You are currently browsing the tag archive for the ‘samhället’ tag.

Tonen på sociala forum är ofta hård och kall, särskilt i ”alternativmedia” som florerar av verbalt våld och raljeringar mot meningsmotståndare. Gruppen #Jagärhär har nyligen utsatts för smutskastning av samhällsdebattörer som Joakim Lamotte, Ann Heberlein och Katerina Janouch med flera. #Jagärhär är en ideell förening som arbetar för ett vänligt och respektfullt samtalsklimat på sociala medier.

Det hela började med att ett tjugotal medlemmar ur gruppen försvarade en brottsdömd och attackerade ett brottsoffer på en privat sida på Facebook. Detta avskyvärda beteende ledde till att de snabbt uteslöts så fort gruppens administratörer fick reda på det, och gruppens talesperson Mina Dennert tog kraftigt avstånd och uttryckte sin sympati och deltagande med offret.

Gruppen har över 75 000 medlemmar och på sociala medier så hålls alla gruppens medlemmar ansvariga för det klandervärda och hemska beteende som ett tjugotal personer har haft. Gruppens alla medlemmar smutskastas och skuldbeläggs kollektivt för ett fåtal individers agerande. Jag frågar mig, är detta näthat rimligt? Är något näthat rimligt?

Låt mig som aktiv medlem i #Jagärhär vara tydlig – gruppen tar inte ställning i sakpolitiska frågor eller i andra ämnen som förekommer i samhällsdebatten. Gruppens enda syfte, och det som förenar medlemmarna, det är att stå upp för ett vänligt och respektfullt samtalsklimat som ett samtal vänner emellan. Ett samtalsklimat fritt från rasism, sexism och andra former av verbalt våld.

Varje medlem har rätt att uttrycka sina egna personliga åsikter i samhällsdebatten utan att det ska tolkas som att de uttrycker en kollektiv åsikt för #jagärhär. Varje medlem ansvarar själv för sitt agerande på sociala medier. I gruppen görs ofta ett tydliggörande av gruppens syfte för att påminna medlemmarna om detta, att de ej ska framföra sina personliga åsikter om olika ämnen som att de är #Jagärhärs åsikter. #Jagärhär tar nämligen inte ställning som grupp i samhällsdebattens olika sakfrågor, gruppen tar endast ställning för ett vänligt och respektfullt samtalsklimat utifrån mänskliga rättigheter och allas lika värde.

När gruppens medlemmar och representanter kallas för terrorister, batkihäxor, PK-eliten, kulturmaffia, homomaffia, sionistmaffia, globalister och gruppen anklagas för att vara en sekt, så känner jag mig förbluffad. På alternativmedier piskas stämning upp med olika nedsättande kodord för att bygga gemenskap och styrka utifrån aggression och hat. Jag tror på vänlighet och respekt, att vi alla människor hör samman och ingår i varandra.

Jag personligen tror på det vänliga samtalet utan svordomar, utan raljeringar, utan nedsättande epitet, med respekt för allas lika värde oavsett etnisk, kulturell och religiös bakgrund. Jag tror på det mångkulturella samhället där vi bör möta varandra och inkludera varandra, oavsett vart vi är födda eller vilken kultur eller religion som tillhörs. Jag vill se ett vänligt, medmänskligt och solidariskt samhälle där människor stödjer varandra.

Verbalt våld, personangrepp och raljeringar, ser jag som uttryck för frustration. Låt den frustrationen ta andra vägar än att uttryckas med syfte att skada och såra våra medmänniskor. Gå ut i skogen och skrik, spring ett varv, bygg något vackert i trä, måla en tavla, lägg ett tegeltak… Gör något kreativt och vackert av den kraft som frustration innebär. Attacker mot medmänniskor är inte okej.

Låt oss tillsammans agera för ett vänligt och respektfullt samtalsklimat. Det räcker med hat och hot nu, det räcker med verbalt våld, det räcker med samhällsdebattörer som smutskastar och attackerar meningsmotståndare. Låt oss bygga samhället genom kreativitet och kärleksfull respekt och medmänsklighet.

Raphael Mabo
#jagärhär

 

Mina Dennert har skrivit en artikel om näthatet som hon och gruppen har utsatts för: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/pJPXj/jag-har-varit-tyst-men-nathatet-tar-aldrig-slut

Annonser

När man ser sig om på internet och i media, när man tar del av det offentliga samtalet och samhällsdebatten, så kan det tyckas som att det har blivit värre med våld, krig och konflikter, som att världen befinner sig i ett kaos, eller som att Sverige eller vissa lokalsamhällen befinner sig i kaos. Jag ser det som ett resultat av att världen och dess händelser har kommit närmare, det finns mer i vår vardag genom utvecklingen av internet och annan masskommunikation. I mitten av 1980-talet fanns dödsskjutningar, rån och uppgörelser mellan olika kriminella gäng i Stockholms innerstad, men det blev inte lika mycket debatt rikskänt som när liknande händelser händer idag. Eller ta de ligor som härjade i Sverige på 1960-talet. Då fanns inte Facebook, vi hade begränsade kanaler i TV och radio, många händelser både inom Sverige och externt rymdes inte i etern eller den pappersmedia som fanns tillgänglig. Idag får en händelse snabb spridning över ett stort område, så det gör att det kan tyckas som att krig, våld, hemskheter har blivit mer för vi får reda på mer.

Krig, våld och konflikter finns i människans historia och det fortsätter, både mellan människor och mellan länder och alla nivåer däremellan. I grund och botten tror jag att allt handlar om människor som inte blivit sedda, hörda eller lyssnade på sedan tidig ålder. Detta påverkar människors beteenden. Många för ut sin frustration, sitt inre mörker, många identifierar sig med sitt ego och enbart det materiella. Jag tycker det är intressant att följa vad kriminella säger om sin uppväxt om sitt liv, ingen väljer egentligen kriminalitet och ingen är född ond, utan kriminalitet är som en konsekvens av en dysfunktionell tillvaro där människor inte har fått det stöd som de behöver. Även de ökande klassklyftorna i samhället bidrar till mer våld och kriminalitet (i Sverige har klassklyftor och inkomstskillnader ökat dramatiskt sedan i slutet av 1980-talet). Det uppkommer en vrede hos de som inte har därför att andra har.

Sen har vi ett samhälle som under många år har rört sig in i mer materialism, konsumerism, statusjakt där du är det du har, du är dina prylar, dina kläder, innemärkena som du har, och för att vara ”rätt” i gänget så behövs vissa – kostsamma – attribut. Det skapar också ojämlikhet och utanförskap, och därmed flera konfliktytor.

Ytterligare är filmer, TV-serier och datorspel som länge fört fram budskapet att konflikter löser man med vapen, med våld. Jag tror absolut att detta påverkar undermedvetet, den massiva explosionen av olika fictionmedier som överbelastar sinnet och bara matar på, och gör att skillnaden mellan verklighet och fiction blir otydlig. Se näthatet där människor hatar varandra och har en massa tankar om varandra bara för att man sitter på en annan sida av skärmen.

De geopolitiska konflikterna ser jag som ”som i det lilla som i det stora och som i det stora så och i det lilla”, alltså allt hänger ihop. Makro och mikro, de är inte separerade. Därför tillhör jag inte dem som skyller på ”eliten” som annars tillhör det vanliga idag. För ”eliten” är också människor. Och konfliktytor mellan människor är ett mänskligt problem, inte om ”folk” vs ”eliten”. Det som händer mellan länder är en reflektion (spegling) av konflikter mellan människor.

Jag håller med de som säger att det troligtvis kommer att bli värre, det är mycket rädslor, mörker och hat som forsar ut i samhället och det kommer att fortsätta forsa ut och verka ett tag till, sedan kommer en mättnad när människor har tröttnat på att hata, tröttnat på att kollektivt skuldbelägga, tröttnat på att dela upp och separera i olika grupper, tröttnat på nationalism, murar, gränser och distansering.

Och då kommer ljuset, då kommer enheten, då bygger vi ett nytt samhälle tillsammans. Fram tills dess gäller att göra det vi kan i den verklighet vi har omkring oss, göra det vi kan för att sprida respekt, kärlek och agera utifrån att alla människor är lika mycket värde. Agera för att minska klyftor och öka förståelse. Jag tror på att fortsätta tro på en fredlig värld, att vi kan nå fred. Att det kommer en era där människan har lagt ner krigen, har lagt ner sina vapen.

Modern forskning håller inte med om bilden av människor som våldsamma och krigiska. Människan härstammar från samma släktgren som Bonobon-apan, och Bonobon löser sina konflikter genom kärlek inte genom att slåss. Att jaga och döda djur är enligt forskning ett inlärt beteende hos människor, det finns människor som tog efter rovdjuren för att de valde att göra det – det finns också människor som inte följde det spåret. Det finns mänskliga kulturer sedan tusentals år som har behållit att inte jaga och slakta djur.

Douglas P. Fry, professor i antroplogi vid Åbo universitets akademi, har samlat ihop forskningen om människans krig och fred och visar i sina sammanställningar att människan genom årtusenden har varit ett i huvudsak fredligt väsen.

Krigen är, enligt professor Fry, en ökande sannolikhet på grund av en ökande komplexitet i hierarkiska samhällsstrukturer där människor tappat kontakten med varandra, vilket vi har sett framförallt under de senaste århundradena. Krig är alltså en sentida uppfinning, men vi bör ändå minnas att även idag så finns det mer av fred i världen än krig.

Men, myten om människans våldsamhet är en populär mytbildning som skapas och expanderas av massmedierna. Problem, konflikter, krig är säljande, det är iaf vad massmedierna tror. Därför koncentrerar sig massmedia på en negativ nyhetsrapportering och det mesta av det bra och positiva som händer i världen är de tysta om. Resultatet blir en skev och vrängd bild där massmedia har skapat negativa diskurser. Massmedia programmerar människor till negativitet och frammanar känslor av rädsla och hotfullhet. Dessutom utifrån ett eurocentriskt perspektiv som utgår från väst som norm och där länder och kulturer utanför Europa och den dominerande västliga diskursen negativiseras och utmålas i mörka färger. I en komplex och informationstät värld så förenklar massmedia världen och stödjer ett ”vi och dom”, det finns en kultur av mental negativ diskurs på nyhetsredaktioner, även i Sverige. Detta är fiktiva tavlor som facistiska rörelser och politiska partier stödjer sin politik på och fortsätter utslagningen av ”vi och dom” vilket leder till utanförskap och konflikter som en självuppfyllande profetia, inte minst gällande flyktingar, invandrare och andra religioner än kristendom.

För mer om detta rekommenderar jag den utmärkta antologin ”Mörk magi i vita medier” (Carlsson bokförlag) med Ylva Brune som redaktör. Det är en kritisk och tankeväckande reflektion över nyhetsrapporteringen med texter av svenska självkritiska journalister och av samhälls- och medieforskare. Boken är inte ny utan är från slutet av 1990-talet, men den gäller tyvärr fortfarande och är i högsta grad aktuell än i dag.

Civiliserade samhällen behöver utbildning, för utbildning hjälper oss att se igenom en komplex värld och sätta i sammanhang. Kunskap om historien och samhället hjälper oss att förstå människor och jag tror på att hämta upp historien, lära av den i vårt byggande framåt.

Raphael Mabo
Akademiker med etnologi som huvudämne och idéhistoria som biämne.

Intressanta länkar:

Samarbete för evolutionen framåt

Människor är födda till att samarbeta