You are currently browsing the tag archive for the ‘skolpolitik’ tag.

Inledningen till valrörelsen 2018 har dragit igång och redan nu kan vi se att flera partier – SD, M, L och S – närmast tävlar med varandra om vem som kan vara hårdast, tuffast och mest radikal i att bekämpa kriminalitet. Det jag reagerar över är att samhällsdebatten och mediernas rapportering handlar om symtombekämpning istället för orsaksförståelse.

Det som har försvunnit i debatten, är en diskussion om orsaker – om hur det har blivit som det har blivit. Och när det diskuteras så blir det bara ytligt och ett kollektivt skuldbeläggande av asylsökande, flyktingar och invandrare istället för att verkligen se bakomliggande orsaker. Man vill göra det till ett påstående om att det handlar om kultur, att människor som har en bakgrund i vissa länder skulle vara mer benägna att begå brott bara för att de är födda i ett visst land eller har en viss religiös eller kulturell bakgrund. Det synsättet är rasism, det är kulturell rasism att hävda att människor skulle vara mer benägna att begå brott på grund av kultur eller religion – precis som det är rasism att hävda att människor skulle vara mer benägna att begå brott på grund av sin hudfärg.

Om vi tränger djupare i frågan så ser vi att det egentligen inte alls handlar om hudfärg, kultur eller religion eller ens från vilket land man är född eller ens föräldrar är födda. Utan det handlar om Sverige och om svensk politik som har skapat situationen. Enligt Jerzy Sarnecki, professor i kriminalitet vid Stockholms universitet, så hittar vi förklaringen i socioekonomiska förhållanden. Han använder nu ett bredare perspektiv på socioekonomiska förhållanden än SCBs socioekonomisk status som bara tar upp klass. Vi pratar om inkomster, arbetare/tjänsteman eller arbetssökande, men också om utbildning, om föräldrars utbildningsnivå, om uppväxtförhållanden, om närhet till kriminalitet i området, om skolor och så vidare. Om vi tar hänsyn till detta så ser vi att det är personer med bristande socioekonomiska förhållanden som är överrepresenterade i kriminalstatistiken, och bland personer som har bristande socioekonomiska förhållanden så ser vi att det är personer med utländsk bakgrund som är överrepresenterade, framförallt personer som avviker utseendemässigt från samhällets dominerande vithetsnorm.

En viktig och ofta bortsedd faktor är skolan. Sedan över 10 år tillbaks så har samhällsvetenskaplig forskning, framförallt inom området sociologi, visat att det fria skolvalet och den marknadsliberala skolan påverkar utvecklingen negativt. Nu presenteras antologin ”Skolan, marknaden och samtiden” (Studentlitteratur) som samlar forskare från sociologi, pedagogik och socialt arbete och som problematiserar och visar på friskolereformen destruktiva effekter på samhällsutvecklingen. Jag tipsar även om antologin ”Skolan och ojämlikhetens urbana geografi” (Daidalos bokförlag) som har samma tema och som visar upp flera fallstudier som visar problematiken med friskolereformen och hur skolmarknaden ökar segregation och utanförskap.

Friskolereformen har ökat segregationen i samhället och gjort att elever i behov av extra stöd inte får den. Lärarna har deprofessionaliserats – detta betyder att de har fått många fler arbetsuppgifter än att lära och utbilda elever, tid och resurser tas från deras grundläggande arbetsuppgift och detta i sin tur innebär att skolorna har försämrats. Friskolereformen har varit en kraftigt bidragande orsak till ökad segregation, utanförskap och påtagliga klassklyftor mellan skolor och mellan eleverna i skolor. Skolor har blivit en marknad där skolorna söker profilera sig mot vissa ”kunder” (elever), det är inte längre ett skolsystem där alla är välkomna.

Ungdomar som hamnar i kriminalitet, gör det därför att de har gett upp hoppet om samhället, de ser inte en utväg. Det är en tanke om ”Staten skiter i mig så då skiter jag i staten”. För många börjar det redan i förskolan, de blir inte sedda och möts inte med de resurser som behövs, det fortsätter upp i grundskolan där de får dåliga betyg, och med dåliga betyg minskar chanserna att få jobb i samhället. Det väcks allt mer en känsla att det är kört, de kommer inte få jobb, de kommer inte tjäna pengar, de kommer inte att kunna försörja sig själva. Och medan dessa dystopiska känslor expanderar och förstärks hos individen, så finns det människor omkring som lockar med en väg till pengar, framgång och egen försörjning, kriminella gäng som lockar med sammanhang, med vänner, gemenskap, att vara någon, att betyda något, makt över sin egen tillvaro.

När alternativen är å ena sidan ett samhälle som struntar i en, som inte hjälper en, som inte har gett en stöd och resurser för att kunna skaffa sin egen försörjning, och å andra sidan en väg som erbjuder just att skapa sin försörjning, att bli sedd och intagen i en gemenskap, ja då ser sig valet för många lätt – det blir den kriminella vägen.

Samhället har ett stort ansvar i detta – kombinationen friskolereformen som ökar segregation, diskriminering och ”vi och dom”, och en nyliberal ekonomisk politik som ökar klassklyftor som gör fattiga fattigare och rika rikare (skillnaderna i inkomster är på samma nivå idag som i slutet av 1940-talet, fördelningspolitiken från 70-talet är helt utraderad) – är starka orsaker till utanförskap och därmed kriminalitet hos ungdomar som växer upp i Miljonprogrammets förorter.

Det är dags att börja förändra skolsystemet för att möjliggöra bättre integration och få ner segregation och kriminalitet. Men vi behöver även förändra den ekonomiska politiken till mer fördelningspolitik för en minskning av klassklyftor.

För den som vill läsa mer

https://www.svd.se/systemet-med-fritt-skolval-maste-bytas-ut

http://vuxenpedagogik.com/2017/11/28/skolan-marknaden-och-framtiden/

http://www.daidalos.se/component/virtuemart/skolan-och-ojämlikhetens-urbana-geografi-om-skolan,-staden-och-valfriheten.htm?Itemid=181

https://www.dn.se/debatt/okad-invandring-leder-inte-till-okat-antal-brott/

http://www.st.nu/medelpad/sundsvall/forskare-havdar-att-klyftor-gor-oss-sjuka

http://www.dagensarena.se/innehall/sverige-samst-i-klassen-har-okar-klyftorna-som-mest/

Annonser

Ibland hamnar jag i diskussioner som är kritiska mot humaniora, kultur- samhällsvetenskap. De kritiska argumenten brukar handla om svårigheten att se den samhälleliga nyttan med det, och att det bara är för individen själv och att det är bättre att utbildning fokuserar på praktiska färdigheter.

När jag ser mig omkring i samhället idag så ser jag ökande fördomar och diskriminering av människor som på olika vis är ”annorlunda” och jag ser rädslor, stigmatisering och att det blir allt vanligare att dra människor över en och samma kam.

Ett exempel är de allt vanligare påståendena sin florerar på internet om att det är en del av islam att män våldtar kvinnor, eller att judar är giriga och hungriga efter makt och världsherravälde, att romer är tjuvar, bedragare och för lata för att jobba. Alla dessa är förenklingar och fördomar.

Vad humaniora, kultur- och samhällsvetenskap har förmågan att ge samhället, det är kunskap och förståelse för människor, kulturella uttryck, religioner och så vidare. Humaniora, kultur- och samhällsvetenskap visar upp världens komplexitet, sätter i sammanhang och berättar om världen som färgrik i många nyanser istället för svart och vitt med enkla svar och särskillnad.

Jag tror på att det behövs mer av humaniora, kultur- och samhällsvetenskap i skolan idag. Under många år har dessa ämnen nedmonterats bit för bit till förmån för matematik, naturvetenskap och teknik. Jag ser det som en delförklaring till att intoleransen för andra människor ökar i samhället.

Det vi inte känner till, det vi har för lite kunskap om och det vi inte förstår, det skapar osäkerhet och av osäkerhet kommer rädsla och självförsvar för det okända.

Grunden för människors växande är inre trygghet och relationsskapande till sig själv och andra, i detta växer empati. Men jag tror vi även behöver en motvikt till informationssamhällets förenkling och polarisering, där ser jag att humaniora, kultur- och samhällsvetenskap har sin plats.

Raphael Mabo