You are currently browsing the tag archive for the ‘kriminalitet’ tag.

Så har det uppstått en diskussion igen på sociala medier om dödsstraff. Dödsstraff finns i en del andra länder och i Sverige höjs rösterna för att införa det. Min åsikt är klar: Vad människor än har gjort så är dödsstraff fel. Brott ska lagföras, men dödsstraff ser jag som djupt problematiskt av flera skäl: 

1. Det går aldrig att försäkra sig om att oskyldiga inte döms, det har hänt flera gånger att man varit bombsäker på att man hittat och dömt rätt person, och så uppdagas det sen nya bevis som visar att fel person dömdes. Med dödsstraff kan man inte säga sen ”Sorry, vi tog fel”. 

2. Ett samhälle som tillåter dödsstraff kommunicerar ut att det är okej att mörda eftersom samhället själv gör det. Om vi ska kunna bygga ett säkert samhälle så blir det dubbla budskap om samhället säger det är fel fast samtidigt rätt att mörda. Staten ska vara det etiska och moraliska föredömet. 

3. Dödsstraff avskräcker inte från grova brott, för de som begår grova brott är övertygade om att de inte kommer åka fast. De överskattar sig själva, sin egen smarthet, och underskattar polisen. Det visar forskning. 

4. Dödsstraff handlar om hämnd, och människans lust efter hämnd och vedergällning är en stark bidragande orsak till att det finns en massa krig och våldsamheter i världen. Ett samhälle som kommunicerar ut att hämnd och vedergällning är helt okej, det är inget samhälle som kan bygga fred.

Annonser

Inledningen till valrörelsen 2018 har dragit igång och redan nu kan vi se att flera partier – SD, M, L och S – närmast tävlar med varandra om vem som kan vara hårdast, tuffast och mest radikal i att bekämpa kriminalitet. Det jag reagerar över är att samhällsdebatten och mediernas rapportering handlar om symtombekämpning istället för orsaksförståelse.

Det som har försvunnit i debatten, är en diskussion om orsaker – om hur det har blivit som det har blivit. Och när det diskuteras så blir det bara ytligt och ett kollektivt skuldbeläggande av asylsökande, flyktingar och invandrare istället för att verkligen se bakomliggande orsaker. Man vill göra det till ett påstående om att det handlar om kultur, att människor som har en bakgrund i vissa länder skulle vara mer benägna att begå brott bara för att de är födda i ett visst land eller har en viss religiös eller kulturell bakgrund. Det synsättet är rasism, det är kulturell rasism att hävda att människor skulle vara mer benägna att begå brott på grund av kultur eller religion – precis som det är rasism att hävda att människor skulle vara mer benägna att begå brott på grund av sin hudfärg.

Om vi tränger djupare i frågan så ser vi att det egentligen inte alls handlar om hudfärg, kultur eller religion eller ens från vilket land man är född eller ens föräldrar är födda. Utan det handlar om Sverige och om svensk politik som har skapat situationen. Enligt Jerzy Sarnecki, professor i kriminalitet vid Stockholms universitet, så hittar vi förklaringen i socioekonomiska förhållanden. Han använder nu ett bredare perspektiv på socioekonomiska förhållanden än SCBs socioekonomisk status som bara tar upp klass. Vi pratar om inkomster, arbetare/tjänsteman eller arbetssökande, men också om utbildning, om föräldrars utbildningsnivå, om uppväxtförhållanden, om närhet till kriminalitet i området, om skolor och så vidare. Om vi tar hänsyn till detta så ser vi att det är personer med bristande socioekonomiska förhållanden som är överrepresenterade i kriminalstatistiken, och bland personer som har bristande socioekonomiska förhållanden så ser vi att det är personer med utländsk bakgrund som är överrepresenterade, framförallt personer som avviker utseendemässigt från samhällets dominerande vithetsnorm.

En viktig och ofta bortsedd faktor är skolan. Sedan över 10 år tillbaks så har samhällsvetenskaplig forskning, framförallt inom området sociologi, visat att det fria skolvalet och den marknadsliberala skolan påverkar utvecklingen negativt. Nu presenteras antologin ”Skolan, marknaden och samtiden” (Studentlitteratur) som samlar forskare från sociologi, pedagogik och socialt arbete och som problematiserar och visar på friskolereformen destruktiva effekter på samhällsutvecklingen. Jag tipsar även om antologin ”Skolan och ojämlikhetens urbana geografi” (Daidalos bokförlag) som har samma tema och som visar upp flera fallstudier som visar problematiken med friskolereformen och hur skolmarknaden ökar segregation och utanförskap.

Friskolereformen har ökat segregationen i samhället och gjort att elever i behov av extra stöd inte får den. Lärarna har deprofessionaliserats – detta betyder att de har fått många fler arbetsuppgifter än att lära och utbilda elever, tid och resurser tas från deras grundläggande arbetsuppgift och detta i sin tur innebär att skolorna har försämrats. Friskolereformen har varit en kraftigt bidragande orsak till ökad segregation, utanförskap och påtagliga klassklyftor mellan skolor och mellan eleverna i skolor. Skolor har blivit en marknad där skolorna söker profilera sig mot vissa ”kunder” (elever), det är inte längre ett skolsystem där alla är välkomna.

Ungdomar som hamnar i kriminalitet, gör det därför att de har gett upp hoppet om samhället, de ser inte en utväg. Det är en tanke om ”Staten skiter i mig så då skiter jag i staten”. För många börjar det redan i förskolan, de blir inte sedda och möts inte med de resurser som behövs, det fortsätter upp i grundskolan där de får dåliga betyg, och med dåliga betyg minskar chanserna att få jobb i samhället. Det väcks allt mer en känsla att det är kört, de kommer inte få jobb, de kommer inte tjäna pengar, de kommer inte att kunna försörja sig själva. Och medan dessa dystopiska känslor expanderar och förstärks hos individen, så finns det människor omkring som lockar med en väg till pengar, framgång och egen försörjning, kriminella gäng som lockar med sammanhang, med vänner, gemenskap, att vara någon, att betyda något, makt över sin egen tillvaro.

När alternativen är å ena sidan ett samhälle som struntar i en, som inte hjälper en, som inte har gett en stöd och resurser för att kunna skaffa sin egen försörjning, och å andra sidan en väg som erbjuder just att skapa sin försörjning, att bli sedd och intagen i en gemenskap, ja då ser sig valet för många lätt – det blir den kriminella vägen.

Samhället har ett stort ansvar i detta – kombinationen friskolereformen som ökar segregation, diskriminering och ”vi och dom”, och en nyliberal ekonomisk politik som ökar klassklyftor som gör fattiga fattigare och rika rikare (skillnaderna i inkomster är på samma nivå idag som i slutet av 1940-talet, fördelningspolitiken från 70-talet är helt utraderad) – är starka orsaker till utanförskap och därmed kriminalitet hos ungdomar som växer upp i Miljonprogrammets förorter.

Det är dags att börja förändra skolsystemet för att möjliggöra bättre integration och få ner segregation och kriminalitet. Men vi behöver även förändra den ekonomiska politiken till mer fördelningspolitik för en minskning av klassklyftor.

För den som vill läsa mer

https://www.svd.se/systemet-med-fritt-skolval-maste-bytas-ut

http://vuxenpedagogik.com/2017/11/28/skolan-marknaden-och-framtiden/

http://www.daidalos.se/component/virtuemart/skolan-och-ojämlikhetens-urbana-geografi-om-skolan,-staden-och-valfriheten.htm?Itemid=181

https://www.dn.se/debatt/okad-invandring-leder-inte-till-okat-antal-brott/

http://www.st.nu/medelpad/sundsvall/forskare-havdar-att-klyftor-gor-oss-sjuka

http://www.dagensarena.se/innehall/sverige-samst-i-klassen-har-okar-klyftorna-som-mest/

Jag ser att många längtar tillbaks, till en tid som de minns som bättre med färre våldsbrott, kriminalitet, säkra gator och ett tryggt Sverige. Men stämmer verkligen den bilden av det förgångna?

Stockholm i mitten av 1980-talet: uppgörelser mellan olika kriminella, skottlossningar i Stockholms innerstad. Eller ta den kända Maskeradligan som genomförde ett antal uppmärksammade bankrån på 1980-talet. Och visst fanns det våldtäkter, misshandel, grov brottslighet, skottlossning etc. tidigare än så… Under 1950- och 1960-talet fanns Hökarängsligan och Spiltaligan som härjade i Stockholm och gjorde vardagen otrygg för stadens invånare. Våren 1895 (nej, ingen felskrivning, jag menar 1895!) sprängde stockholmspolisen det kriminella gänget ”Stora Ligan” som hade härjat runt i staden, ligan dominerades av arbetslösa ungdomar/unga vuxna i åldern 17-25 år (känns detta igen?!).

Inget nytt under solen. Däremot har ju befolkningen i städerna ökat vilket har gjort att det naturligt genom det blir fler kriminella i antal, sen har ju även narkotikan kommit starkare och blivit ett problem, och sedan slutet av 1980-talet har klassklyftor ökat i samhället vilket har ökat de socioekonomiska skillnaderna osv.

Men en viktig faktor är internet och sociala medier som Facebook, uppbyggnaden av informationssamhället. I ett samhälle utan Facebook, utan en mångfald av radio- och TV-stationer, utan en mångfald av nyhetsrapporterare, så är det många händelser som inte får plats i etern, som går många människor förbi. Och händelserna i städerna blev inte riksangelägenheter på samma sätt på 1960-talet som nu. Internet och sociala medier har gjort att världens våldsamheter har kommit närmare inpå, vi vet mer om det, det rapporteras med en gång, och allt är uppe till ytan, inte bara en bråkdel som förr. Den breda massan förr levde i en ignorans kan man säga, i nöjd och lycklig okunskap om allt det hemska som hände och skedde i samhället.

Det finns absolut en romantisering i samhället om gångna tider som var så mycket bättre än nu, en nostalgi och längtan tillbaks till en förlorad tid som flytt. Redan Marcel Proust skrev om det i sitt banbrytande epos ”På spaning efter den tid som flytt”. Det har förekommit i alla tider. Människor på medeltiden som satt och tänkte ”Det var minsann bättre förr”… Inget av det hjälper en förändring.

Låt oss göra det bästa av den tid som är nu och agera för fred och respekt, istället för att drömma tillbaks till en tid som egentligen aldrig funnits.