You are currently browsing the tag archive for the ‘flyktingar’ tag.

Jag tror på det mångkulturella samhället därför att jag tror på människors frihet. Kultur och traditioner skapas, omskapas och är i en ständig förnyelseprocess genom människors uppfinningsrikedom, interaktion och det är en process som sker både individuellt och kollektivt mellan oss människor i relation till varandra. Ingen kultur är statisk eller oföränderlig. Det ligger i människans natur att gå framåt, expandera och utvecklas. Samtidigt med detta så ligger det också i människans natur att vara osäker eller bekymrad inför förändringar. Vi människor är samtidigt vanedjur och vi söker tillhörighet med andra, för vi är inte isolerade utan föds in i ett sammanhang, in i ett kollektiv.

När vi svenskar reser utomlands och pratar om Sverige, så är vi mer hyllande och stolta över Sverige än vi skulle visa i Sverige. När svenskar flyttar utomlands så blir svenskarna mer patriotiska, mer omhuldande av det som uppfattas som svenska traditioner, än vi svenskar är i Sverige. Detta är inget unikt, detta finns över hela världen och i alla kulturer – att när vi kommer bort från vår hemmiljö, från vårt kulturella och sociala arv, så söker vi i främmande miljöer oss mer till den kultur och traditioner som vi är vana vid, samtidigt som vi också öppnar upp oss för att lära oss om den kultur och det land som vi har flyttat till. Vi behöver förankring med vårt ursprung för att bygga trygghet i det nya landet, i den nya tillvaron. Det är när vi har en trygg förankring i vår familj, i vårt ursprung och vårt arv, som vi även kan gå ut och möta människor utifrån öppenhet och respekt för den nya kultur som vi har flyttat till. Över hela världen så finns det föreningar, mötesplatser, kyrkor och ja även skolor, för människor från Sverige. Svenskar ser inget fel eller problem med detta, men när människor kommer hit från andra länder och skapar mötesplatser för sig precis som utflyttade svenskar gör i andra länder, då tar många svenskar det som ett hot mot Sverige.

Integration handlar om att människor som är nya i ett land tillåts ta med sig sin kultur och traditioner samtidigt som de jobbar, studerar, skaffar vänner och deltar i livet i det nya landet. Det finns ingen motsättning mellan att bejaka sina rötter och samtidigt också ta aktiv del i det nya landets liv. Det är vad mångkultur också är, att olika kulturer kan leva sida vid sida. Därför är det så viktigt detta som står i de svenska grundlagarna om att skydda och befrämja minoriteters kulturer. Trygghet, rötter, skapar fred. Inkludering av människor skapar fred. Assimilering (att förneka sitt arv, riva upp sina rötter och ta avstånd från vart man kommer ifrån) skapar otrygga människor, utan rötter, utan grund, utan kontakt med sin dåtid och därmed ingen trygg framtid. För att veta vart vi ska, för att möta livet utifrån en trygg plats, så tror jag att det är viktigt att vara medveten om och även bejaka varifrån vi kommer.

Det innebär självfallet inte att uttryck som strider mot de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen så som det är uttryckt av FN, ska tillåtas. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen är en gemensam överenskommelse, ett gemensamt beslutat fundament, som många av världens länder tillsammans har diskuterat fram. Alla länder brister tyvärr i hur detta omfamnas och stöds, så även Sverige som fortfarande inte har inlemmat barnkonventionen i svensk lagstiftning och som fortfarande bryter mot de mänskliga rättigheterna inte minst när det gäller till exempel hanteringen av samerna. Medvetenheten om de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen behöver stärkas i Sverige och i alla världens länder.

Uteslutning och exkludering skapar konfliktytor och därmed våld och ökar risken för krig. Nationalismens strävan efter monokulturella samhällen med likriktning och höga murar mot omvärlden, det ökar risken för krig. Nationalismen och murbyggande är vapenindustrins bästa vän. Jag tror på samarbete, samverkan och öppenhet. Klimatförändringarna och överutnyttjandet av naturens resurser ställer krav på ett globalt samarbete mellan länder, en global resursfördelning och globala åtgärder för en omställning till en tillvaro som är mer anpassad efter naturens förutsättningar.

Det mångkulturella samhället ställer krav på oss människor, att vi ser och behandlar varandra utifrån att alla människor är lika mycket värda. I sociala medier idag sprids en annan berättelse, en berättelse om att Sverige enbart är till för så kallade ”etniska svenskar” och att flyktingar, invandrare och människor som är födda någon annanstans än Sverige, är sämre människor. Det sprids myter och anklagelser om att flyktingar och invandrare får mer i bidrag, är skyldiga till de flesta våldtäkter och de flesta brott, och att medier skulle mörklägga och inte berätta sanningen om muslimer. Överallt i hela världen finns den berättelsen om människor som har kommit till ett nytt land, även svenskar som emigrerade till Nordamerika möttes av misstänksamhet, myter och fördomar. Jag säger inte att det mångkulturella samhället är lätt och utan utmaningar, men det är bättre än alternativen och den enda möjlighet jag ser framåt för en värld där vi tar ansvar för fred, samarbete och samverkan och därmed mänsklighetens överlevnad.

Vi bygger det nya samhället varje dag genom att se, möta och respektera varje människa som en människa, oavsett var den människan är född, oavsett religiös tro eller icke-tro, oavsett folkgrupp. Vi bygger genom att berätta, visa och sprida om vår tro på det mångkulturella samhället och människors lika värde, att stå upp för de mänskliga rättigheterna varje dag i samhället och även på sociala medier, att sprida goda, positiva vibbar!

Annonser

I mitt arbete med asylsökande så möter jag en pojke från Afghanistan. Han är än så länge omedveten om det svenska samhället omkring honom där allt fler väljer att hata och kollektivt skuldbelägga ensamkommande barn, barn som kommit till Sverige utan sina föräldrar. Han är inte ens i tonåren.

Jag hör, ser och möter människor som anser att alla ensamkommande barn egentligen är vuxna,och att alla ensamkommande barn trakasserar flickor och kvinnor sexuellt och att alla är rånare. Jag hör, ser och möter människor i Sverige idag som anser att det är de ensamkommande barnens eget fel att allt de har dåligt rykte och att allt fler svenskar hatar dem. Om en procent ensamkommande beter sig illa så får de kvarvarande 99 procenten skulden för det.

Pojken från Afghanistan har kommit hit utan föräldrar. Han har rest ut i världen för att fly krig, för att överleva, driven av drömmen om en annan och bättre tillvaro. Han kommer hit till Sverige och som andra ensamkommande barn så möter han medmänskliga svenskar som arbetar för hans bästa, svenskar som fortfarande tror på solidaritet och att värna om liv oavsett etnisk bakgrund, hudfärg eller var människor är födda – vi som försöker navigera och ta oss fram i ett svenskt samhälle med allt hårdare och tuffare retorik och angrepp på mänskliga värden, ett Sverige där rasismen har normaliserats till en sådan grad att vara emot rasism är att ”vara PK” och det är något fult.

Jag ser mig omkring i ett Sverige där att vara för solidaritet och medmänsklighet kallas för ”naivt”, där rasism, kollektivt skuldbeläggande och hat kallas för ”realism”, där att tro på människor lika värde, tro på jämställdhet, jämlikhet och religionsfrihet kallas för ”PK” och det är fel, negativt och avskyvärt.

Så tänker jag på pojken från Afghanistan, att för honom så gör vi skillnad i hans liv när vi är kärleksfulla och behandlar honom som den pojke av ljus som han är. Det är vi vuxna som lär barn och oss själva att hata andra på grund av var de kommer ifrån, det är vi vuxna som sår hat, osämja och konflikter i barn av ljus. Tänk om vi kunde få låta dem vara ljus istället för att vi ska förgifta dem med vuxnas hat. Det är vårt ansvar som vuxna att visa på kärlek och ljuset som vägen framåt, det är vårt ansvar som vuxna att expandera den fred som dessa barn har med sig från födseln.

Sverige faller sönder av hat, faller sönder av vuxna människor som sitter på Facebook och sprider ut frustration och hat och som röstar på ett parti som tror på hatet som väg. Den destruktiva nationalismen som hatar andra har blivit rumsren, normaliserad och accepterad.

Vi som tror på medmänsklighet och solidaritet, låt oss fortsätta arbeta med det och tro på det varje dag, varje dygn, varje vecka. Låt oss lära av 1930-talet och agera för kärleken som väg. Låt oss visa att kärlek, medmänsklighet och solidaritet är realistiskt, äkta och sant!

Raphael Mabo

De senaste 20 dagarna så har Rysslands bombplan mördat 300 civila, se detta från en oberoende människorättsorganisation i Syrien:
http://www.syriahr.com/en/2015/10/more-than-300-people-killed-in-hundreds-of-russian-airstrikes-over-20-days/

Ryssland bombar inte enbart ISIS utan de bombar alla motståndare till Al-Assads diktatur, och som i alla krig så drabbas civilbefolkningen värst – särskilt kvinnor och barn som får lida medan männen slåss. Detta ökar flyktingkrisen och gör det än mer omöjligt att hjälpa till i närområdet. Hos Sverigedemokraternas anhängare finns en idé om att det skulle finnas säkra områden i Syrien där flyktingläger kan ställas upp. Men i det blodiga krig som pågår så finns inga säkre områden. Genom att världens största supermakter USA och Ryssland är involverade i Syriens inbördeskrig så är situationen väldigt farlig och väldigt extrem. Rysslands försvar av diktaturen i Syrien försvårar möjligheterna till en fredlig lösning och utvecklingen av demokrati i Syrien.

Att Ryssland försvarar en diktatur som inte respekterar demokrati och mänskliga rättigheter, det är kanske inte så förvånande med tanke på att Ryssland själv är ett land som brister på dessa områden. I Ryssland får minoritetsgrupper och urfolk det allt svårare, som exempelvis samer och HBTQ-personer (homo-, bi-, transsexuella och queer) samtidigt som människorättsorganisationer anklagas för att vara utländska spioner och arbeta för destabilisering av den ryska nationen. Ryssland styrs av deras motsvarighet till Sverigedemokraterna i Sverige, ett nationalistiskt värdekonservativt parti som minskar yttrandefriheten, som äger massmedier och nyhetsmedier och där regimkritiker förtrycks, diskrimineras, fängslas och i värsta fall även mördas.

I det som finns nu blir det allt viktigare att vi verkligen tydligt arbetar för fred, samtal och dialog för att skapa demokrati och säkerställa omsorg om de mänskliga rättigheterna. Det är dags att lägga ner vapnen, lägga ner våldet och att arbeta för en jämnare fördelning av jordens resurser – där vi även visar omsorg om naturen och miljön. Skapa hållbara jordbruk, hållbar produktion och tjänster för en ny värld och en ny framtid.

Mänsklig anständighet är att se att alla människor är värdefulla, att ingen är bättre eller sämre än någon annan, att se att oavsett religion, kultur, könsidentitet, sexualitet eller yrke så är vi alla värdefulla. Den rikes ansvar är att hjälpa den fattige, majoritetens ansvar är att hjälpa minoriteten, den som är privilegierad har ett ansvar att hjälpa den som är mindre privilegierad.

Ett Europa som bygger stängsel för att stänga ute människor för de har ”fel” religion, ”fel” hudfärg, ”fel” klädsel, det är ett Europa som har förlorat sin anständighet – det är ett Europa som har blivit omänskligt och inhumant.

Låt oss vända avhumaniseringen som sker i Europa nu, låt oss vända oss till kärleken igen. Exkludering, utanförskap, diskriminering och förtryck leder till radikalisering, till konflikter och våld. Låt oss inkludera människor oavsett bakgrund eller livstro.

Låt oss skapa fred igen, fred genom inkludering och välkomnande av människor!

När jag växte upp så var solidaritet ett fint ord. Solidaritet innebär att den som är stark hjälper den som är svag, att den som är privilegierad hjälper den utsatte, att majoritetsgrupper hjälper och lyfter upp minoriteter. När jag ser mig omkring i sociala medier som Facebook, när jag läser – företrädesvis borgerliga – ledarsidor, när jag ser innehållet hos nya mediakanaler på webben, så ser och förstår jag att i dagens Sverige så är solidaritet inte längre något fint, eftersträvansvärt och bra. Istället så har det blivit ett fult ord som står för sådant som många i dagens Sverige vänder sig emot.

Vi har den största flyktingströmmen i världen sedan andra världskriget, vi har dessutom en klimatkris och en skenande miljöförstöring. Världens samhällen utnyttjar jordens resurser i en rasande takt, precis som att vi hade betydligt fler jordklot än vi har. Det är lätt att i detta tappa tron på människor och mänskligheten, men jag tror fortfarande på solidaritet. Solidaritet behövs nu mer än någonsin. En solidaritet baserad på kärlek och tolerans.

Det pratas om volymer i samhällets flyktingdebatt, där man pratar om volymerna på flyktingströmmen som om det handlar om ett regnväder där man kan bestämma hur mycket molnen ska regna, eller en kran som fyller ett badkar där man stänger kranen när badkaret är fyllt. Men flyktingströmmen är inte något som stryps genom stängda gränser, för så länge det finns anledning att fly så kommer det finnas en flyktingström. Krig och våld är det som gör att människor tvingas lämna sina hem. I närområdena kring krigen och våldet är det redan överfullt med människor där flyktingar lever i läger under omänskliga förhållanden, världens fattigaste länder är de som har tagit emot flest flyktingar och de svämmar över. De behöver avlastning. Stänger vi gränserna och minskar mottagningen i Sverige så blir det inte färre flyktingar, strömmen finns fortfarande kvar, och vem tar hand om de som inte kommer in hit? Det är dags för Danmark, Finland, Norge att öppna upp sina gränser för flyktingar. Solidaritet behövs för att avlasta varandra och hjälpa till.

Inom den nära framtiden med växande klimatkris och miljöförstöring så kommer vi också att få nya kategorier av flyktingar, flyktingar som flyr därför att levnadsförhållandena i deras hem har förstörts av klimatkrisen. Vi kommer få flyktingar som flyr undan torka och översvämningar. Detta har redan börjat hända, och det kommer hända ännu mer i framtiden. Det är dags att världen ställer om sig till att vara förberedd för stora folkförflyttningar.

Enligt min uppfattning så har den som är privilegierad i samhället, den som befinner sig högre upp i samhällets rangskala, mer skyldigheter och den som befinner sig längre ner har färre. Den som tillhör majoritetsbefolkningen har mer skyldigheter och den som tillhör marginaliserade och utsatta grupper färre. Detta handlar nämligen också om solidaritet, att den som ingår mer i samhället har mer plikter – särskilt gentemot de utsatta, de som är utanför, de som exkluderas, de som diskrimineras och förtrycks.

I vårt samhälle idag ser jag att de privilegierade klagar på de som är mindre privilegierade. Ett exempel är ”Kista-mannen”, som det har skrivits mycket om i media senaste tiden, en man som attackerar och angriper tiggare i Kista. Han har jobb och arbete, är svensk medborgare och skattebetalare, och han angriper de som är utsatta och uteslutna ur samhället. Enligt hans egen utsago så har de inte rätt att vara där, för de betalar inte skatt och de beter sig ”annorlunda” enligt hans normer för hur människor ska vara. Jag anser att av de som är mer privilegierade så kan vi begära mer ödmjukhet, tolerans och acceptans – inte minst mer tolerans för människors olikheter och skilda personligheter.

I Sverige kan vi lösa mycket genom fler bostäder som vanliga människor har råd med. Utförsäljningen av Allmännyttan och omgörningen av hyresrätter till bostadsrätter har skapat en segregerad bostadsmarknad och bidragit till bostadsbrist. Det är dags att staten träder in och erbjuder hyresrätter med låg hyra. Urbaniseringen har lett till avfolkning av landsbygden med ökat tryck på storstäder, genom subventioner som lägre skatt i glesbygd för både individer och företag kan vi bygga ut och förstärka landsbygden. Sverige behöver fler småskaliga ekobönder som bidrar till biologisk mångfald, låt oss slopa skatt och avgifter för ekojordbruk. Och erbjud en basinkomst och grundtrygghet för samhällets utsatta och arbetslösa, låt oss förändra välfärdssystemet till att bli mer inkluderande istället för dagens exkluderande system med hårda krav som passiviserar och kränker människor. Låt oss skapa ett samhälle som tror på medborgarna!

I den politiska debatten inför årets riksdagsval så har rösterna höjts för att flyktingar innebär höga kostnader och att vi därför ska börja stänga dörrarna till Sveriges gränser. När jag läser ekonomisk forskning och forskning om invandring och flyktingar, så ser jag en helt annan bild än den bild som utmålas av politiker som vill stänga Sveriges gränser. 

Forskning visar att flyktingar och invandrare är positivt för Sverige, att detta är människor med resurser som bidrar till samhällets växande och därmed inte enbart innebär kostnader utan faktiskt även om intäkter och expansion av de resurser som Sverige har.

http://www.metro.se/nyheter/migrationsforskare-positiv-till-rekordhog-invandring-i-fjol/EVHnbs!7XAlnBF0g1yw/

Jag tycker det är viktigt att lyfta fram att alla människor är värdefulla, att alla människor innebär resurser och jag önskar att vi kunde bygga ett samhälle där vi bättre tar vara på dessa resurser än vi gör idag, istället för att göra hjälpsökande människor till teknikaliteter i bokföringen. 

Ett allt vanligare argument är att vi ska stänga gränserna för att hjälpa människor i sina närområden. Jag anser att vi ska ha öppna gränser för människor har rätt att söka hjälp och bo var de önskar i världen. Jag tror inte på att staten ska bestämma över till vilka länder männisor ska söka sig för hjälp, utan det är något som människor borde få välja själva.

Vi har ansvar för att ta emot de som söker sig hit och att hjälpa dem på bästa sätt. Samtidigt som vi gör detta kan vi självfallet bidra med ekonomiska medel för att förbättra livskvaliteteten för människor i deras närområden, det ena motsäger inte det andra – vi kan och vi bör göra både och. 

Men för mig är det inte rimligt att över 80 procent av världens flyktingar tas emot av världens allra fattigaste länder och de får trängas på liten yta i förläggningar med dålig sanitet, bristande matförsörjning, brister i sjukvård och mänskliga resurser. Istället bör vi bli fler länder i världen som öppnar gränserna, även världens rikaste länder bör öppna gränserna och ta emot människor som behöver hjälp och som flyr därför att situationen i deras hem är ohållbar. Samtidigt med detta bör vi agera för mer fred och mer fördelning av jordens resurser för att människor ska slippa fly för sina liv.

Jag hoppas att vi tillsammans kan bygga ett samhälle där vi bryr oss om varandra och där vi ger varandra lika möjligheter att följa våra drömmar och göra vårt bästa av livets resa, oavsett etnisk bakgrund, kulturell tillhörighet, könsidentitet, sexuell läggning, religiös tro eller livsåskådning. 

Det är nu söndag den 14 september som vi tillsammans i Sverige väljer inriktning på politiken och samhället för de närmaste åren. Det är ett viktigt val och att rösta är en viktig handling. 

Så här inför valet har invandring och flyktingmottagande blivit ett ämne som debatteras fligit, och jag reagerar på att den politiska retoriken främst handlar om kostnader och inte om intäkter. Det utmålas från politikerhåll att ha öppna gränser och ta emot människor kostar en förfärligt massa pengar.

När jag hör tal och läser artiklar, så slås jag av att det finns en parameter som saknas – nämligen intäkterna. Det finns alltså en idé här om att varken invandrare eller flyktingar genererar intäkter till samhället. Nu känner jag till flera invandrare och flyktingar som arbetar, har lön, driver egna företag och betalar skatt till samhället samt sätter människor i arbete som i sin tur får lön och betalar in skatt till samhället. Alla dessa osynliggörs i debatten. 

Det finns beräkningar på detta, ekonomiska rapporter som faktiskt visar att flyktingar och invandrare inte enbart innebär kostnader för samhället utan även innebär att de drar in pengar till samhället och skapar ett mervärde på många sätt. 

http://www.europaportalen.se/2013/06/invandring-en-lonsam-affar-for-skattebetalare

Förutom det rent ekonomiska värdet, så ger de även till samhället genom att de innebär ett bidrag i form av fler idéer, sätt och möjligheter. 

Sverige är ett mångkulturellt samhälle som har utvecklats genom att Sverige har tagit intryck av omvärlden. Sverige har inte varit ett land med murar omkring sig där vi inte tillåter oss att berikas av omvärldens influenser. Ur denna aspekt så kan det sägas att det inte är svenskt att stänga gränser, stänga dörrar och skapa murar mot andra människor och kulturer. 

Vi lever i en värld där vi omöjligt kan värja oss från andra kulturer och idéer. Vi har världen omkring oss genom internet, böcker, filmer och våra möjligheter att enkelt resa runt hela världen på bara några timmar.  

Det har visats att de länder som för en nationalistisk politik där man tror på assimilering av människor till en homogen kultur där alla har samma religion, värderingar, kulturella uttryck och delar samma traditioner, kläder och livsstilar, det är länder som också har begränsat yttrandefriheten och medborgarnas frihet gällande resor, internet och kultur. 

Jag tror inte på den vägen framåt för oss människor. Jag tror på brobyggande och mänskliga möten där vi ser att vi alla är människor som i grunden tillhör samma familj och därmed är släkt med varandra.

Avslutningsvis så kan det vara värt att notera att av alla de invandrare som kommer hit till Sverige så står utomeuropeiska flyktingar bara för en liten del. De allra flesta invandrarna är återvändande svenska medborgare, och den näst största gruppen är invandrare från de nordiska grannländerna. De siffror som brukar presenteras som evidens för att vi har en ”massinvandring” gör inte denna åtskillnad.

Jag tar ett tydligt politiskt ställningstagande för en generös och förbättrad mottagning av människor som söker sig till Sverige, att vi tillsammans samverkar och samarbetar för att skapa möjligheter och tillfällen för så många som möjlgt att må bra, trivas och få följa sina drömmar. Ett samhälle där alla är välkomna oavsett var man är född, kulturell bakgrund, religiös tro eller världsåskådning, könsidentitet eller sexualitet. 

Jag har gjort mitt val för den riktning som jag tror på för ett mänskligt Sverige. Jag ber att du inför valet reflekterar över vilket samhälle du vill ha och vilken vision som ska leda politiken framåt. 

Jag tror på kärlekens väg framåt.

Raphael Mabo

En positiv nyhet och ett projekt jag helt klart tror på – unga människor som möter varandra över religions- och trosgränser, bygger broar och samtalar. Detta tror jag att vi behöver mer av i Sverige, mötesplatser där vi kan mötas och lära känna varandra.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sydnytt/over-religionsgranserna

Raphael Mabo