu på flyktinglägren i Libanon, Turkiet, Jordanien och Egypten så ser vi att dessa länder har tagit emot över 4 miljoner människor. Libanon har tagit emot 1,5 miljoner och Turkiet har tagit emot 1,4 miljoner. Nyligen drog en sandstorm igenom Libanons flyktingläger som orsakade många besvär hos flyktingarna eftersom lägren inte är byggda för att stå emot. Vintertid hamnar snö på taken så tälten rasar samman. Det är inte värdigt för människorna. Det sprids massa sjukdomar och det är brist på sanitära möjligheter – vatten, avlopp, tvättmöjligheter, toaletter, hygien. Allt detta är bristfälligt.

Det är helt enkelt så att det har kommit för många människor på för liten plats. Det är inte mänskligt att stoppa in fler människor i dessa läger. Både Libanon och Jordanien har nu stängt sina gränser och tar inte emot fler, för det är helt enkelt fullt – det ryms inte fler. Flyktingströmmen minskas inte för att flyktinglägren blir fulla och överfulla. Och flyktingarna behöver en plats att vara på, därför måste vi öppna våra gränser i Europa och ta emot dem och inkludera dem i samhället och låta dem jobba och skapa sina liv som de önskar att göra.

Det pågår 8 väpnade konflikter i Mellanöstern, varav kriget i Syrien är ett av dem. Detta krig förs framförallt mellan tre grupper: ISIS, rebellerna och regimen. Rebellerna består av flera löst sammanhängande grupper. ISIS, rebellerna och regimen krigar alla mot varandra. Rebellerna krigar dessutom inbördes mot varandra eftersom de olika rebellgrupperna är som sagt olika grupperingar som inte kommer överens. Detta innebär att det som finns i Syrien nu är kaos. Ett rejält kaos. Det är därför som människor flyr därifrån. Det är inte möjligt att bygga upp Syrien igen på plats inne i Syrien, inte så länge som granaterna exploderar och bomberna smäller.

UNHCR (FN:s flyktinghjälp) själva har receptet; både ge hjälp till människorna i närområdet och ge hjälp till flyktingar som flyr till Europa och andra platser längre från närområdet. Närområdena kan inte hushålla alla, det fungerar inte, det är för många flyktingar och för liten yta. Som sagt, närområdena har redan tagit emot miljoner. UNHCR själva rekommenderar att Europa öppnar upp och tar emot fler flyktingar, det är deras önskan. Enligt UNHCR så behöver flyktinglägren och närområdena avlastning. Det är därför som UNHCR och FN kritiserar Europa och andra länder för att inte ta emot tillräckligt många flyktingar.

Att ta emot fler flyktingar är precis det som EU nu diskuterar att göra, vilket är mycket positivt. Det handlar om både hjälpa i anslutning till konflikten och att hjälpa dem som söker sig till Europa.

Jag är positiv till att vi klarar detta, att vi kan lösa detta, tillsammans och med gemensamma krafter, genom samarbete mellan länder och folk, samarbete mellan människor. För vi alla befinner oss på samma planet, vi tillhör samma mänsklighet och därmed är vi alla samma familj.

Öppna gränserna, låt oss vara medmänskliga, låt oss se att från ett högre perspektiv existerar inga etniciteter eller olika kulturer eller bakgrunder. Från ett högre perspektiv är alla värdefulla, alla viktiga. Låt kärleken vara det som alltid segrar, en kärlek som ser alla människor, en kärlek som ser oss alla tillhörande samma familj, oavsett vår position i samhället, oavsett sexualitet eller könsidentifikation, oavsett religion, oavsett socioekonomiska förhållanden. Vi är alla värdefulla, vi är alla bröder och systrar, vi är han, hon och hen i samma mänsklighet.

En kärlek, ett hjärta, en enda nation. Hela planeten tillsammans en nation alla vi tillsammans.

Barn dör i medelhavet, för deras föräldrar har ansett att det är värt risken att dö för att ta sig till Europa – det är ändå bättre än alternativet att stanna kvar. Familjer flyr från Syrien, Afghanistan och från Nordafrika. Det är krig, terrorism, svält och hungersnöd som är orsaken. Det finns politiska rörelser i Europa som bygger stängsel, som uttrycker dessa flyktingar som problem för välfärden, som tärande, som bidragstagare. Det finns politiska ideologier som menar att det är skillnad på liv och liv, där en vit heterosexuell kristen är mer värd än en mörkhyad eller muslim. Det är rasism. Europa har spenderat miljoner för att rädda banker undan en kris, nu är det dags att rädda människor, att rädda mänskligt liv, verkliga människor av kött och blod.

Jag säger att varje liv är värdefullt, varje liv är värt att försöka rädda. Det är det som medmänsklighet är, att vi gör vårt bästa för att rädda så mycket liv som möjligt, att vi skapar en värld där det är möjligt att rädda liv. Det är dags att riva Europas murar, att riva gränserna och låta människor få ta sig hit.

Låt oss inte hemfalla åt rasismen och andra avhumaniserade värderingar från 1930-talet, låt oss inte hemfalla åt apartheid eller annan exkludering av människor. Låt oss vara medmänskliga och se att allt liv är värdefullt.

Det är dags att ta emot människor som flyr för sina liv, att ta emot dem med kärlek, att erbjuda dem trygghet och omsorg. En plats för vila och rehabilitering. Att de får känna att de är människor och inkluderade i samhället.

Den moderna civilisation som vi människor har byggt upp, den hotas av egoism, rädsla och eskalerande klassklyftor. Flyktingkrisen i världen har i Europa lett till allt höjdare röster för omänsklighet istället för medmänsklighet. Flyktingar avhumaniseras genom att de ses som ett hot mot välfärdssamhället. Retoriken går ut på att det är mer synd om skattebetalare än om människor som flyr för sina liv. Lidande och utsatta människor ses som en belastning och istället för att hjälpa dem så önskar allt fler människor stänga flyktingar ute. Vi är på väg att skapa ett Metropolis där en del av människorna lever i sus och dus medan andra befinner sig längst ner i lidandets mörka dal. Ett samhällsbygge som inte klarar av medmänsklighet, det är ett samhälle som är dysfunktionellt och ohållbart.

När vi slutar att bry oss om varandra, det är då vi människor riskerar att upphöra att vara människor. När vi delar in varandra i ”vi och dem”, där ”dem” blir några abstrakta siffror istället för människor av kött och blod, det är då vi bygger barbari. Solidaritet är grunden för ett hållbart samhälle, när vi ruckar och svajar på det så öppnar vi upp en avgrund som mänskligheten lätt faller ner i – en avgrund som handlar om våld, konflikter och ett ständigt ökande mörker och smärta i folksjälen. Det blir ett samhälle där människor kommer att slåss om resurser och tillgångar, ett samhälle som blir allt mer otryggt och våldsamt.

Samhällets ökande klassklyftor leder till ökat våld och kriminalitet, och detta botas inte genom att stänga gränserna eller att kollektivt skuldbelägga människor. Socioekonomiska skillnader är problemet och i detta ser vi också lösningen – vi behöver satsa resurser på att ge människor en grundtrygghet och en plats i samhället. Resurser behöver satsas på en välfärd som tillkommer alla.

Vi människor löser inte problem genom politiska förslag som i praktiken innebär att likt strutsen stoppa huvudet ner i sanden och hoppas att någon annan tar hand om problemen, vi löser inte genom att titta bort och säga ”det är inte mitt bord, inte mitt ansvar” när hundratusentals människor flyr för sina liv. Flyktingkonventionen tillkom för att skydda flyktingar, för att flyktingar skulle ha någonstans att vända sig till när de tvingas fly för sina liv. Det är en överenskommelse i FN som flera länder har skrivit på, däribland Sverige. Asylrätten, rätten för varje människa att söka asyl och att denna asylrätt prövas individuellt, är grunden i Flyktingkonventionen. Att fly för sitt liv och att bli mottagen, att få en plats där man får mat för dagen och en sovplats, där man kan leva tryggt och där man får samma status som mottagarlandets egna medborgare – det är en mänsklig rättighet, en rättighet som FN:s länder har avtalat om! Denna rättighet försöker nu flera politiska partier i Europa och i Sverige bortse ifrån. Det är när vi struntar i de mänskliga rättigheterna som vi monterar ner civilisationen och skapar barbari.

Jag har fortfarande hopp om att vi människor ska kunna vända utvecklingen och välja fred istället för krig, välja kärlek istället för hat och välja medmänsklighet istället för omänsklig avhumanisering. Samtidigt som varje enskild människa har ett ansvar att välja fred och medmänsklighet i sin egen vardag, så har även politikerna ett ansvar att skapa en politik och ekonomiska system som inkluderar människor och höjer upp de fattigaste och mest utsatta, en politik som minskar klassklyftor och ger alla människor rätt till mat för dagen, en sovplats, utbildning och en grundtrygghet.

Låt oss välja kärlek och medmänsklighet, låt oss välja fred.

Mänsklig anständighet är att se att alla människor är värdefulla, att ingen är bättre eller sämre än någon annan, att se att oavsett religion, kultur, könsidentitet, sexualitet eller yrke så är vi alla värdefulla. Den rikes ansvar är att hjälpa den fattige, majoritetens ansvar är att hjälpa minoriteten, den som är privilegierad har ett ansvar att hjälpa den som är mindre privilegierad.

Ett Europa som bygger stängsel för att stänga ute människor för de har ”fel” religion, ”fel” hudfärg, ”fel” klädsel, det är ett Europa som har förlorat sin anständighet – det är ett Europa som har blivit omänskligt och inhumant.

Låt oss vända avhumaniseringen som sker i Europa nu, låt oss vända oss till kärleken igen. Exkludering, utanförskap, diskriminering och förtryck leder till radikalisering, till konflikter och våld. Låt oss inkludera människor oavsett bakgrund eller livstro.

Låt oss skapa fred igen, fred genom inkludering och välkomnande av människor!