You are currently browsing the category archive for the ‘Religion’ category.

Jag tror att sommaren 2015 kommer att gå till historien som hatets sommar, det var sommaren därfördämningarna brast och vanliga svenska medborgare spydde ut sig hat och aggressioner på sociala forum som formligen exploderade i beskyllningar och lynchstämning. Misstänkta döms ut som brottslingar innan ärendet ens har prövats i domstol, oskyldiga blir mordhatade, polisen blir anklagad för att ljuga när de inte hittar bevis för en påstådd våldtäkt. Det sprids en misstro mot ”gammelmedia” där högerextrema hatmedier som Avpixlat, Fria Tider, Nyheter Idag, Samtiden, Exponerat med flera, ses som mer trovärdiga för att de bekräftar svenskars fördomar mot flyktingar och invandrare som våldsamma brottslingar. Våld och brott som utförs av etniska svenskar ses samtidigt mellan fingrarna, och försvinner bort i mediabruset.

I Sverige ökar hatet mot asylboenden, asylsökande och mot flyktingar som ses som ett hot mot den svenska kulturen. Flyktingar och invandrare beskylls för att vara kriminella och våldtäktsmän. Vi ser ett kollektivt skuldbeläggande av utomeuropeiska asylsökande, flyktingar och invandrare som grupp.

Det är lätt att låta känslorna dra iväg med en när man är upprörd. När Israel besvarade elden från Hamas och dödade oskyldiga under förra sommaren så protesterades det mot svenska judar. Det är som om mina släktingar i USA skulle hållas ansvariga för om den svenska regeringen skulle använda våld. De höjda rösterna mot asylsökande, flyktingar och invandrare är lika fel.

Detta kollektiva skuldbeläggande och hat gynnar extremism och radikalisering. Särskilt utsatt är muslimer genom att islam och muslimer i Sverige skuldbeläggs kollektivt för extrema terroristers handlingar. Ju mer trycket hårdnar mot muslimer, ju mer religionsfriheten inskränks, ju mer motstånd, diskriminering och förtryck av muslimer som sker i Europa – desto mer växer och stärks terrorister som IS. Det växande motståndet mot islam och de höjda rösterna för uteslutning av muslimer, är reklam för IS. Unga svenskar som känner tryck mot islam och mot sig själva, som vill besvara hatet de får, hatet de möts av i samhället, som känner behov av att försvara sig, sina traditioner och sin religion mot hatet – de söker sig till IS som blir en motrörelse. Ju hårdare trycket ökar mot islam och muslimer desto mer växer IS.

IS och liknande rörelser har sin rekryteringsbas hos framförallt unga muslimer som inte ser en framtid för dem, som känner ett utanförskap, som blir diskriminerade och förtrycka i samhället på grund av sin religiösa tro. Det är unga vuxna som inte får jobb och inte inkluderas och välkomnas i samhället på grund av att de är muslimer. När en rörelse säger att de vill kämpa för dem och försvara dem, när en rörelse säger att de ska slå emot motståndet och få bort allt förtryck och diskriminering av dem och ge dem en framtid, så kan detta te sig lockande för unga vuxna utan hopp, som inte ser en framtid och som inte ser någon mening med sina liv. Eftersom IS har intresse av att växa och få fler rekryter, så applåderar de över det växande motståndet mot islam och kollektivt skuldbeläggande av muslimer. Det ger kraft och motivation till den kamp som IS anser sig föra.

Det är samma mekanismer som gör att militanta högerradikala nationalistiska rörelser ökar i Sverige. Framförallt ungdomar och unga vuxna i utanförskap som hittar en rörelse som kapitaliserar på rädsla och kanaliserar deras frustration, och de köper retoriken med en förenklad världsbild och förenklad lösning på komplexa problem.

Därför säger jag – låt oss besinna oss nu. Låt oss upphöra med kollektivt skuldbeläggande och exkludering av människor. Låt oss istället börja agera för ett samhälle som verkligen agerar för att inkludera människor och ge dem hopp om en framtid. Ett samhälle där varje människa, absolut varje ungdom och ung vuxen, känner sig välkommen i samhället, ett samhälle som ger människor möjligheter, stöd och framtidstro – oavsett etnisk bakgrund, religion, livsåskådning eller sexualitet.

Det är så vi drar undan benen för olika militanta grupper som lockar människor i utanförskap. Det är så vi säkrar freden, välfärden och tryggheten i samhället. Inte genom hat, kollektivt skuldbeläggande och exkludering, utan genom kärlek från samhället och inkludering. Ett samhälle som respekterar religionsfriheten, de mänskliga rättigheterna och som ser varje människa som värdefull. Ett samhälle som ger människor en stabil grundtrygghet. Vi vuxna har ett ansvar att säga nej till hat och ja till kärlek!

Raphael Mabo
Fil. kand. humaniora och samhällsvetenskap.
Coach i personlig utveckling.

Annonser

På internetforum, i diskussioner till artiklar och på Facebook, så lägger jag märke till det som jag uppfattar som en ökande ateistisk aggressiv aktivism. Ett klassiskt argument hos dem är att religionsfrihet måste innebära frihet från religion i samhället. Om vi nu för en stund bortser från problematiken att avgöra vad som är religion, tro, andlighet, ateism, icke-tro, och vem som avgör det (även i akademiska kretsar finns det olika uppfattningar om vad som är vad och en bredd mellan definitioner), och för enkelhetens skull för denna diskussion utgår från att detta ändå går att definiera på ett sätt som människor är överens om – Betänk nu detta: 

Vi har ett samhälle bestående av troende och icke-troende, av religiösa och icke-religiösa, av andliga och de med en materialistisk syn på tillvaron. I det offentliga rummet, på våra gator, i parker, på sjukhus, i skog och mark, så rör sig dessa människor. 
Troende, religiösa och andliga kan bära symboler, smycken och klädesplagg som visar deras livssyn, och materialistiska, icke-troende, icke-andliga materialister kan bära klädesplagg som saknar detta. En troende, andlig eller religiös person kan sitta i en park och be eller meditera, en ateist, icke-troende och icke-andlig kan avstå från sådana aktiviteter. 

Religionsfriheten och trosfriheten som vi har i Sverige tillåter en frihet att ha denna spännvidd hos människor, en bred spännvidd mellan andliga, religiösa, troende och ateistiska, icke-religiösa, icke-andliga uttryck och beteenden i det offentliga rummet. I det offentliga rummet så möter ateister, icke-religiösa och icke-troende de som är troende, religiösa och andliga, och de som är andliga, religiösa och troende möter ateister, icke-troende och icke-religiösa. Människor i det offentliga rummet möter följaktligen både religion och icke-religion, ateister och troende, andliga och materialister, och uttryck för allt detta.

En frihet från religion, andlighet och trosuppfattning i det offentliga rummet, som många ateistiska aktivister strävar efter, det skulle innebära att denna balans och jämvikt rubbas och att troende, religiösa och andliga skulle lämna detta hemma och i det offentliga rummet klä sig och uttrycka sig som ateister, icke-troende och icke-andliga. Om vi har kravet på frihet från religion, andlighet och tro i det offentliga rummet så bör vi alltså samtidigt ha krav på frihet från ateism, icke-tro och icke-religion i det offentliga rummet – att ateisterna, icke-religiösa och icke-troende lämnar det hemma. 
Då får vi att religiösa, troende och andliga klär sig, uttrycker sig och beter sig som ateister, icke-troende och icke-religiösa, samtidigt som ateister, materialister och icke-troende beter sig som troende, andliga och religiösa.
 
Det verkar ju rätt krångligt, så då tycker jag att det är enklare att låta människor vara som de är och att vi istället fortsätter att tillåta denna bredd mellan religion, andlighet, troende, ateism, materialism och icke-religion som vi gör nu. Istället för aggression mellan grupper, låt oss respektera människors val av livsåskådning där vi tillåter alla att finnas i det offentliga rummet. Låt oss tolerera och respektera andra människor. 

En positiv nyhet och ett projekt jag helt klart tror på – unga människor som möter varandra över religions- och trosgränser, bygger broar och samtalar. Detta tror jag att vi behöver mer av i Sverige, mötesplatser där vi kan mötas och lära känna varandra.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sydnytt/over-religionsgranserna

Raphael Mabo

I väst finns en stigmatisering av islam som innebär att muslimer är kvinnoförtryckare och att islam i sin grund förtrycker kvinnor. I detta finns utgångspunkten att väst är mer jämlikt, mer utvecklat och mer högtstående gällande synen på kvinnan. Denna generalisering av islam och muslimer, är något som många muslimska kvinnor och även muslimska feminister, är starkt kritiska mot.

Islam är en mångfacetterad och heterogen religion med många riktningar och många synsätt och med många olika sätt att vara muslim på. Att dra alla muslimer över en och samma kam blir djupt orättvist, och det göder rasism, intolerans och islamofobi.

Det är dags att nyansera debatten och diskussionen om kvinnobilderna inom islam och den muslimska kultursfären. En som gör detta är Evin Ismail, som är forskare i sociologi vid Institutet för bostads och urbanforskning, Uppsala universitet. Hennes forskningsintresse handlar om i vilka former, och i vilken utsträckning svenska muslimer blir utsatta för islamofobi.

För tidskriften Feministiskt perspektiv har hon skrivit en artikel som utgår från den marockanska sociologen Fatima Mernissi. Bl a diskuterar Evin Ismail kvinnobilder och översättningar i väst av klassisk arabisk litteratur som Tusen och en natt, och hon visar på skillnaderna där de västliga tolkningarna innebär en kvinnobild där kvinnan är underlägsen mannen, och den styrka hos kvinnorna och den intellektuella jämlikhet som finns i originalmaterialet – har tagits bort.

Jag tycker att detta visar på den eurocentrism som finns i väst när det gäller perspektiv på omvärlden utanför den västerländska idé- och kultursfären, en eurocentrism som utgår från att väst är överlägsen och mer utvecklad och bildad än den övriga världen, och där det som är utanför Europa omskrivs och förvrängs för att framställas i sämre dager än väst.

Jag tror absolut att den feministiska diskussionen skulle vinna på en mer nyansering där vi är öppna för att även ifrågasätta vår västliga syn på feminism och vad som är förtryck och inte. Världen är inte svart eller vit, utan fylld av nyanser.

Raphael Mabo

I går lyssnade jag på ett program om tro i SR P1. Ordföranden i Svenska Kyrkans ungdomsförbund intervjuades och hon sa att hon i första hand var troende och i andra hand kristen. Som troende kan hon möta och diskutera med andra troende. Svenska Kyrkans ungdomsförbund har ett samarbete med muslimska ungdomsförbund. Jag tycker det är vackert att man kan mötas över religionsgränser, för grunden i islam och kristendom är att båda tror på en och samma Gud och utgår från Abraham och skapelseberättelsen med Adam och Eva. De har många förutsättningar för att kunna mötas.

Idag läser jag att Sverigedemokraternas partiledare har hållit ett tal, där han vill återta ”fäderneskyrkan” där Svenska Kyrkan ska förstatligas igen och att Svenska Kyrkan ska upphöra med samarbete och samtal över religionsgränserna. Om man inte samtalar med varandra så tror jag inte att man kan mötas. Uppenbarligen är Sverigedemokraterna emot möten och istället verkar de vara för en polarisering där man skapar ett samhälle med vi och dom. Det är ur ”vi och dom” som konflikter skapas och byggs på. När man exkluderar andra människor så skapar man en grogrund för motsättningar, som i förlängningen kan ta många destruktiva uttryck. Sverigedemokraternas väg är en väg mot konflikt istället för en väg för fred.

En intressant artikel som förklarar begreppen islamism och sionism djupare.

http://motargument.se/2013/08/25/fordomar-om-islamism-sionism/

Internet är en källa för information som kan innebära glädje och inspiration, men det finns även de som använder internet för att uttrycka åsikter om andra människor, etniciteter och religiösa grupperingar som innebär hat, diskriminering och förtryck. Det handlar om att vissa grupper i samhället vill hävda sig själva på andras bekostnad och står för ett ”vi” och ”dom” där ”dom” är sämre och ”vi” är så mycket bättre. 



Ett exempel på detta är alla de hemsidor och forum på internet som lyfter fram idén om en judisk världskonspiration som styr över världen och som det är den vita rasens skyldighet att bekämpa. Denna idé är inte ny utan har formats under flera hundra år och sträcker sig tillbaks ända till Jesus tid. Enligt kristendomen så var Jesus guds son och judarnas kung, Messias, men flera i hans samtid tog inte emot honom eller hans budskap utan var skeptiska. Här går skiljelinjen mellan kristendom och judendom. Kristendom infördes i Europa och blev det normativa, medan judarna bemöttes med misstänksamhet och sågs som sämre människor på grund av att de inte hade tagit emot Jesus som Messias. Detta var för 2 000 år sedan och fortfarande påverkar än idag.

Nazismen i Tyskland drog förtrycket och diskrimineringen av judar till sin spets, i den nazistiska anti-judiska propagandan skuldbelagdes det judiska folket och påstods vara källan till Tysklands alla problem. Än idag fortsätter dessa idéer om en judisk världskonspiration och det finns de som försöker förminska det våld och förtryck som den tyska nazismen gjorde genom att hävda att Sovjetunionen var ledd av judar och sionister och att Stalins arbetsläger (GULAG) var ett verk av sionister där 10 miljoner människor dödades.



Vad innebär sionism? Det var en politisk rörelse av en judisk nationalism med syfte att skapa en judisk stat i mellanöstern och som var en motrörelse till förtrycket och förföljandet av judar som var påtagligt under 1800-talet och som eskalerade under nazismen i Tyskland. Idag är sionism en politisk rörelse för att upprätthålla staten Israel. Värt att poängtera att det inom sionismen finns olika riktningar, alla sionister är inte religiöst troende och alla judar är inte sionister.

Men hur var det nu med judarna och sionisterna i Sovjetunionen? Colin Shindler, University of London, har utrett frågan i sin bok ”Israel and the European Left. Between Solidarity and Delegitimization”. I Sovjetunionen fanns det många judar och flera av dem var sionister även om långtifrån alla var det. Flera judar anslöt sig till kommunismen och de socialistiska idealen, vilket även många andra i det ryska samhället gjorde.

Här bör vi komma ihåg att Marx idéer utgick från ateism och en mekanistisk världsbild, Marx var kritisk mot religion och såg det som ”ett opium för folket”. Ryssland och sedermera Sovjetunionen var en ateistisk republik. Även om man var född av judiska föräldrar så var det inte någon självklarhet att man var religiös eller ens såg sig som jude. Marx själv var ett exempel på detta då hans släkt var judisk, men han var uppfödd av en sekulär far och Marx tog som sagt avstånd mot religion och blev ateist. 



Lenin var ledare för boljsovikerna och lade grunden för Sovjetunionen. Han var född i ett ryskt-ortodoxt hem och blev vid 16 års ålder en övertygad ateist och, precis som sin inspirationskälla Marx, tog avstånd från religion. När Lenin var sjuk och svag tog Stalin över makten och skapade den totalitära makten. Värt att minnas är att Lenin inte var för en totalitär makt, utan trodde på en folkets demokrati. Det totalitära Sovjetunionen var Stalins idé. 

På 1920-talet började sionister arresteras och skeptismen mot judar öka i samhället, men redan innan hade hebreiska skolor stängts och tidningar på hebreiska fick ändra språk. Samma år som Lenin dog och Stalin slutgiltigt tog över – år 1924 – togs det initiativ till ett kommunistparti i det brittiskledda Palestina och från början var det för både araber och judar, men Stalin agerade för att få bort judarna så att det bara blev araber kvar och såg framför sig en arabisk arbetarrepublik från Marocko till Syrien. 

Ironiskt nog så hade Stalin i sin ungdom studerat till präst inom den rysk-ortodoxa kyrkan, men som andra ledande kommunister blev han övertygad ateist.


Ett argument som troende på en judisk världskonspiration tar fram, det är att chefen för NKVD (den politiska säkerhetstjänsten direkt underställd det styrande kommunistpartiet och i nära samarbete med den hemliga polisen) Genrikh Yagoda var född av judiska föräldrar och detta gör honom då automatiskt till jude och sionist som kämpar för den judiska saken. Om vi nu betänker det faktum att Yagoda var chef över Gulag där miljoner människor dog, inklusive judar och sionister som deporterades till dessa arbetsläger, så är det lätt att se orimligheten i påståendena om att Yagoda var sionist eller ens såg sig som jude. Tvärtom så stödde han Stalins förföljelse och förtryck av judar. Ironiskt nog så blev Yagoda själv efter två år offer för sin egen myndighet där han dömdes för korruption och sköts.

Det finns de som påstår att Yagoda är skyldig till 10 miljoner människors död, men tittar vi på alla de som dog under stalinismen på grund av hungersnöd, avrättningar, Gulag och deporteringar så ligger uppskattningar bland historiker på totalt 4 – 9 miljoner döda. Den ryske författaren Vadim Erlikma uppskattar det till 5 miljoner döda enbart i Gulag. Detta under stalinismens hela period 1924 fram till Stalins död 1953, och inte bara under Yagodas 2 år som chef för NKVD år 1934 – 1936. Det verkar som om de övedrivna siffrorna för Yagodas chefsskap är satta på grund av att han hade judiska föräldrar och man vill sätta en siffra som är högre än Hitlers förintelse av judar som uppskattas till 5,8 – 6,3 miljoner. Återigen – bara för att en människa har judiska föräldrar så innebär det inte att personen identifierar sig med jude eller är sionist.



År 1939 skapades Molotov-Ribbentrop-pakten (Molotov var Stalins utrikesminister) och situationen för judarna i Sovjetunionen förvärrades genom närmandet till Tyskland. När Sovjetunionen ockuperade de baltiska staterna deporterades judar till arbetslägren (Gulag), i första hand inriktade man sig på företrädare för judiska och sionistiska organisationer. Förföljelserna av judar i Sovjetunionen ökade kraftigt. Molotov tvingades skilja sig från sin judiska fru som dömdes och sändes till arbetsläger.

Stalin var emot all religion och religiösa grupperingar, han såg till att kyrkor och andra religiösa byggnader brändes eller stängdes, och religiösa symboler och ikoner förstördes. Det fåtal byggnader som blev kvar överlevde som muséer. I det ateistiska Sovjetunionen var religion inte välkommet.

Staten Israel bildades 1948 och Sovjetunionens dåvarande FN-ambassadör Gromyko (som sedan blev Sovjetunionens utrikesminister och i slutfasen av sitt liv blev han Sovjetunionens president) menade att judarna inte kunde nekas ett nationellt hem. Med tanke på Sovjetunionens kraftfulla anti-judiska och anti-sionistiska hållning, så verkar detta märkligt, men allt handlar om taktik och ett politiskt spel. Sovjetunionen ville att britterna skulle lämna mellanöstern snabbast möjligt och att bejaka bildandet av Israel innebar rent praktiskt att britterna förlorade mycket av sitt inflytande där. Det handlade alltså inte om någon omsorg om judar, utan det handlade om att man ville bli av med britterna.

År 1952 påstod Stalin inför Sovjetunionens Centralkommitté att ”varje jude är en potentiell spion för USA”. Strax efter detta anklagades en samling berömda läkare, varav flera judar, för att ha förgiftat Stalin. Nu trappades förföljelserna av judar upp och i Cetralasien inrättades läger dit man kunde deportera judarna för att bli av med dem.


Vad vi kan se av denna korta genomgång, det är att Sovjetunionen var en kraftig motståndare till judar och sionister. Det är följaktligen enligt min mening både ologiskt och orimligt att påstå att Sovjetunionen och deras arbetsläger Gulag skulle vara ledd av judar och sionister.

Källa: Colin Shindler, ”Israel and the European Left. Between Solidarity and Delegitimization”, University of London.

Ps. I denna artikel tar jag inte ställning till eller diskuterar dagens situation i Israel och den Israelisk-palestinska konflikten. Syftet med denna artikel är endast ett historiskt perspektiv på judar och sionism i Sovjetunionens tidigare skede. Mellanöstern idag är en komplex och bekymmersam situation och jag önskar att området får uppleva fred där invånarna kan samarbeta utifrån respekt, hänsyn och medkänsla med varandra utifrån jämlikhet och humanism där ingen är mer eller mindre värd än någon annan – oavsett religion eller etnisk tillhörighet. 
Ds. 


För att spinna vidare på Indien och hinduismen, och min förra text om Baghavad Gita, så vill jag säga det att –
När vi har frid i oss själva, när vi har lycksalighet – inte den tillfälliga falska och övergående lyckan som kommer av tillfällig tillfredsställelse av vår längtan och lustar – , då påverkar detta samhället till mer frid, lycka och osjälviskhet. Vi har Mahatma Gandhis ord – ”Var den förändring du vill se i världen”. Personlig utveckling hos individen, såsom finns i Baghavad Gita och i flera andra hinduistiska texter, utvecklar också samhället. En samhällsförändring som kommer inifrån individen. För att skapa ett samhälle byggt på kärlek behöver du uppleva och känna kärlek inuti, du behöver vara kärlek för att kunna bygga samhället av kärlek. Du behöver vara i frid och fred med dig själv för att vara utan krig, våld och konflikt med andra människor. Du behöver vara i fred med dig för att vara rättvis mot andra.

När du är i frid, lycka, osjälviskhet och kärlek, så agerar du ut detta i världen och omgivningen omkring dig och du skapar strukturer och förhållanden som utgår från detta. Den som är i frid och fred med sig själv, den är också detta med omgivningen och därför är den personen utan krig, utan konflikt, utan osämja. Yoga och meditation är för att kultivera detta inuti sig. Bhakti yoga (hyllning av det gudomliga genom sång och dans) öppnar hjärtat och sprider kärleken inuti sig själv och sin omgivning.

Härav följer att de orättvisor och konflikter vi ser i världen, de beror på att människor saknar frid och kärlek i sig själva. De som krigar, gör det för de har krig inom sig. När människor upptäcker enheten med allt, som är det som visas i flera hinduistiska texter som en grundtanke – allas själar kommer från Det Enda, från enhet – och desa själar finns inte enbart i människan utan även i naturen – så kan människan se att varje man är en älskad broder och varje kvinna en älskad syster, och därmed visa medkänsla för allt liv och allt levande – inte bara människan utan även djuren och naturen. Krig, miljöförstöriing, våld mot djur, allt är effekter av kriget inuti människan, ett krig som styrs av egot – egoismen. Egot och egoismen är självet i disharmoni och obalans, egot är det sjuka självet. Självet som friskt är i frid, kärlek och osjälviskhet och medkänsla med allt. Och ett sådant själv bidrar till fred, kärlek och rättvisa i världen – det är en fundamental utgångspunkt för en harmonisk värld där alla människor får plats och älskas som de är.

I ett Indien av hundratals miljoner människor och begränsade materiella resurser och strukturer, så är det givetvis en utmaning att behålla friden och kärleken, osjälviskheten. Det kan t o m vara en utmaning att uppleva frid och kärlek ens tillfälligtvis. Men vi människor kan sträva mot det och göra vårt bästa för det och därmed för varandra.

När det kommer inifrån så är det äkta, är du visar kärlek till en annan människa för du är i frid och fred med dig själv så blir det en annan kvalitet än om du visar kärlek för att du har fått höra att det är vad du ska göra. När man är i frid och fred med sig själv så kan man inte låta bli att visa kärlek, det kommer av sig självt, det är naturligt och det finns ingen som behöver tala om för en att man ska göra det. Det händer och uppstår som en följd av den inre friden och lycksaligheten.

Raphael Mabo
Skribent, zen-coach och student i etnologi och idéhistoria

Bhagavad-Gita är ett av hinduismens centrala verk, som jag varmt rekommenderar en läsning av för den som vill fördjupa sig mer i den indiska tankevärlden och filosofin. Här har vi ett samtal, en dialog mellan Krishna (herren) och Arjuna. Utan att beskriva texten och dess innehåll helt och fullt, för det skulle kunna förta spänningen och rikedomen för läsningen, så vill jag ändå plocka ut några delar att diskutera djupare kring.

Undervisningen utgår från det som kallas för ”självet”, ett begrepp som texten återkommer till flera gånger. Idealet här är ett självt som är kultiverat, och texten innehåller även metoder för kultivering av detta självet, där Yoga förs fram. Kultiveringen syftar till att utveckla självet för att bringa mer harmoni.

”Du sörjer dem, som icke böra sörjas,
och söker smycka ut ett fåvitskt tal
med ord av lånad visdom. — Vise män
begråta varken livet eller döden.
Den stund har aldrig funnits, då ej Jag
och du och dessa mänskofurstar levde,
ej heller skall den stunden nånsin slå.”

Livet är evigt och pågående, nyckeln är att det inte har funnits en stund då ingen av dem inte levde. Alla har alltid levt.

”Då själen, kroppens furste, genomgått
dess barndom, ungdom, mandom och förfall,
då drar han hädan i en annan kropp;”

Reinkarnationsidén – själen är evig, men kroppen är förgänglig. Själen är kroppens furste = själen härskar över kroppen.

”odödligheten
är blott för den, som ej av dessa plågas,
som bär med jämnmod både fröjd och kval”

Vi upplever vår odödlighet när vi ej längre plågas, utan har harmoni i vår upplevelse. Det är då vi bär insikt om själen och kan möta kroppens upplevelser av fröjd och kval med jämnmod. Jämnmod kan också uttryckas som harmoni, menar jag.

Jag skulle vilja göra om det till detta:
”odödligheten är blott för den, som ej av dessa plågas, som bär med harmoni både fröjd och kval”.

Harmoni indikerar förening och inkludering. Det är ett ord som stämmer överens med enhetstanken.

”Vad fåfängligt är,
det har ej något väsen i sig självt;
det verkliga hör aldrig upp att vara.”

Tillvarons sanna natur ligger följaktligen inte i den yttre formen, det som är äkta, sant och verklighet, det är också evigt.

”Det Enda är odödligt och oändligt
och evigt lever Det; — blott former växla och dö”

”Det enda” blir som ett uttryck för enheten, det eviga, det oändliga, det äkta och sanna. I allt ett väsen som lever evigt, där yttre former växlar och dör.

”Arjuna, höj dig över varje motsats, försaka alla dina egodelar,
var trofast i din renhet, full av SJÄLVET.”

Försaka egot = sträva efter osjälviskhet. Självet är inte samma som egot. Självet blir jag-upplevelsen av Det Enda. Egot som en yttre form utanför själen / självet. En form som tror på den fysiska formen och är kopplad till den fysiska formen. Egot identifierar sig med den fysiska formen, tror att den fysiska formen är allt, men detta skapar lidande för egot blir aldrig tillfredsställt. När egot finner njutning, är njutningen kortvarig, egot söker fortfarande efter tillfredsställelse. Egot är alltid i saknad och längtan, därför är egot lidande.

När vi är i självet så ser vi att den fysiska formen är förgänglig och att njutningar kan komma och gå, smärtor och glädje kan komma och gå. När vi uppfylls av medvetenheten om själen, om ”självet” som det uttrycks i denna översättning, detta ”själv” som är fritt, evigt och odödligt, så kan vi möta livet med inre frid.

Detta innebär också visdom och förnuft, så det är inte ett förnuft och visdom som kommer av aristotelisk logik eller användandet av ockhams rakkniv genom tankemässig analys, utan det är visdom och förnuft som kommer genom den klarhet som utgår från insikten om formen som förgängligt, insikten där vårt medvetande inte längre identifierar oss med den fysiska formen. När vi uppnår frid inuti så kommer klarhet, förnuft och visdom i sinnet och medvetandet.

”Den själ, som lever uti sinnevärlden,
blir bunden vid sin tankes föremål;
av denna bundenhet uppkommer lystnad,
av lystnad vrede och av vrede irring;

Här uttrycks just identifikationen med den fysiska formen, att när vi tror att det fysiska är det vi är och allt som är, så uppkommer lidande för vi lever genom våra fysiska sinnen istället för är i kontakt med medvetandet i vår eviga själ.

”För den som ej har själens harmoni,
fins själens samling ej, och ej Förnuft;
förutan själens samling fins ej frid
och hur kan utan frid det finnas lycka?”

Den lycka som kommer genom njutning av (tillfälligt) tillfredsställda behov, är inte äkta och sann lycka för det saknas frid inuti. Lyckan genom identifikation av formen är tillfällig och en illusion. Frid innebär sann och äkta lycka.

För att förstå Krishnas budskap behöver vi också förstå Kristhna. Krishna avbildas ofta som lite androgyn varelse med sin flöjt. Krishna är guden för musiker, för glädje och lycka. Är inte detta en paradox med Krishnas undervisning?

En Zen-berättelse är om munken som frågar mästaren..
– Mästare, vad är vägen till upplysning?
– Bär vatten och hugg ved.
– Ok. Men om jag nu gör detta och blir upplyst, vad jag gör jag sen som upplyst? Hur kommer tillvaron att vara?
– Du kommer att bära vatten och hugga ved.
– Men? Vad är då skillnaden mellan att vara upplyst och inte?
– Skillnaden är i din upplevelse av det, vem eller vad i dig som bär vattnet och hugger veden.

När vi är i nuet och inte identifierar oss med formen, så innebär det en lycksalighet kommen av inre frid. Det innebär också njutning av livet, men inte en njutning som kommer av ett tillfredsställt begär, inte en njutning som innebär längtan och sökande efter mer njutning när tillfredsställelsen har sjunkit undan, inte ”mer vill ha mer”. Utan det innebär ett mer djupgående perspektiv på livet där vi upplever harmoni inuti oavsett den yttre formen. Det innebär inte att vi är utan känslor, för kroppen har känslor, känslor uppstår och händer i kroppen, utan det innebär att vi inte identifierar oss med dem. De yttre känslorna av glädje och sorg, kommer fortfarande att hända men de blir på ett annat sätt när vi tittar på dem utifrån frid och harmoni, istället för att identifiera oss med dem.

Yogans syfte är kultivering av sinnet, kroppen och själen för att uppnå moksha. Moksha inom hinduismen kan liknas vid nirvana inom buddismen, det innebär frigörelse, den högsta aspekten av frihet. Detta kan man göra på massa olika sätt. Dans, musik, sång, meditation, kärlek, sex och osjälviskt arbete till andra och det allmännas bästa (s k karma-yoga).

Raphael Mabo
Skribent, zen-coach och student i etnologi och idéhistoria

Det går en intressant serie på Kunskapskanalen som heter ”Från öst till väst, mellanösterns historia”. Igår gick avsnitt 4 ”den muslimska renässansen”. Avsnittet tog upp det arabiska och muslimska inflytandet på den europeiska renässansen. Mycket på grund av att stora delar av Spanien var under arabiskt och muslimskt inflytande under flera hundra år och därigenom var ”vägg i vägg” med övriga Europa. Bland annat togs staden Toledo upp som ett kulturellt och vetenskapligt centrum.

Några saker som avsnittet tog upp:

De grekiska filosoferna fanns översatta till arabiska, och det grekiska inflytandet gjorde att arabvärlden och muslimerna hade ett försprång gällande kultur, konst och vetenskap gentemot det kristna Europa. När dessa böcker började översättas från arabiskan till latinet, så tog sig det kristna Europa ut ur ”medeltidens mörker” (som det sades i programmet) och det arabiska inflytandet startade den europeiska renässansen.

En stor draghjälp för Europas vetenskapliga utveckling var den arabiska översättningen av Aristoteles, och att det fanns en arabisk kommentator som hade förklarat vad Aristoteles egentligen menade. Aristoteles ansågs svårläst, men denne kommentator gjorde läsningen och förståelsen enklare. Både Aristoteles och kommentatorns texter översattes till latinet och spred sig ut på de europeiska lärosätena.

Idén med universitet kommer från araberna och den muslimska världen.

De stora katedralerna byggdes med hjälp av de indoarabiska siffrorna, för det var enklare och ett mer effektivt system än de klassiska romerska siffrorna.

Kopernikus byggde sina idéer på vetenskapliga framsteg hos arabiska och muslimska astronomer. Bland annat så använde han en modell för att förklara en synvilla om planeters rörelse, som var baserad på en modell som redan fanns hos en arabisk astronom långt före Kopernikus.

Spridningen av dessa böcker, i latinska översättningar från arabiskan, hade en stor betydelse för den västerländska vetenskapliga revolutionen redan innan boktryckarkonsten. Och jag tycker nog det finns fog att säga att den vetenskapliga revolutionen började innan boktryckarkonsten, den började hos araberna och det som hände genom boktryckarkonsten som katalysator förhöjde och förstärkte den utveckling som redan fanns, den process som redan var igång.

För den som är intresserad finns avsnittet här på SVT Play.

www.svtplay.se/video/380758/del-4-av-7-den-muslimska-renassansen

Raphael Mabo
Skribent, zen-coach och student i etnologi och idéhistoria