You are currently browsing the category archive for the ‘Uncategorized’ category.

För den som vill följa mig på Instagram så finns jag nu där med… 🙂

https://www.instagram.com/raphaelmabo/

Annonser

Nelson Mandela gjorde ett viktigt arbete i ett land skadat av trauman och sår av förtryck och långtgående diskriminering, dessa sår och skador i den sydafrikanska folksjälen är fortfarande något som landet kämpar med att läka och det är en utmanande process. Men låt oss idag tacka Mandela för sitt arbete och önska hans själ lycka och välgång på sin fortsatta resa. Och låt oss hoppa att Sydafrikas nuvarande regering möter sina utmaningar med kärlek för medborgarnas bästa.

Raphael Mabo

Vi individer har en tendens att gruppera in oss för att hantera och strukturera vår verklighet, och i detta så är vi också medlemmar av flera grupper samtidigt vilket gör att ingen grupp är homogen. Det är en naturlig strävan för människor att göra detta, det finns människor som uppskattar att hedra sitt arv och en kulturell tradition som de är uppvuxna i. Men samtidigt som vi föds in i en familj och vissa traditioner, så ingår vi också i en massa andra grupper samtidigt. 

Samtidigt som man kan vara en nordsame tillhörande en sameby, så kan man också vara en hårdrockare, homosexuell, medelålders akademiker som är frimärkssamlare samt samlar på 50-tals bilar och Rockabilly med brylcreme i håret och har ett idolporträtt av Johny Cash i garaget bredvid The Aerosmiths och Iron Maiden. Personen i detta exempel tillhör nu flera grupper samtidigt, och han är ingen ”typisk” same, eller ”typisk” medelålders akademiker, ”typisk” frimärkssamlare, ”typisk” hårdrockare, eller ”typisk” 50-talist med rockabilly. Han tillhör alla grupperingar och för honom är det en del i identitetsskapandet och det är trevligt att umgås med likasinnande i frimärkskklubben, på hårdrockskonsert eller det lokala garaget med en jukebox, samtidigt som han sitter i sametinget och är politiskt aktiv för samernas rättigheter. 

Jag ser det inte som fel att människor grupperar och delar in sig. Problemet blir när det föds idéer om att människor i vissa grupper är bättre och att människor i andra grupper är sämre. Detta är ingen automatisk funktion i en grupp, utan det är något som avgörs av människorna själva om de vill höja upp sig själva och se ner på andra utanför den egna gruppen eller grupperna som man tillhör. Att hantera mindre strukturer är lättare för människor, samtidigt som man givetvis också är världsmedborgare och ovanför det också ingår i universums alla liv. 

Som jag ser det handlar det hela om en inre trygghet, att när människor har sin inre trygghet så har de också förutsättningar och en möjlighet för att möta andra människor utifrån detta. 

Etnologi är kulturforskning, en forskning om människor, och i detta finns en strävan efter att se individer – kulturforskning visar just att idéen om en homogenitet är en illusion. En bok som jag har kommit i kontakt med under mina studier i etnologi är ”Olikhetens paradigm” och den tyckte jag om, det handlar om se individer och att se i det intersektionella perspektivet istället för bara en grupp. Intersektionellt perspektiv är same-exemplet jag tog upp ovan, att se att människor är så mycket. Det ä en motvikt till kategoriseringar som ”vita medelålders män” eller ”Kvinnliga akademiker över 40” eller vad man nu har för kategorisering, det intersektionella perspektivet ser mycket mer än så och når individen. I detta ser vi att individer är olika, för även om vi alla kommer från samma källa och alla är precis lika mycket värda, så ha vi också olika personligheter, olika intressen, olika personliga strävan i livet, vi har olika klädstilar, vi gillar olika musik, vi har olika personliga uttryck – och detta innebär i praktiken en mångkulturalism och därför är jag också för mångkulturalismen eftersom jag menar att det är det vi människor är. 

Jag personligen är inspirerad av Michel Focault. Han var starkt engagerad för flyktingar och mänskliga rättigheter, exempelvis båtflyktingar från Vietnam som var frekvent i slutet av 70-talet. Vid en presskonferens sa han följande: ”Det finns ett internationellt medborgarskap som medför rättigheter, förpliktelser och som förbinder till uppror mot allt missbruk av makt, vem som än utövar den och vem som än är dess offer. När allt kommer omkring är vi alla styrda /—/ Individernas vilja måste få en plats i den verklighet som regeringarna har velat behålla som sitt monopol, ett monopol som man måste ta ifrån dem bit för bit varje dag”

Bhagavad-Gita är ett av hinduismens centrala verk, som jag varmt rekommenderar en läsning av för den som vill fördjupa sig mer i den indiska tankevärlden och filosofin. Här har vi ett samtal, en dialog mellan Krishna (herren) och Arjuna. Utan att beskriva texten och dess innehåll helt och fullt, för det skulle kunna förta spänningen och rikedomen för läsningen, så vill jag ändå plocka ut några delar att diskutera djupare kring.

Undervisningen utgår från det som kallas för ”självet”, ett begrepp som texten återkommer till flera gånger. Idealet här är ett självt som är kultiverat, och texten innehåller även metoder för kultivering av detta självet, där Yoga förs fram. Kultiveringen syftar till att utveckla självet för att bringa mer harmoni.

”Du sörjer dem, som icke böra sörjas,
och söker smycka ut ett fåvitskt tal
med ord av lånad visdom. — Vise män
begråta varken livet eller döden.
Den stund har aldrig funnits, då ej Jag
och du och dessa mänskofurstar levde,
ej heller skall den stunden nånsin slå.”

Livet är evigt och pågående, nyckeln är att det inte har funnits en stund då ingen av dem inte levde. Alla har alltid levt.

”Då själen, kroppens furste, genomgått
dess barndom, ungdom, mandom och förfall,
då drar han hädan i en annan kropp;”

Reinkarnationsidén – själen är evig, men kroppen är förgänglig. Själen är kroppens furste = själen härskar över kroppen.

”odödligheten
är blott för den, som ej av dessa plågas,
som bär med jämnmod både fröjd och kval”

Vi upplever vår odödlighet när vi ej längre plågas, utan har harmoni i vår upplevelse. Det är då vi bär insikt om själen och kan möta kroppens upplevelser av fröjd och kval med jämnmod. Jämnmod kan också uttryckas som harmoni, menar jag.

Jag skulle vilja göra om det till detta:
”odödligheten är blott för den, som ej av dessa plågas, som bär med harmoni både fröjd och kval”.

Harmoni indikerar förening och inkludering. Det är ett ord som stämmer överens med enhetstanken.

”Vad fåfängligt är,
det har ej något väsen i sig självt;
det verkliga hör aldrig upp att vara.”

Tillvarons sanna natur ligger följaktligen inte i den yttre formen, det som är äkta, sant och verklighet, det är också evigt.

”Det Enda är odödligt och oändligt
och evigt lever Det; — blott former växla och dö”

”Det enda” blir som ett uttryck för enheten, det eviga, det oändliga, det äkta och sanna. I allt ett väsen som lever evigt, där yttre former växlar och dör.

”Arjuna, höj dig över varje motsats, försaka alla dina egodelar,
var trofast i din renhet, full av SJÄLVET.”

Försaka egot = sträva efter osjälviskhet. Självet är inte samma som egot. Självet blir jag-upplevelsen av Det Enda. Egot som en yttre form utanför själen / självet. En form som tror på den fysiska formen och är kopplad till den fysiska formen. Egot identifierar sig med den fysiska formen, tror att den fysiska formen är allt, men detta skapar lidande för egot blir aldrig tillfredsställt. När egot finner njutning, är njutningen kortvarig, egot söker fortfarande efter tillfredsställelse. Egot är alltid i saknad och längtan, därför är egot lidande.

När vi är i självet så ser vi att den fysiska formen är förgänglig och att njutningar kan komma och gå, smärtor och glädje kan komma och gå. När vi uppfylls av medvetenheten om själen, om ”självet” som det uttrycks i denna översättning, detta ”själv” som är fritt, evigt och odödligt, så kan vi möta livet med inre frid.

Detta innebär också visdom och förnuft, så det är inte ett förnuft och visdom som kommer av aristotelisk logik eller användandet av ockhams rakkniv genom tankemässig analys, utan det är visdom och förnuft som kommer genom den klarhet som utgår från insikten om formen som förgängligt, insikten där vårt medvetande inte längre identifierar oss med den fysiska formen. När vi uppnår frid inuti så kommer klarhet, förnuft och visdom i sinnet och medvetandet.

”Den själ, som lever uti sinnevärlden,
blir bunden vid sin tankes föremål;
av denna bundenhet uppkommer lystnad,
av lystnad vrede och av vrede irring;

Här uttrycks just identifikationen med den fysiska formen, att när vi tror att det fysiska är det vi är och allt som är, så uppkommer lidande för vi lever genom våra fysiska sinnen istället för är i kontakt med medvetandet i vår eviga själ.

”För den som ej har själens harmoni,
fins själens samling ej, och ej Förnuft;
förutan själens samling fins ej frid
och hur kan utan frid det finnas lycka?”

Den lycka som kommer genom njutning av (tillfälligt) tillfredsställda behov, är inte äkta och sann lycka för det saknas frid inuti. Lyckan genom identifikation av formen är tillfällig och en illusion. Frid innebär sann och äkta lycka.

För att förstå Krishnas budskap behöver vi också förstå Kristhna. Krishna avbildas ofta som lite androgyn varelse med sin flöjt. Krishna är guden för musiker, för glädje och lycka. Är inte detta en paradox med Krishnas undervisning?

En Zen-berättelse är om munken som frågar mästaren..
– Mästare, vad är vägen till upplysning?
– Bär vatten och hugg ved.
– Ok. Men om jag nu gör detta och blir upplyst, vad jag gör jag sen som upplyst? Hur kommer tillvaron att vara?
– Du kommer att bära vatten och hugga ved.
– Men? Vad är då skillnaden mellan att vara upplyst och inte?
– Skillnaden är i din upplevelse av det, vem eller vad i dig som bär vattnet och hugger veden.

När vi är i nuet och inte identifierar oss med formen, så innebär det en lycksalighet kommen av inre frid. Det innebär också njutning av livet, men inte en njutning som kommer av ett tillfredsställt begär, inte en njutning som innebär längtan och sökande efter mer njutning när tillfredsställelsen har sjunkit undan, inte ”mer vill ha mer”. Utan det innebär ett mer djupgående perspektiv på livet där vi upplever harmoni inuti oavsett den yttre formen. Det innebär inte att vi är utan känslor, för kroppen har känslor, känslor uppstår och händer i kroppen, utan det innebär att vi inte identifierar oss med dem. De yttre känslorna av glädje och sorg, kommer fortfarande att hända men de blir på ett annat sätt när vi tittar på dem utifrån frid och harmoni, istället för att identifiera oss med dem.

Yogans syfte är kultivering av sinnet, kroppen och själen för att uppnå moksha. Moksha inom hinduismen kan liknas vid nirvana inom buddismen, det innebär frigörelse, den högsta aspekten av frihet. Detta kan man göra på massa olika sätt. Dans, musik, sång, meditation, kärlek, sex och osjälviskt arbete till andra och det allmännas bästa (s k karma-yoga).

Raphael Mabo
Skribent, zen-coach och student i etnologi och idéhistoria

Som god skönlitteratur ofta innebär, så innehåller även Hanssons ”Mästarens dröm” mängder av konflikter och motsättningar. I centrum får vi lära känna tvillingsystrarna Agnes och Adina, där Agnes framställs som den mer reflekterande och osäkra av dem, det är mer från hennes perspektiv, hennes röst, som berättelsen skrider fram. Det är unga kvinnor som lämnar Sverige och sin fader och lillebror Emmanuel kvar, för att bege sig till Kina och missionera från en bas i Changsha. Modern är i himlen. Dessa systrar drivs av sin kärlek till Gud och kärleken till deras mission som handlar om att frälsa hedningar, ja att helt enkelt hjälpa dem. Det är i deras ögon en akt av kärlek. Som främsta inspirationskälla återkommer James Hudson Taylor löpande i romanen som en person de ser upp till. Kanske främst för att deras egen mor var född i samma by som honom. (Hansson 2005, 74).

Kaos i ett främmande land

Som läsare förstår jag tidigt att dessa systrar inte har läst på om landet de ska verka i. En begravningsprocession klädd i vitt bemöts av Agnes som ”Så… ovärdigt!” (Hansson 2005, 59). Vitt är dödens färg i Kina, inte svart som i det Sverige som systrarna har vuxit upp i. När båten anländer till Shanghai beskrivs det utifrån skräck och chock (Hansson 2005,70). Det enorma myllret av ”hedningar” som är ”eländigt klädda människor”. Men när de kommer fram till missionen, som är härbergad i ett palats i staden, så skänker sig friden över dem och de känner lugnet och värmen. ”Som att komma från helvetet till paradiset” (Hansson 2005, 73). Ja, detta kaotiska och främmande Kina, med paradiset hos den egna kulturen, den egna tron och likasinnande människor med samma kultur, där den egna kulturen och religionen blir normen som man mäter omgivningen efter och omgivningen blir fel och annorlunda och skrämmande för den skiljer sig från den norm som de är vana vid. Det är framförallt hos Agnes denna tveksamhet till Kina och den kinesiska kulturen finns, medan Adina har det enklare. Agnes oro ligger i att det kristna budskapet ska förvrängas när det anpassas till den kinesiska kulturen, vilket vi kan förstå genom de reflektioner hon gör genom att Gud på kinesiska blir Shang-Ti som betyder högste regent, den högste maktinstans i den fysiska världen (Hansson 2005, 79). Hennes motstånd mot Kina visas också i att när de skriver brev till sin fader så vill Adina att de undertecknar med sina kinesiska namn med kinesiska skrivtecken men Agnes motsätter sig detta. För henne är det viktigt att vidhålla vid en tydlig skillnad mellan det kristna och det hedniska, vilket blir en kontrast mot delar av hennes omgivning – framförallt Pastor Berg och hennes syster Adina – som vill anpassa det kristna budskapet till den kinesiska kulturen. Agnes räds det hon kallar för det ”hedniska mörkret” (Hansson 2005, 92). Hon återkommer ofta i berättelsen till att kineserna är ”som barn” (Hansson 2005, 107).

Kulturkrocken mellan missionärerna och folket

Den dominerande konflikten i Hanssons bok, som är den jag väljer att diskutera här, det är kulturkrocken mellan västerländska missionärer och det kinesiska folket, med fokus på den svenska missionen. Det är i början av 1900-talet som är berättelsens scenario, några år efter James Hudson Taylors död 1905 och med en bakgrund av ökande oroligheter i Europa och växande konflikter mellan Tyskland och andra länder, första världskrigets början – som också påverkade relationen mellan de olika missionerna i Kina. Det är i sig intressant att religion och politik går in varandra även när religionen är samma (det blev inte längre lämpligt samarbeta med den tyska missionen exempelvis). Detta var även en tid av växande inre oroligheter och politiskt maktspel i ett Kina i omvandlingsprocessen från ett flerhundraårigt kejsardöme till en ung republik.

Österlin menar att missionen var att frälsa så många som möjligt och så snabbt som möjligt (Österlin 2005, 63), vilket då förde med sig en onyanserad mission där kristna värderingar, ett kristet samhälle, inte grundades utifrån att förändra den verklighet som det kinesiska folket levde i. Österlin pekar på att det kinesiska samhället vilade på en lång värdegrund, av tradition och gemenskap, medan väckelserörelsen var individualistisk präglad (Österlin 2005, 63). Ett Kina som byggde på ett nätverk av relationer där varje person hade sin plats och där religionen hade en genomgripande del i samhällets moralsystem och etik, istället för att vara en separat entitet.

Kina förför och förtrollar

Med tiden så accepterar Agnes Kina, och hon börjar t o m känna det som att hon inte kan resa därifrån. På något vis känner hon kärlek till landet och dess människor, och hon lär sig att lyssna på dess lands kultur och människor, för genom det blir hennes tillvaro enklare och hon välkomnas lättare. Dock begår hon ett misstag när hon visar övertro på den västerländska medicinen och en ung pojke vid namn Jing-Min dör på grund av felbehandling av en amerikansk västerländsk läkare. (Hansson 2005, 444), vilket skapar chock hos henne och hon hamnar i tvivel på sin tro, sitt uppdrag, sin närvaro i detta land.

Kina med en tusenårig historia av egen vetenskap, egen medicin, egen filosofi och tankesätt, egen moral och egna uppfinningar som papper och fyrverkerier. Och boktryckarkonsten flera hundra år före Gutenberg. Sett i ett historiskt perspektiv med distans, så kan jag förstå att kristendomens missionering i Kina innebar stora svårigheter och möttes med ett motstånd. Man försökte förmå kineserna att överge sina egna traditioner och sitt eget sätt till förmån för västerländskt tänkande, inte bara inom religion utan även vetenskap och medicin. För missionen handlade inte enbart om det kristna budskapet, utan missionären förde även med sig den västerländska livsstilen och det fanns de som ville påverka Kina till att bli mer västerländskt. Hanssons bok, och även Österlins skrift, visar på denna konflikt bland missionären själva.

I kapitel 7, ”Konfesionellt präglade missioner” (Österlin 2005, 175-205) beskrivs hur svenska biskopen stödde ett lutheranskt universitet i Kina, men hur försöken att skapa det misslyckades därför att man inte ens lyssnade på sina egna representanter i Kina. Man planerade och fattade beslut utan att först undersöka den verklighet som rådde. Det kan man ju se som rätt okänsligt.

Missriktad välvilja

Jag sammanfattar det svenska missionsförsöket som att man ville så väl, ändå blev det så fel. Detta beroende på för lite kunskap om, eller ointresse / avsaknad av respekt för, kinesisk kultur och livsstil. Denna trend att väst såg sig som suveräna gentemot övriga omvärlden, som kan uttryckas som att västeuropa såg sig som civilisationens högborg, var en allmän trend och inte enbart fanns inom religion, utan även inom kultur, vetenskap och medicin.

Intersektionellt perspektiv

”Ett intersektionellt perspektiv ställer frågor om hur makt och ojämlikhet vävs in i uppfattningen om vithet, manlighet, könstillhörighet, heterosexualiet, klasstillhörighet m.m. genom ett ständigt (åter)skapande av nya markörer som gör skillnaden mellan ‘vi’ och ‘dem’ till sociala koder (De los Reyes, Mulinari 2010, 9-10).

Vad vi har att göra med här är alltså västerländska missionärer i ett främmande land, som ser sig själva som stående för normen som de tolkar allting efter – en norm som säger att Kinas folk ”är som barn”, vilket då även innebär att det västerländska folket har en vuxen och mognare kultur och civilisation, det kinesiska folket ska uppfostras och mogna genom västerländskt synsätt. Det är ju tydligt det handlar om skillnader i ras och kultur, västerlandet mot det kinesiska folket. Det handlar även om klass då missionens inriktning är medelklassen och uppåt, även om det även fanns exempel på enstaka individer som brydde sig om underklassen som de fattiga. I sammanhanget vill jag även nämna att det kristna budskapet fördes fram genom tryckta blad, vilket då riktade sig till en begränsad målgrupp eftersom många kineser (särskilt från lägsta klassen) inte kunde läsa. Hanssons bok skildrar försök att skapa en skola och då lära kineser att läsa. De västerländska missionärerna uttryckte helt enkelt en kulturell rasism, även om enskilda undantag fanns.

Könsperspektivet är viktigt för att ta in det intersektionella perspektivet, och det vi kan lägga märke till här är att kvinnorna var i majoritet bland missionärerna. Makten låg hos de manliga prästerna, men ”fotfolket”, de som mötte det kinesiska folket ”på gatan”, det var främst kvinnor. I Hanssons bok var pastor Berg en framträdande maktgestalt.

De los Reyes och Mulinari återkommer ofta till ”heteronormen” i sin bok, jag ser att gällande det jag har läst om den svenska missionen i Kina så finns ingen diskussionen om sexuella preferenser, men visst finns det en heteronorm – för det saknas skildring av andra relationsbildningar.

Makt – en fråga om pengar och kultur

En till faktor handlar om pengar och kapitalism. Missionerna var ekonomiskt understödda av sina hemländer, så det fanns ekonomiska medel till att trycka det kristna budskapet och iordningställa församlingshus och möteslokaler för gudstjänst, prediktningar och skola – och därmed bättre bemedlade än många kineser. Ekonomiska resurser kan därmed ses som en maktfaktor för missionen.

”Vem eller vilka gynnas av ojämlikheten?” (Des los Reyes, Mulinari 2010, 47). Sett ur ett maktperspektiv tror jag att den kristna missionen gynnades av att Kina var så olikt väst, därför att väst skulle kunnat behålla en maktposition, ett ledarskap, genom försöket att sprida västerländsk kristendom och kultur. Vi kan se det i kolonialiseringen, där kolonierna var inspirerade av väst men där väst behöll kontrollen. Om väst hade lyckats skaffa sig makt och inflytande i Kina med sin kultur, kapitalism och synsätt på vetenskap, hade Kina kunnat bli underordnad väst och detta hade, menar jag, befäst väst som en maktfaktor i världen – politiskt, ekonomiskt och religiöst.

Det är på något vis ironiskt att Kina ändå har inspirerats av väst, om än på sitt eget sätt. Dagens Kina har hämtat mycket influenser från väst, men på sina egna villkor. Det är det som är skillnaden.

Des los Reyes och Mulinari skriver om ”härskarberättelsen om den europeiska moderniteten” (Des los Reyes, Mulinari 2010, 71) och jag ser det som ett uttryck för västvärldens synsätt på sig själv som det normativa centrum som resten av världen bedöms utifrån. ”Provinsialisering handlar om att kritiskt granska hur och genom vilka historiska processer som det västerländska förnuftet har konstruerats som en universell mänsklig företeelse” (Des los Reyes, Mulinari 2010, 71). Just idén om att ”det västerländska förnuftet” just är universell, kan vi ju se var något som de kristna missionärerna utgick ifrån när de tog avstånd ifrån, fördömde eller var kritiska mot det kinesiska förnuftet som det kom uttryck till i konfucianismen och taosim. Den kinesiska tanketraditionen blev, i missionärernas ögon, till något omoget.

Kineserna själva förtryckte å sin sida tillbaks. De kristna missionärerna sågs som ett hot för den kinesiska kulturen och idétraditionen. Det spreds rykten och skrivelser där man fördömde de kristna, ofta tog man bitar av det kristna budskapet ur sitt sammanhang och diskuterade kritiskt utifrån taoism och konfucianism. Men Kina försvarade sig mot västvärldens angrepp.

Referenser

De los Reyes, Paulina och Mulinari, Diana, ”Intersektionalitet”, 2010, Liber förlag
Hansson, Carola, ”Mästarens dröm”, 2005, Norstedts förlag, e-bok 2011
Österlin, Lars, ”Korstågen till Kina”, 2005, Sekel förlag, Malmö

Welcome to WordPress.com! This is your very first post. Click the Edit link to modify or delete it, or start a new post. If you like, use this post to tell readers why you started this blog and what you plan to do with it.

Happy blogging!