You are currently browsing the category archive for the ‘kultur’ category.

Ett mångkulturellt samhälle ger oss möjlighet att vara oss själva som vi är, det ger oss större frihet att välja våra kläder, musiksmak, matvanor och kost, livsstilar, relationer och ideologier. Även i ett mångkulturellt samhälle finns sociala normer och ramverk, men perspektivet är bredare och valmöjligheterna fler än i ett monokulturellt samhälle. Mångkulturen ger utrymme för fler tankar, kontaktytor och möten med olika människor vilket expanderar och berikar oss som människor.

I ett monokulturellt samhälle utifrån samma värdegrund och värderingar, samma kulturella val, traditioner, livsstilar med mera mera, så behövs det inte fler partier eftersom människorna tycker likadant och tänker i samma banor. Utvecklingen i länder som strävar efter monokultur, exempelvis Ungern som är det tydligaste exemplet på detta i Europa, så ser vi att det finns en strävan efter att bygga en enpartistat med diktatur. Vi har ju även nationalsocialismens Tyskland i färskt minne. Monokulturella samhällen är dömda att misslyckas som samhällsbyggen i ett längre perspektiv, därför att vi människor är mångkulturella i vår natur. Vi vill söka nya vägar och att utforska, människans drivkraft är expansion och utveckling.

Om vi tittar på världens kulturer och nationer, även i mindre etniska grupper, så finns mångfald och mångkultur. Tittar vi på exempelvis samerna så har de en stor bredd på detta med att vara same, vi kan dela upp dem i nordsamer och sydsamer, i samer som bor i städer och samer som är renskötare. De kan alla sägas tillhöra en samisk nation, men de är olika inbördes, de har mångkultur, mångfald och olika värderingar och politiska ideologier. De är inte homogena, utan heterogena.

Jag tror på en expansion av det mångkulturella samhället, där vi människor möter och blandar oss med varandra oavsett etnisk bakgrund, religion, livsåskådning eller sexualitet, ett samhälle med kontaktytor där vi växer i idéer och samskapande, där vi låter oss få influenser från varandra och expanderar. Motsatsen till mångfald är likriktning.

Det mångkulturella samhällen begär av oss att vi har acceptans och tolerans mot människor som väljer sin egen väg, som bryter mot sociala normer och oskrivna sociala spelregler, det begär att vi tillåter oss att ge varandra frihet.

Annonser

Ibland hamnar jag i diskussioner som är kritiska mot humaniora, kultur- samhällsvetenskap. De kritiska argumenten brukar handla om svårigheten att se den samhälleliga nyttan med det, och att det bara är för individen själv och att det är bättre att utbildning fokuserar på praktiska färdigheter.

När jag ser mig omkring i samhället idag så ser jag ökande fördomar och diskriminering av människor som på olika vis är ”annorlunda” och jag ser rädslor, stigmatisering och att det blir allt vanligare att dra människor över en och samma kam.

Ett exempel är de allt vanligare påståendena sin florerar på internet om att det är en del av islam att män våldtar kvinnor, eller att judar är giriga och hungriga efter makt och världsherravälde, att romer är tjuvar, bedragare och för lata för att jobba. Alla dessa är förenklingar och fördomar.

Vad humaniora, kultur- och samhällsvetenskap har förmågan att ge samhället, det är kunskap och förståelse för människor, kulturella uttryck, religioner och så vidare. Humaniora, kultur- och samhällsvetenskap visar upp världens komplexitet, sätter i sammanhang och berättar om världen som färgrik i många nyanser istället för svart och vitt med enkla svar och särskillnad.

Jag tror på att det behövs mer av humaniora, kultur- och samhällsvetenskap i skolan idag. Under många år har dessa ämnen nedmonterats bit för bit till förmån för matematik, naturvetenskap och teknik. Jag ser det som en delförklaring till att intoleransen för andra människor ökar i samhället.

Det vi inte känner till, det vi har för lite kunskap om och det vi inte förstår, det skapar osäkerhet och av osäkerhet kommer rädsla och självförsvar för det okända.

Grunden för människors växande är inre trygghet och relationsskapande till sig själv och andra, i detta växer empati. Men jag tror vi även behöver en motvikt till informationssamhällets förenkling och polarisering, där ser jag att humaniora, kultur- och samhällsvetenskap har sin plats.

Raphael Mabo

Igår såg jag på ett program på SvT som jag upplevde väldigt inspirerande. Det var ett reportage om en kvinna i Bangalore i Indien som levde sin dröm och hon har blivit en förebild för en ny generation unga kvinnor som ifrågasätter traditionella könsroller. Detta ger mig hopp om ett utvecklat Indien där män och kvinnor kan bli mer jämställda. Den glädje och positiva energi och engagemang som visades upp i programmet blev jag glad av att se.

http://www.svtplay.se/video/1902375/del-2-av-6-dans-i-bangalore

Rekommenderas varmt!

Raphael Mabo