You are currently browsing the tag archive for the ‘Sverige’ tag.

Det finns – eller har funnits (kanske är på väg att ändras nu) – en tystnadskultur i Sverige om övergrepp och ofredande. Nu med hashtaggen #metoo kommer mångra fram, även historier längre tillbaks. Jag är kritisk till uthängandet med namn på personer som sker i media och sociala medier – jag tror på ett rättssystem där polisen utreder, åklagaren åklagar och domstolen dömer, ett fungerande rättssystem är en viktig grund för samhället och bör inte kidnappas av eller ersättas av mobbningsmobbar på sociala medier.

Jag ser ser en risk nu att detta görs till något som bara handlar om vissa kändisar eller mediaprofiler, och att det ofredande och de övergrepp som sker överallt i samhället i många sammanhang drunknar och inte syns. Det här problemet har funnits och finns överallt, säkert på de flesta arbetsplatser och de flesta kvinnor har utsatts för ofredande. Problemet är så mycket större än enskilda profiler som nu kommenteras/hängs ut i medier.

Ofredande, övergrepp och sexism behöver diskuteras i hela samhället, det är ett problem som börjar redan i ungdomen. Jag minns från min skoltid killar som sa i omklädningsrummet efter gymnastiken om att till helgen ”ska pumpa tjejjerna så hårt att de spricker” – det börjar redan med en jargong, som växer till ett synsätt och som säger att sexism och objektifiering är okej, det flyter ut till sexistiska skämt, taffsande och annat ofredande och i extremfall våldtäkt.

Detta är större och mer utbrett än att det handlar om vissa sammanhang som nu lyfts fram i media. Och det handlar inte om någon särskild etnisk, kulturell eller religiös bakgrund. Det handlar om alla bakgrunder, alla samhällsnivåer, alla samhällsklasser. Det finns och har alltid funnits runtomkring oss i samhället.

Det vi kan göra och bör göra är att visa ödmjukhet inför dessa berättelser om ofredande, övergrepp, sexism och objektifiering, som kommer fram, lyssna på de som berättar, och även ta vår tid att reflektera över det egna beteendet och den egna historien. För att bygga en ny samhällsutveckling baserat på respekt och hänsyn.

Annonser

Jag tror på det mångkulturella samhället därför att jag tror på människors frihet. Kultur och traditioner skapas, omskapas och är i en ständig förnyelseprocess genom människors uppfinningsrikedom, interaktion och det är en process som sker både individuellt och kollektivt mellan oss människor i relation till varandra. Ingen kultur är statisk eller oföränderlig. Det ligger i människans natur att gå framåt, expandera och utvecklas. Samtidigt med detta så ligger det också i människans natur att vara osäker eller bekymrad inför förändringar. Vi människor är samtidigt vanedjur och vi söker tillhörighet med andra, för vi är inte isolerade utan föds in i ett sammanhang, in i ett kollektiv.

När vi svenskar reser utomlands och pratar om Sverige, så är vi mer hyllande och stolta över Sverige än vi skulle visa i Sverige. När svenskar flyttar utomlands så blir svenskarna mer patriotiska, mer omhuldande av det som uppfattas som svenska traditioner, än vi svenskar är i Sverige. Detta är inget unikt, detta finns över hela världen och i alla kulturer – att när vi kommer bort från vår hemmiljö, från vårt kulturella och sociala arv, så söker vi i främmande miljöer oss mer till den kultur och traditioner som vi är vana vid, samtidigt som vi också öppnar upp oss för att lära oss om den kultur och det land som vi har flyttat till. Vi behöver förankring med vårt ursprung för att bygga trygghet i det nya landet, i den nya tillvaron. Det är när vi har en trygg förankring i vår familj, i vårt ursprung och vårt arv, som vi även kan gå ut och möta människor utifrån öppenhet och respekt för den nya kultur som vi har flyttat till. Över hela världen så finns det föreningar, mötesplatser, kyrkor och ja även skolor, för människor från Sverige. Svenskar ser inget fel eller problem med detta, men när människor kommer hit från andra länder och skapar mötesplatser för sig precis som utflyttade svenskar gör i andra länder, då tar många svenskar det som ett hot mot Sverige.

Integration handlar om att människor som är nya i ett land tillåts ta med sig sin kultur och traditioner samtidigt som de jobbar, studerar, skaffar vänner och deltar i livet i det nya landet. Det finns ingen motsättning mellan att bejaka sina rötter och samtidigt också ta aktiv del i det nya landets liv. Det är vad mångkultur också är, att olika kulturer kan leva sida vid sida. Därför är det så viktigt detta som står i de svenska grundlagarna om att skydda och befrämja minoriteters kulturer. Trygghet, rötter, skapar fred. Inkludering av människor skapar fred. Assimilering (att förneka sitt arv, riva upp sina rötter och ta avstånd från vart man kommer ifrån) skapar otrygga människor, utan rötter, utan grund, utan kontakt med sin dåtid och därmed ingen trygg framtid. För att veta vart vi ska, för att möta livet utifrån en trygg plats, så tror jag att det är viktigt att vara medveten om och även bejaka varifrån vi kommer.

Det innebär självfallet inte att uttryck som strider mot de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen så som det är uttryckt av FN, ska tillåtas. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen är en gemensam överenskommelse, ett gemensamt beslutat fundament, som många av världens länder tillsammans har diskuterat fram. Alla länder brister tyvärr i hur detta omfamnas och stöds, så även Sverige som fortfarande inte har inlemmat barnkonventionen i svensk lagstiftning och som fortfarande bryter mot de mänskliga rättigheterna inte minst när det gäller till exempel hanteringen av samerna. Medvetenheten om de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen behöver stärkas i Sverige och i alla världens länder.

Uteslutning och exkludering skapar konfliktytor och därmed våld och ökar risken för krig. Nationalismens strävan efter monokulturella samhällen med likriktning och höga murar mot omvärlden, det ökar risken för krig. Nationalismen och murbyggande är vapenindustrins bästa vän. Jag tror på samarbete, samverkan och öppenhet. Klimatförändringarna och överutnyttjandet av naturens resurser ställer krav på ett globalt samarbete mellan länder, en global resursfördelning och globala åtgärder för en omställning till en tillvaro som är mer anpassad efter naturens förutsättningar.

Det mångkulturella samhället ställer krav på oss människor, att vi ser och behandlar varandra utifrån att alla människor är lika mycket värda. I sociala medier idag sprids en annan berättelse, en berättelse om att Sverige enbart är till för så kallade ”etniska svenskar” och att flyktingar, invandrare och människor som är födda någon annanstans än Sverige, är sämre människor. Det sprids myter och anklagelser om att flyktingar och invandrare får mer i bidrag, är skyldiga till de flesta våldtäkter och de flesta brott, och att medier skulle mörklägga och inte berätta sanningen om muslimer. Överallt i hela världen finns den berättelsen om människor som har kommit till ett nytt land, även svenskar som emigrerade till Nordamerika möttes av misstänksamhet, myter och fördomar. Jag säger inte att det mångkulturella samhället är lätt och utan utmaningar, men det är bättre än alternativen och den enda möjlighet jag ser framåt för en värld där vi tar ansvar för fred, samarbete och samverkan och därmed mänsklighetens överlevnad.

Vi bygger det nya samhället varje dag genom att se, möta och respektera varje människa som en människa, oavsett var den människan är född, oavsett religiös tro eller icke-tro, oavsett folkgrupp. Vi bygger genom att berätta, visa och sprida om vår tro på det mångkulturella samhället och människors lika värde, att stå upp för de mänskliga rättigheterna varje dag i samhället och även på sociala medier, att sprida goda, positiva vibbar!

Idag är det Sveriges nationaldag, en dag för att fira nationen Sverige, landet Sverige i Europa på planeten Jorden i en del av universum och alltings oändlighet. Ja låt oss fira denna del av alltet idag, och när vi gör det – låt oss även reflektera över vilket Sverige som vi vill ha nu och i framtiden.

Det Sverige som jag vill leva i, det är ett Sverige som fortsätter att utveckla tolerans, demokrati och solidaritet. Ett Sverige där vi försvarar offentlighetsprincipen hos myndigheter och där vi respekterar människor oavsett hudfärg, religiös tro och livsåskådning, könsidentitet, kärleksval, utbildningsnivå och födelseort. Ett Sverige där vi utvecklar jämställdheten och jämlikheten mellan könsidentiteter. Ett Sverige där alla människor i detta land ges möjligheter och hjälp och stöd att följa och förverkliga sina drömmar.

Ett Sverige där vi har slutat dela in människor där vissa grupper är bättre och andra är sämre, ett Sverige där vi har slutat ställa grupper mot varandra, ett Sverige där vi har slutat att exkludera och istället allt mer inkluderar varandra. Ett Sverige där vi hjälper den som är svag, sjuk, fattig och hjälpsökande – oavsett hudfärg, bakgrund, kön eller religion och livsåskådning. Ett Sverige av mångfald och mångkultur, för vi människor är nyfikna och inspireras av varandra, vi utvecklas och går framåt i livets resa.

Idag tänker jag på de människor och den natur och de djur som ingår i den del av vår värld som kallas för Sverige, och jag tror på en omsorg om varandra, om naturen och om djuren. Och jag tror på att ha och visa denna omsorg och respekt i vår vardag gentemot varandra och sprida denna omsorg och respekt omkring oss och även ut i världen. Min dröm är att hela jorden är en planet av omsorg och respekt, ja ett helt universum av detta. Jag tror på att vi alla gör skillnad genom våra val i vår vardag, oavsett var vi bor och lever. Jag tror på en värld med öppna gränser där människor får röra sig och följa sina drömmar, längtan och hjärta. Där inga länder är bättre eller sämre än något annat, där inga folk eller grupper ställs mot varandra, där de starka inte längre nyttjar de svaga.

Jag tror på ett Sverige där vi samarbetar och samverkar, jag tror på en hel värld där vi samarbetar och samverkar över nationer, länder och grupper. Låt oss ta hand om varandra!

Raphael Mabo

Sara Widén (Enhet) diskuterar dagens politiska klimat utifrån vetenskap om relationer och påverkan, att vi människor är reaktionella snarare än rationella. Det är en intressant artikel då den visar på att vi människor, inte minst i politiska sammanhang, påverkas av vår omgivnings ramsättande. Denna påverkan kan vara medveten eller omedveten. Om vi blir medvetna om vårt inre, att vi medvetandegör våra reaktioner och vår kommunikation, så tror jag att vi även kan börja diskutera inom politiska sammanhang om den gängse kulturen av smutskastning och polemisk retorik för att plocka poänger på varandra, hjälper eller stjälper en debatt och diskussion framåt som genererar lösningar. Medvetenhet är ett steg för förändring. Jag tror att den politiska kulturen skulle må bra av en förändring för mer samarbete, samverkan och fokus på lösningar än raljering.

Raphael Mabo