Raphael Mabo : Ensamkommande får en ny chans

Idag röstade Riksdagen för det omdebatterade lagförslaget om att ge några ensamkommande en ny chans, jag ställer mig helt bakom beslutet. Tyvärr fylls sociala medier om falska påståenden om ”amnesti”, att de ljuger om sin ålder, att de saknar asylskäl och att nu kommer pensionärer inte få sin pension – Oseriös skrämselretorik för att skruva upp tonläget och öka polariseringen, att den som låter mest ska vara den som vinner. Det märks att det snart är val.

Detta handlar om de ensamkommande som drabbades av långa handläggningstider och att reglerna ändrades innan deras ansökan var färdigbehandlad. Jag tycker det är alldeles utmärkt att staten ger dem kompensation genom att ge dem möjlighet att gå klart skolan och att inkomma med en ny asylansökan.

Om Sverige hade gjort rätt från början så hade vi inte hamnat i den här situationen. Felet var alltså de långa handläggningstiderna i kombination med ett förändrat regelverk som gällde retroaktivt alltså även gällde för redan inkomna ansökningar istället för att bara gälla för de som lämnades in efter att reglerna ändrades.

Vi får se hur Migrationsverket kommer att bedöma dem den här gången, det vet vi inte än så det är bara spekulationer.

Tyvärr fokuserar medierna bara på flyktingar och skriver inte om de välfärdssatsningar som regeringen föreslagit, det har helt kommit bort i samhällsdebatten att skatten på pensioner sänks och att regeringen gör den största välfärdssatsningen i modern tid med mer pengar till sjukvård och utbildning m m.

Kommentarer om att de skulle ljuga om sin ålder osv, allt det är spekulationer utan evidens. Faktum är att det finns inga säkra metoder för åldersbedömningar, Migrationsverket skriver upp åldrar när det saknas dokumenterad evidens på att personen är under 18 år – det betyder inte att personen verkligen är över 18 år.
Forskning visar att det går bra för ensamkommande från Afghanistan i Sverige, de får snabbare jobb och integreras snabbare än andra ensamkommande. Sverige behöver dessutom arbetskraft så det vore slöseri med mänskliga resurser att inte ta hand om de som kommit hit och satsa på utbildning och integration.

”De ensamkommande barnen från Afghanistan får snabbare arbete än ensamkommande barn från andra länder. Det är en av slutsatserna i en omfattande studie av hur det går för de barn som kommer som ensamma flyktingar till Sverige.”
https://www.forskning.se/2017/01/25/ensamkommande-fran-afghanistan-klarar-sig-bast/

Rekommenderar även den här debattartikeln och framförallt slutet av den som visar upp afghanska ensamkommande som kommit och som har tagit fina akademiska meriter och fått jobb! https://www.aftonbladet.se/debatt/a/VRMLj4/sverige-har-hjalpt-oss-att-na-vara-drommar

Vi har även forskning från Mälardalens Högskola över ensamkommandes värderingar och attityder som ger en annan och mer positiv bild än den sedvanliga mediabilden som bara vill utmåla ensamkommande som problem med sunkiga attityder.

”– Egentligen är det så att den akademiska forskningen nästan uteslutande visar att invandring är en resurs men medias bild är ofta fokuserad på gruppen som ett problem. Därför är jag inte förvånad över att vår forskning visar en betydligt mer positiv bild av nyanlända, framför allt ensamkommande barn, jämfört med den bild media ger, säger Mehrdad Darvishpour som leder projektet ”Nyanlända barns inkludering och jämställdhetsutveckling i samhället”.”
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vastmanland/forskare-medias-bild-av-de-ensamkommande-barnen-ar-felaktig

”För­ra årets BNP ökade mer än väntat på grund av de många flyk­tingar som kom un­der hösten och de in­satser som det ledde till. Även på läng­re sikt leder fler män­ni­skor i ett land till ökad eko­no­misk ak­ti­vi­tet, vil­ket är vad som av­speglas i till­växt­siff­rorna. En or­sak till att Sve­ri­ges ekonomi växt så snabbt jäm­fö­rt med många an­dra OECD-länder de sen­ate åren är den stora in­vandringen. Att kost­naderna på kort sikt kan vara stora är en an­nan sak.

Ge­nom att många män­ni­skor i de mest ”pro­duk­tiva” ål­drarna, 30-45 år, kommer minskar pro­blemen med att allt fär­re yr­kes­ak­tiva måste för­sörja allt fler unga och gam­la. För­enklat kan man säga att när vux­na män­ni­skor in­vandrar slipper sam­häl­let kost­naderna för för­sko­la skola, för­äld­ra­le­dig­het, pro­duk­tions­bort­fall un­der le­dig­heten et­ce­te­ra.”
http://www.skd.se/2016/12/10/in%C2%ADvandring-ger-vinster/

”Sverige behöver ett årligt invandringstillskott med 64.000 människor i arbetsför ålder under lång tid. Det säger Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg. – Det föds helt enkelt för få för att vi ska klara oss utan invandring.
SVT Nyheter har i några reportage berättat om den tilltagande arbetskraftsbristen i högkonjunkturens spår. Det råder stor brist på kockar inom restaurangbranschen. Många verkstadsindustrier söker med ljus och lykta efter folk. Flera tusen buss- och tågförare kommer att behövas de närmaste åren. Listan skulle kunna göras lång.”
https://www.google.se/amp/s/amp.svt.se/nyheter/inrikes/arbetsformedlingen-sverige-behover-stor-invandring-for-att-undvika-arbetskraftsbrist

Raphael Mabo : Pojken från Afghanistan i ett ogästvänligt samhälle

I mitt arbete med asylsökande så möter jag en pojke från Afghanistan. Han är än så länge omedveten om det svenska samhället omkring honom där allt fler väljer att hata och kollektivt skuldbelägga ensamkommande barn, barn som kommit till Sverige utan sina föräldrar. Han är inte ens i tonåren.

Jag hör, ser och möter människor som anser att alla ensamkommande barn egentligen är vuxna,och att alla ensamkommande barn trakasserar flickor och kvinnor sexuellt och att alla är rånare. Jag hör, ser och möter människor i Sverige idag som anser att det är de ensamkommande barnens eget fel att allt de har dåligt rykte och att allt fler svenskar hatar dem. Om en procent ensamkommande beter sig illa så får de kvarvarande 99 procenten skulden för det.

Pojken från Afghanistan har kommit hit utan föräldrar. Han har rest ut i världen för att fly krig, för att överleva, driven av drömmen om en annan och bättre tillvaro. Han kommer hit till Sverige och som andra ensamkommande barn så möter han medmänskliga svenskar som arbetar för hans bästa, svenskar som fortfarande tror på solidaritet och att värna om liv oavsett etnisk bakgrund, hudfärg eller var människor är födda – vi som försöker navigera och ta oss fram i ett svenskt samhälle med allt hårdare och tuffare retorik och angrepp på mänskliga värden, ett Sverige där rasismen har normaliserats till en sådan grad att vara emot rasism är att ”vara PK” och det är något fult.

Jag ser mig omkring i ett Sverige där att vara för solidaritet och medmänsklighet kallas för ”naivt”, där rasism, kollektivt skuldbeläggande och hat kallas för ”realism”, där att tro på människor lika värde, tro på jämställdhet, jämlikhet och religionsfrihet kallas för ”PK” och det är fel, negativt och avskyvärt.

Så tänker jag på pojken från Afghanistan, att för honom så gör vi skillnad i hans liv när vi är kärleksfulla och behandlar honom som den pojke av ljus som han är. Det är vi vuxna som lär barn och oss själva att hata andra på grund av var de kommer ifrån, det är vi vuxna som sår hat, osämja och konflikter i barn av ljus. Tänk om vi kunde få låta dem vara ljus istället för att vi ska förgifta dem med vuxnas hat. Det är vårt ansvar som vuxna att visa på kärlek och ljuset som vägen framåt, det är vårt ansvar som vuxna att expandera den fred som dessa barn har med sig från födseln.

Sverige faller sönder av hat, faller sönder av vuxna människor som sitter på Facebook och sprider ut frustration och hat och som röstar på ett parti som tror på hatet som väg. Den destruktiva nationalismen som hatar andra har blivit rumsren, normaliserad och accepterad.

Vi som tror på medmänsklighet och solidaritet, låt oss fortsätta arbeta med det och tro på det varje dag, varje dygn, varje vecka. Låt oss lära av 1930-talet och agera för kärleken som väg. Låt oss visa att kärlek, medmänsklighet och solidaritet är realistiskt, äkta och sant!

Raphael Mabo